Birro: ”KD har fegat för länge”

helskärm

Författaren Marcus Birro ville ta över som partiledare för Kristdemokraterna – men drog tillbaka sin kandidatur.

Det ångrar han i dag – och tycker också att partiet måste bli modigare:

– Man har så till den grad varit skitnödigt livrädda för att stöta sig med en enda människa, skriver han i ett mailsvar till Aftonbladet.

I oktober deklarerade Marcus Birro att han ville ta över partiledarposten. Men bara ett knappt dygn senare ångrade han sig eftersom han hotades av att få sparken från TV4:s Kvällsöppet – något som ändå skedde.

”Extremt väntat”

Birro, som talat vid ett av partiets landstingsmöten och som varit KD-anhängare under "några år", blev inte överraskad över att Hägglund valdes om.

– Det var ju extremt väntat. Göran Hägglund är en humoristisk, varm och vänlig människa. Alla gillar honom. Problemet med Hägglund är väl möjligen att han, liksom jag, verkligen ser vilka möjligheter det här partiet har. Skillnaden är då att när han står i talarstolen och säger att det är ett mysterium att inte fler attraheras av partiet, så är det ju faktiskt han som leder partiet.

Vilken kandidat hade du röstat på om du fick?

– Jag vet ärligt talat inte. Jag tycker det är sorgligt att ett parti som KD slits sönder av en konflikt mellan två före detta vänner. Odell har ju varit en av Hägglunds närmaste man de senaste åren. Så det extra sorgligaste här är att det är en meningslös sönderslitning eftersom det egentligen inte är någon större skillnad på de här två. Det blev som så ofta med KD numera, lite halvhjärtat, lite profillöst, lite meningslöst.

”Stridigheter av godo”

Vad tycker du om de inre stridigheterna i partiet som föregick riksmötet? 

– Jag tror stridigheter är av godo. Bara man kan enas efteråt. Men som jag skrev ovan, det hade varit mer angeläget om duellen stod mellan två olika typer av ledare, två olika människor.
 

Du ville kandidera själv. Ångrar du det eller tror du att du hade gjort ett bättre jobb än Göran Hägglund?

– Jag hade blivit en alldeles för blödig partiledare. Jag hade gråtit mer än Maud Olofsson. Nu hoppas jag att paritet orkar samla sig, försonas och verkligen börja riskera någonting. KD har fegat alldeles för länge. Man har rasat ner i Moderat-ravinen. Man har så till den grad varit skitnödigt livrädda för att stöta sig med en enda människa. Man ville ha allas kärlek och fick ingens.

”Sluta fega, börja agera”

– Det är där KD är just nu, på botten. Genom att utplåna sin egen identitet har man misslyckats med att fånga nya väljare som väl var målet, och fått kärnväljarna att tröttna och byta, eller falla ifrån. Ibland måste man faktiskt stå upp för grejer man tror på, även om de grejerna inte är exakt vad majoriteten tror på. Man måste riskera något genom att våga vara ärliga mot sin egen övertygelse. Det är vad KD måste göra nu. Sluta fega, börja agera. Bara genom att våga vara tydliga och trogna sin inre röst kan man spela en viktig roll.

Fotnot: Marcus Birro har svarat på frågorna via mail.