Marietta, 77: Allting med stadsflytten har blivit fel

Oskar Forsberg

KIRUNA. Husen i det arkitektoniskt kända kvarteret Ortdrivaren i Kiruna ska rivas.

De boende skulle flytta ut i augusti, men efter sprickbildningar tvingas man nu flytta så fort som möjligt.

– Jag flyttade för tre dagar sedan och har nu fått ett nytt rivningskontrakt i ett hus tvärs över gatan, säger Marietta Pekkari, 77.

Husen är ritade av arkitekten Ralph Erskine och stod färdiga 1961. I folkmun kallas de två punkthusen för ”Snusdosan” och ”Spottkoppen”. De två längorna kallas ”Mullbänken” och ”Berlinmuren”.

2017 såldes bostadsrätterna i huset till LKAB och de som bor i huset har rivningskontrakt utan besittningsrätt. Nu ökar oron, framför allt bland alla äldre som bor i husen.

Kvarteret finns med på listan över de byggnader i Kiruna som kommer att rivas på grund av gruvverksamheten.

”Vill att vi ska ut så fort som möjligt”

I ”Snusdosan” bor Gun-Britt Mäkitalo, 75.

Hon har ännu inte flyttat.

– Precis som det står på lapparna i hissen var det den sista augusti som gällde först, men det har de ändrat nu. Nu vill de att vi ska ut så fort som möjligt. De ringer till folk nu, säger hon.

Utanför lägenhetsdörrarna i huset är flyttkartonger staplade. I korridoren på nionde våningen där Gun-Britt bor står en gammal datorskärm bredvid några pappkartonger från Clas Ohlson.

Hissen gnisslar när den stannar till ett par våningar ner, i övrigt är det tyst.

Gun-Britt sitter vid köksbordet i sin lägenhet tillsammans med väninnan Marietta Pekkari, 77.

I soffan löser Gun-Britts man Bosse korsord. Bredvid honom ligger familjens lilla svarta hund Chippen.

I januari 2017 köpte gruvbolaget LKAB alla de 138 bostadsrätterna i husen i Ortdrivaren.

– Vi fick 22 500 kronor per kvadratmeter, men sedan skulle det vara skatt på det. Så det blev 17 500 kronor kvar per kvadratmeter. Och för de pengarna fick man knappt någonting då och ännu mindre i dag ju, nu när bostadspriserna gått upp, säger Marietta Pekkari.

– Nu kostar det ju mellan 35 000 och 40 000 kronor per kvadratmeter.

”Skulle ha varit nyckel mot nyckel”

Marietta berättar att alla i Ortdrivaren blev lovade likvärdigt boende i det ”nya Kiruna” som byggs öster om stan.

– Det står det i broschyren man fick då. Jag har kvar den, säger hon.

Både Marietta och Gun-Britt tycker att LKAB skulle ha erbjudit likvärdiga lägenheter från början.

– Det skulle ju ha varit nyckel mot nyckel, så att säga. Då hade alla kunnat bo kvar i Kiruna och ingen hade behövt oroa sig, säger Marietta Pekkari.

Gun-Britt Mäkitalo berättar att hon anmälde sitt intresse till en ny lägenhet i Kirunas nya stadskärna.

– Jag fick aldrig komma och titta, men det gjorde kanske detsamma för den skulle kosta 14 000 kronor i månaden. Här betalar vi 2 157 med el, garage och bredband.

Många som bor i kvarteret Ortdrivaren kommer nu inte kunna bo kvar i Kiruna.

– En granne ska flytta till Nyköping och några skulle till Piteå hörde jag, säger Gun-Britt Mäkitalo.

Själv ska hon också flytta från staden.

– Jag och Bosse kommer att lämna. Vi ska flytta till Västerås.

Om hon hade kunnat välja, skulle hon ha bott kvar i staden.

– Det känns jättetråkigt att flytta. Jag är född i Kiruna och jag älskar mitt Kiruna.

– Och det är likadant för många andra. De bygger inget man har råd med och då blir de förbannad och far härifrån i stället för att bosätta sig i andra kommuner.

Fått nytt rivningskontrakt

Gun-Britts väninna Marietta Pekkari bodde i det hus i kvarteret Ortdrivaren som kallas ”Berlinmuren” fram tills för några dagar sedan.

Nu har hon tvingats flytta till en mindre lägenhet som ligger på andra sidan gatan. Ett så kallat ”mellanboende” innan man hittar något nytt.

– Den är betydligt mindre och det är ju ett rivningskontrakt också. Fyra till sex år har de sagt att man kan bo där, men det tror jag inte på. Jag tror att det kommer bli betydligt kortare tid, säger hon och fortsätter:

– Jag tycker det är jättejobbigt. Det blev inte alls som de sa. Allting med stadsflytten har blivit fel, från början till slut. Jag känner mig lurad.

Lägenheterna i ”Berlinmuren” som lämnats och nu står tomma har fått ett slags varningsband fasttejpade på dörren. Det ser lite ut som polistejp, som om det vore brottsplatser i de tomma bostäderna.

Marietta Pekkari har lite kvar att göra i sin gamla lägenhet innan tejpen kommer upp på hennes ytterdörr. LKAB har hjälpt henne att flytta det mesta, men några småsaker återstår.

Nästa flytt, från mellanboendet, kommer hon få genomföra på egen hand, utan hjälp från LKAB.

– Jag vet inte om jag kommer orka flytta en gång till, säger hon.

Imorgon: Kommunalrådet om sprickorna i staden och LKAB:s kommentarer