Stort varghuvud hittat i Sibirien – undersöks i Sverige

Hans Österman

Den stora skallen hittades i Sibirien och tros tillhöra en utdöd vargart.

Fyndet har blivit en världsnyhet och analyseras nu av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

– Jag var med när huvudet hittades. Pavel kom med det i en påse, säger svenske professorn Love Dalén.

Varghuvudet hade tinat fram ur den ryska permafrosten och hittades i september vid en flodstrand norr om staden Jakutsk.

Nu sprids nyheten över världen – bland andra CNN, Washington Post och Daily Mail har uppmärksammat fyndet.

I centrum står svenske Love Dalén, 43. Han är professor i evolutionär genetik och verksam vid Naturhistoriska riksmuseet.

Love Dalén ingår i ett internationellt forskarlag som var på plats i Sibirien när huvudet hittades av hans ryske kollega Pavel Efimov.

– Han arbetar med att leta efter mammutbetar och under den processen hittade han det här huvudet. Han kom med den i en påse och visade det för oss.

Vad tänkte du då?

– Faktiskt var första känslan att man var lätt skeptisk eftersom man inte visste hur gammalt huvudet var. Vi hade sett rätt spektakulära saker dagarna innan, bland annat grävt fram en helt perfekt fryst fot av en mammut och en grottlejonbebis.

Svaret: Så gammalt var huvudet

Flera månader senare fick Love Dalén och de andra forskarna svar på kol 14-dateringen: Varghuvudet var mellan 30 000 och 32 000 år gammalt – och därmed ett unikt fynd.

– Vi är ganska säkra på att huvudet tillhör en utdöd variant av varg som kallas för istida stäppvarg. Den fanns i Sibirien vid den här tidpunkten. Tidigare fynd har bara varit ben och tänder. Det funkar i och för sig utmärkt för dna-analyser men säger mindre om hur vargen såg ut.

Vargarten är genetiskt annorlunda jämfört med dagens moderna vargar. Studier tyder på att istida stäppvargar var lite större och framför allt hade kraftigare käkar.

Synvilla av fryst lerklump

Internationella medier gör ett nummer av att huvudet är betydligt större än hos dagens vargar. Inte helt sant, enligt Love Dalén:

– Det är något större, men inte mycket. När man tittar på fotona som vi tog på vargskallen ser det ut som att den är längre än vad den egentligen är. En del av nacken finns kvar och där sitter det också fast en ganska stor klump frusen lera.

Den ryska tidningen Siberian Times, som först rapporterade om fyndet, skriver att det troligen är isen som skiljt varghuvudet från kroppen. Tidningens läsare har ställt frågor och undrat om det egentligen kommer från en björn eller till och med en mytologisk ”björnvarg”.

Forskaren Albert Protopopov slår dock fast att definitivt är en varg.

– Kanske är det pälsfärgen som får folk att tro att det är en björn, säger han till tidningen.

Svenska forskare kartlägger dna

Love Dalén tillägger att den gulaktiga färg som syns på vissa bilder troligen är missfärgningar från leran där huvudet hittades.

– Men nu har vi för första gången en idé om pälsfärgen. Den var ganska ljus, faktiskt inte helt olik dagens vargar. Vi hade en teori om att de kanske var helt vita, men det verkar inte stämma.

Love Dalén och de andra forskarna vid Naturhistoriska analyserar just nu dna-prov från vargskallen. Förhoppningen är att inom ett drygt år ha kartlagt hela arvsmassan.

– Det är flera saker vi är intresserade av. Vår målsättning är att försöka förstå när de dog ut och om de har genetiska skillnader jämfört med moderna vargar, alltså vilka anpassningar som skett på dna-nivå.