Quicks ’benbitar’ var trä och lim
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-08
”Ett vetenskapligt bedrägeri”
De två benbitarna var en del av bevisningen när Thomas Quick fälldes för mordet på Therese Johannesen, 9.
Men nu visar analyser att ”benbitarna” i själva verket var trä, lim och syntetmaterial.
Trots att en hel tjärn tömdes på vatten hittades aldrig Therese kropp. Däremot var två förkolnade benbitar en del av bevisningen som fick Hedemora tingsrätt att döma Thomas Quick för mord för tolv år sedan.
I rätten hävdade två professorer att benbitarna med all sannolikhet kom från en människa, närmare bestämt från ett barn.
Nu har SKL på uppdrag av överåklagare Björn Ericson undersökt materialet.
Resultatet: Det är inte ben utan trä, limliknande material och syntetmaterial.
Osteologen Ylva Svenfelt är expert på brända ben och en av dem som nu granskat materialet. Hon är mycket kritisk mot professorerna från rättegången.
”Ser det direkt”
– Har man arbetat med brända benmaterial ser man direkt att det här inte är ben. Jag kan inte tolka det här på annat sätt än att det är vetenskapligt bedrägeri, säger hon.
Thomas Quick, som numera heter Sture Bergwall, är dömd för åtta mord men har tagit tillbaka alla erkännanden. Nu arbetar hans advokat Thomas Olsson med en resningsansökan i Therese-fallet.
En viktig pusselbit
Han tycker att benfiaskot är symptomatiskt för hela Quick-utredningen.
– Flera vetenskapsmän har satt sin ära i pant för att få Quick fälld.
Vad har det här för betydelse för resningsansökan?
– Domen bestod av ett stort antal uppgifter och en av dem som tillmättes en betydande vikt var benbitarna. Den utredning som kommit nu ändrar underlaget för tingsrättens bedömning. Det är en viktig pusselbit, säger Thomas Olsson.