Fel att adoptera från katastrofområden

"En enormt osäker och ostrukturerad situation"

Bilderna på utsatta barn har fått många att vilja adoptera från Haiti.

Men att adoptera barn från ett katastrofområde är riskabelt, menar Minja Peuschel på Rädda barnen.

– Det är mycket kaotiskt där nu. Hur kan man då veta att adoptionen sker på goda grunder?

Efter en katastrof, när laglösheten och sjukdomarna sprider sig, berörs många av bilder på de hårt drabbade haitiska barnen. Enligt Inga Näslund på Adoptionscentrum följer därför ofta en våg av förfrågningar om att adoptera barn.

– Det händer efter varje sådan händelse. Människor känner spontant att detta är ett sätt att hjälpa till men man kan inte börja med adoptioner under sådana förhållanden, säger hon.

Minja Peuschel, som arbetar med barn i krig och konflikter på Rädda Barnen delar den uppfattningen. Hon säger att den största risken med att adoptera så snart efter en katastrof är att det ännu inte är säkert om barnen är föräldralösa.

– Man måste säkert veta att föräldrarna inte lever. I andra hand måste man hjälpa barnen att återförenas med syskon, släktingar eller andra familjemedlemmar. Även grannar kan ta hand om barnen.

Stora problem

Erfarenheten visar nämligen att barn mår bäst av att bli hjälpta där de bor. Om man stressar fram en adoption finns dessutom risk för att man skapar avsiktliga separationer, föräldrar som lämnar bort sina barn.

– Efter tsunamin visade en undersökning att över 90 procent av barnen på barnhemmen hade placerats där av familjemedlemmar som ville ge dem chans till mat, utbildning och ett bättre liv.

Just Haiti hade redan innan jordbävningen problem med handel av barn till barnhem och adoptionsbyråer på grund av den stora fattigdomen i landet, problem som kan komma att förvärras i katastrofens spår.

– När det är så här fattigt och desperat så kan det uppstå. Det finns inga gränskontroller och landet är i princip laglöst för tillfället, säger Peuschel.

Kan ta evigheter

Hon förstår att människor vill hjälpa utsatta barn men råder alla att gå genom de officiella kanalerna och använda sig av de organisationer som finns i landet.

– Folk vill hjälpa till och jag kan förstå att man kan se det här som en bra lösning. Men det finns internationella policys ifråga om adoptioner i krig och katastrof som ska följas.

Ett stort problem i Haiti är att många döda som legat på gatorna har bränts upp eller begravts. Därför kanske man aldrig får definitivt besked om ett barns föräldrar lever.

– Efter tsunamin tog man bilder på de döda men det har ingen gjort här. Därför kan det att ta en evighet innan man vet vem som lever eller är död.