Från stjärna till uträknad

Här är Mona Sahlins historia

Mona Sahlin överlevde fler stormar än kanske någon annan svensk politiker.

Och lyckades ta sig ända till toppen.

Men nu är hennes 37 år långa karriär av allt att döma över.

Hon bestämde sig för att skaffa ett nytt jobb. Sedan klippte hon sig. Partiledaren ville vara fin när hon gav beskedet om sin avgång.

Det var åtminstone den bild hon ville ge det samlade massmedieuppbådet i går.

Och om det varit så, skulle det inte ha varit första gången saker hände i till synes omvänd ordning i Mona Sahlins stormiga karriär.

Läckte uppgifter om

1995 var hon den självskrivna kronprinsessan till partiledaren Ingvar Carlsson. Både i allmänhetens och majoriteten av partikamraternas ögon.

Men uppenbarligen inte hos alla. Någon läckte ut uppgifter om Sahlins ovårdade sätt att hantera statens kontokort åren 1990–1991. Hon hade

spenderat 53 174 kronor för eget bruk. Bland annat på en osedvanligt seglivad Toblerone.

Ur garderoben rotades snart obetalda dagisräkningar och p-böter fram. Stormen nådde orkanstyrka.

Trots att förundersökningen mot henne lades ned, drog Sahlin tillbaka sin kandidatur som Ingvar Carlssons efterträdare. Och försvann från politiken.

Hennes politiska stjärna såg ut att ha slocknat för gott.

Men det skulle visa sig att det bara var halvtid.

”Gick med i Palme”

1973 blev Mona Sahlin medlem i SSU. Det var Vietnamkriget och Olof Palme som tänt hennes politiska engagemang några år tidigare.

– När jag blev aktiv i socialdemokratin var det Palme jag gick med i, har hon sagt.

Hon lärde i unga år känna sina närmast förtrogna, Margot Wallström och Anna Lindh.

De stöttade varandra i den så kallade ”Kräkklubben” – där de spydde galla över sånt de inte gillade.

Alla siktade de mot toppen.

Alla blev tänkbara partiledare.

Och alla är de nu borta från den politiska makten i Sverige.

1982 valdes Mona Sahlin in i riksdagen.

Hon var 25 år gammal. Yngst. Och väntade sitt andra barn.

Hon var då okänd i röda stugor och nötta Ikeasoffor. Men Sahlin jobbade sig sakta men säkert uppåt i partiet. Vägen verkade utstakad – hon var nämligen Ingvar Carlsson skyddsling.

Lärde sig politikspråket tidigt

Hennes pappa Hans Andersson hade varit politiskt sakkunnig hos den blivande statsministern.

– Ingvar var en kompis till pappa, en som var hemma hos oss. De pulade med propositioner och motioner om bostadspolitik, har hon sagt.

Mona Sahlin lärde sig tidigt att hantera såväl det politiska som det mediala språket.

Hon skapade rubriker med uttalanden som ”det är häftigt att betala skatt”.

För att inte tala om när hon i en tv-debatt inför valet 1991 sa till gamle Centerledaren Olof Johansson:

– Försök inte gömma dig bakom mina korta kjolar.

Första kvinliga partisekreteraren

1990 nådde hon för första gången partiets absoluta toppskikt. Inte bara som arbetsmarknadsminister i Ingvar Carlssons regering, utan också som ledamot i det mäktiga verkställande utskottet, VU.

Uppdrag av högre valör avlöste varandra.

1992 blev hon socialdemokraternas första kvinnliga partisekreterare.

När partiet återtog makten 1994 gjorde Ingvar Carlsson henne till jämställdhetsminister och vice statsminister. Redan då sågs hon av många som nästa partiledare.

Men efter ”Tobleroneaffären” tog Sahlin time out på Mauritius med familjen.

Hon försvann från den politiska hetluften men behöll sin plats i VU, blev egenföretagare och skrev samtidigt boken ”Mona Sahlin – med mina ord”.

Återkomst i regeringen

Det visade sig att ett antal kapitel i hennes politiska memoarer fortfarande väntade på att bli skrivna.

Tre år senare, 1998, gjorde hon comeback, i Göran Perssons regering. Sahlin blev biträdande näringsminister och ansvarade för integrationsfrågor. Men det skulle bli ett decennium i skuggan av den nye landsfadern.

P-böter hos kronofogden

Sahlin höll låg profil. Men skapade nya skandalrubriker med jämna mellanrum.

1999 avslöjades att hon hade 98 obetalda parkeringsböter – 32 gick till kronofogden.

2002 gick en obetald tv-avgift till kronofogden.

Och 2005 gjorde hon privata taxiresor på ett statligt kontokort.

Men i jämförelse med orkanen kring Tobleroneaffären blåste episoderna förbi som lätta brisar.

När Göran Persson drog sig tillbaka efter valet 2006 var Mona Sahlin knappast någon självklar kandidat att ta över. Fortfarande hade partiet ingen ny arvtagare efter Anna Lindh.

Och när hon nämndes i diskussionen hade hon lärt sig sin läxa. Att ligga lågt.

Första kvinnliga partiledaren

Men våren 2007 stod det klart – hon skulle väljas av kongressen den 17 mars till den första kvinnliga partiledaren i socialdemokraternas då 118-åriga historia.

Dagen då Mona Sahlin skulle bli partiledare inleddes på kyrkogården. Hon besökte Anna Lindhs grav vid Katarina kyrka i Stockholm.

– Det känns fortfarande som om det borde ha varit Annas dag i dag. På något sätt ville jag förlika mig med det och hälsa på henne, sa hon.

Talet till kongressen blev känslosamt. Tårar tillrade.

Mona Sahlin lovade att förnya partiet. Bedriva tuff oppositionspolitik.

Kravet från partiet var tydligt: hon skulle återta regeringsmakten.

Och opinionssiffrorna såg bra ut. Kanske lite för bra.

Var rädda för att tappa

Enligt källor i Sahlins närhet var medvinden i opinionsmätningarna en bidragande orsak till att förändringsarbetet gick trögt. Hon stötte helt enkelt på motstånd från tunga namn inom partiet som inte ville ta risken att tappa populariteten.

S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren är inne på en liknande linje:

– Hon kanske var för radikal för det här konservativa partiet.

Ville inte få MP emot sig

Och när Sahlin till slut tog kommandot och inledde samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet rörde det upp starka känslor inom rörelsen.

Enligt Ulf Bjereld, S-märkt statsvetare, var uppgörelsen med de rödgröna ett misstag: Sahlin litade inte på Miljöpartiet – och ville inte få dem emot sig.

Turen med att kicka vänsterpartiet för att sedan tvingas ta dem tillbaka sänkte henne ytterligare.

– Sahlin hade helt enkelt inte kraften att leda partiet genom det interna motståndet, menar statsvetaren Jesper Strömbäck.

Har varit enormt pressad

Men framför allt misslyckades Mona Sahlin med sitt främsta uppdrag: att återta makten från Reinfeldt och alliansen.

Sahlin brukar säga att hon är bäst när det blåser. Enligt en person som står henne nära har pressen på henne varit enorm de senaste veckorna.

När Mona Sahlin gick till salongen i förrgår anade hon nog att det kunde bli hennes sista frisyr som partiledare.

Kastade in handduken

Och i går blev hon utmanövrerad i verkställande utskottet.

Sahlin har blivit uträknad många gånger tidigare.

Men i går var det hon själv som kastade in handduken med orden:

– Beklagligt och sorgligt.