Rödluvan och vargen fick nytt slut

helskärm

I en ny version av Rödluvan syr mormor igen magen på vargen – som överlever.

Sedan blir vargen snäll och slutar äta barn.

Det var en gång en diskussion på Facebook. Det hela började med en bild ur en bok om Rödluvan. Men i slutet dör inte vargen.

– Jag tycker att det är ett lustigt fenomen att göra om gamla folksagor för att passa modernt. Jag tror att den är mer anpassad för oss vuxna och att barnen egentligen inte störs, säger Peter Santesson, 40, som lade upp bilden.

De flesta känner nog till bröderna Grimms över 200 år gamla version där jägaren sprättar upp vargens mage och räddar Rödluvan och mormor. Dess mage fylls med stenar innan han faller i vattnet och drunknar.

"Hur ska barnen lära sig att hantera obehagliga saker?" skriver en person i sin Facebook-kommentar.

– Tidsklimatet är annorlunda i dag. Man har till exempel tagit bort negerkungen i Pippi, säger litteraturkritikern Petter Lindgren. Men ändras för mycket kan man undra var det slutar vara ett verk av Astrid Lindgren.

Petter Lindgren tror att redaktörerna försökt passa in boken i vår moderna tid. När vi levde närmare naturen var det inte konstigt att döda ett djur.

– I dag tänker man gärna inte på hur vi beter oss mot djuren. Man vill inte mörda och slakta djur inför barnen. Sensmoralen i den nya är då att man ska vara snäll med vargarna fastän de kan vara jobbiga ibland, säger Petter Lindgren.

"Är tillräckligt dramatisk"

Nya Rödluvan ges ut på förlaget Rabén & Sjögren. I ett mejl skriver författaren och illustratören Catarina Kruusval att förlaget föreslog den snällare varianten och att hon tyckte det var helt okej.

"Det är tillräckligt dramatiskt med en uppäten Rödluva och en uppäten mormor. De räddades ju dessutom! Minns att jag själv som barn ogillade att vargens mage fylldes med stenar och att han föll huvudstupa ner i en brunn och drunknade. Det stämmer inte riktigt med vår tidsanda heller, att straffa någon med döden, inte ens när det är en varg", skriver hon.

– Det var den versionen som funkade bäst i en pekbok för små barn. För en tvååring är det mer begripligt än att lägga stenar i magen på en varg, säger förläggaren Susanne Öhman.

Att de skulle vara vargkramare på uppdrag att förändra den negativa bilden förnekar hon.

– Det är en intressant synpunkt men den dök inte upp då. Så var det inte. Men jag tycker att det var en rolig kommentar, säger hon.

Vargen som syndabock

Margaretha Ullström, doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo akademi och universitetsadjunkt vid Karlstads universitet, undersöker i antologin Bilder av varg i svensk barn- och ungdomslitteratur hur vargen brukar skildras.

– Motståndet mot vargen handlar ofta om ekonomi, att den förstör och river får. Sen finns en vildmarksromantisk bild. Göran Lundin har skrivit en sån bok, Vargflickan, där vargen blir ett närmast magiskt djur. Det blir inte heller helt realistiskt, säger hon.

Runt 1900-talets början handlade vargfrågan inte om den skulle få finnas, utan om att det var fel att hålla vilda djur i fångenskap. Barnen från Frostmofjället är inte rädda för vargen för att de vet att han bara kommer fram när han är hungrig, då kan han röva och komma nära bebyggelsen.

"Klarar inte av hemskheter"

Rädslan var större för avarter av varg, som ulvar och varulvar. Men Margaretha Ullström säger att barn i dag har blivit rädda för vanliga djur.

– Barn i dag har inte den naturliga kontakten med naturen och blir därför mer rädda för djur i allmänhet, som ormar och vargar, säger hon.

Hon säger att synsättet på barn ofta styr i sagornas värld.

– Om du tänker dig Elsa Beskows Sagan om den lilla lilla gumman så slutar det med "schas katta!". Men det ansågs för grymt för barn att schasa bort katten så det togs bort, och lades till igen.

– Det kanske finns i vår tid att barn inte klarar av hemskheter och att det är för hemskt att göra så mot vargen. I det ligger också ett försök att mildra vargen. Det finns gosedjur som är lejon och tigrar, men inga vargar. I sagans värld har vargen fått förknippas med det onda, säger Margaretha Ullström.

Behöver barn skyddas från hemskheter i sagor? Barnpsykologen Jenny Klefbom säger att kärnfrågan är att vi inte ska skydda våra barn från livets realiteter som liv och död.

– Men jag tror att det är bra att skydda barn från att bli avtrubbade för våld, vilket de blir när de tar del av mycket explicita visuella våldsskildringar eller om man beskriver en tortyrscen ingående. Som att sprätta upp vargens mage, det kan vara väldigt läskigt både för en tvåring och en femåring, säger Jenny Klefbom.

"Inte avsedd för 2-åringar"

Hon misstänker att bröderna Grimms sagor skrevs för en vuxen publik, barnböcker existerade inte.

– Gör man om sagan i dag måste man ändra på den. Är det en pekbok kan jag tycka att det är ganska lämpligt för att det är svårt att förklara till så små barn, säger Jenny Klefbom.

Hon ser det hela som ett tecken på en positiv samhällsutveckling.

– Bara för 50-100 år sedan var det normalt att barn plågade djur, en effekt av att barn var känslomässigt avtrubbade. Men att vara djurvänlig hänger ihop med att även vara människovänlig.

I kommentatorsfältet på Facebook fortsatte diskussionen:

"Det var bröderna Grimm som inledde det sluttande planet med att låta Rödluvan överhuvudtaget överleva", skriver någon.

I en av de äldsta skriftliga versionerna av sagan, från 1600-talet, målar Charles Perrault upp en varning åt unga flickor – genom att låta Rödluvan ätas upp av vargen.

Här kan du läsa om tidigare stormar kring barnböcker.