Linnéa, 18: Blir lugn om jag får veta

Blev attackerad i radhuset – polisen får inte avslöja sanningen om mordförsöket

– Linnéa!

Det är det sista hon hör innan hammaren krossar hennes skalle och allt blir svart.

I tre veckor svävade Linnéa, 18, mellan liv och död.

Nu har hon återvänt till livet och kämpar för att få veta sanningen om vad som inträffade i radhuset på Ekerö förra året.

– Om jag får veta så blir jag lugn. Då slipper jag tänka på det som har hänt, säger hon.

Scenen som mötte poliserna som klev in i radhuset på Ekerö på trettondags­afton förra året var ohygglig.

Väggar och golv i pojkrummet var täckta av torkat blod, flera verktyg låg utspridda i rummet och på golvet hittade de en ung man död.

Hittad efter 20 timmar

Linnéa, då 16 år, låg på en blodig madrass på en gästsäng. Hon hade kraftiga krossskador och skärsår i huvudet och ansiktet och höll krampaktigt i sin mobiltelefon.

Så hade hon legat i närmare 20 timmar när hon hittades av sin killkompis pappa.

När hon nu leende visar in i huset i Tumba där hon bor med sina föräldrar är det svårt att förstå att det bara har gått ett och ett halvt år sedan överfallet. Endast två små plåster från en nyligen genomförd plastikoperation ger en ledtråd om vad som har hänt.

Trettonhelgen förra året tillbringade hon hemma hos en jämnårig killkompis som hon känt i många år. De ägnade dagen åt att spela in roliga filmer tillsammans och gick sedan och la sig på kvällen.

Men plötsligt väcktes hon av sin kamrat.

– Han sa: ”Linnéa”, sedan slog han. Efter det så blev det bara svart.

Nästa minnesbild är att hon vaknar och ser att kompisen ligger orörlig på golvet. Han hade tagit sitt liv.

Under dagen försökte hennes familj flera gånger komma i kontakt med henne. Men den enda kommunikationen var en lång rad obegripliga sms som skickats från Linnéas telefon. ”Okej, då fler spikar ­mamma pratar nyz vistat” skrev hon till sin syster. Och så fortsatte det.

Familjen blev allt mer orolig. Vid ett av deras ­försök att kontakta Linnéa svarade hon. Men allt de hörde var hennes rosslande andning. Då ringde de polisen.

’Borde skickats direkt’

Men trots att det fanns en inspelning från telefonsamtalet med Linnéa åkte polisen inte ut och kontrollerade huset på Ekerö.

Först efter midnatt kom pappan i familjen hem och gjorde den makabra upptäckten.

Först då skickades en ­patrull ut.

– Polisen borde ha jobbat mer effektivt. De kunde ha skickat någon direkt. Min ­familj anmälde inte ett försvunnet barn utan någon som rosslade i luren, säger Linnéa som är mycket kritisk till att hon blev liggande så länge.

På sjukhuset konstaterades omfattande krosskador i skallbenet efter hammarslagen. Skärsår och flera ­v-liknande sår, troligen från en tång, täckte ansiktet.

I tre veckor svävade hon mellan liv och död innan de sakta kunde väcka henne ur narkosen.

Efter det har hon tvingats lära sig äta, gå och fungera som en vanlig människa igen. Samtidigt försöker hon förstå vad hon utsattes för och varför.

– Jag tänker att om man försöker ha ihjäl någon så måste det finnas en anledning. Men jag kan inte komma på något, säger Linnéa.

Den enda ledtråden är en lapp hennes kompis lämnade i taket innan han tog livet av sig. ”Jag älskar dig också Linnéa”, stod det.

– Han började gilla mig när vi gick i sjuan eller åttan men jag har förklarat flera gånger att jag inte gillade honom.

Ett tag klippte kompisen kontakten, när Linnéa hade en pojkvän, berättar hon.

– Så det tyckte han inte om, samtidigt tycker jag ­inte att man kan ha ihjäl ­någon för något sådant.

Fick ingen rättegång

Att den förmodade ­gärningsmannen tog livet av sig har satt henne i en svår situation. Därmed blev det ingen rättegång och förundersökningen förblev ­sekretessbelagd. Efter en lång kamp fick hon ändå ta del av utvalda delar. Men fortfarande har hon inte fått svar på hur länge hon var i sin kompis våld och vad han gjorde med henne ­innan han tog sitt liv.

– Jag vill veta hur jag blev skadad, på vilka ställen och när jag blev skadad. Och när han dog. Det är det jag vill veta, säger Linnéa.

Familjen överväger nu att anlita en rättsläkare på egen bekostnad för att få svar på sina frågor.

– Om jag får veta så blir jag lugn. Så att jag slipper tänka på det som hänt.