Schürrer pressas om morddagen

Erik Wiman

”Jag gick till Halvardsborg”

VÄSTERÅS. Efter drygt tio timmars förhör har åklagaren nu nått fram till morddagen.

Christine Schürrer säger att hon var i Arboga för att titta på fornminnen, men ingenting styrker hennes berättelse.

I hennes mobiltelefon finns ett ord sparat från den dagen.

Ordet är ”röjda.”

Följ aftonbladet.ses direktrapport från rättegången.

13.41 Åklagare Johan Fahlander: Christine Schürrer, berätta om den 17 mars 2008, dagen då de två barnen blir mördade i Arboga.

– Omkring klockan 11 på morgonen åkte jag till Danderyds sjukhus för att möta en vän. Därefter åkte jag till centralen och köpte en biljett. Sedan åkte jag till min chef och hämtade två böcker. Slutligen åkte jag till Arboga, där gick jag till Halvardsborg och var där ungefär en timme. Sedan åkte jag tillbaka till Stockholm.

Varför träffade du en vän?

– Jag lånade pengar av honom.

Du hade tagit ut pengar på ditt tyska konto på fredagen varför gjorde du inte det nu?

– För att jag hade förlorat mitt kort.

Varför behövde du låna pengar?

– För att åka hem till Tyskland.

Hur mycket lånade du?

– 1 000 kronor ungefär.

Vilka tågtider har du åkt?

– Det vet jag faktiskt inte.

Efter att åklagaren har rabblat upp aktuella tågtider för den 17 mars kommer Schürrer fram till att hon tog tåget 14.50 till Arboga.

Hur kom det sig att du köpte en biljett med avresetid 16:36 när du åkte 14:50?

– För att det var billigare och för att jag inte visste hur länge jag skulle vara hos min chef.

Hur länge var du där då?

– Mellan en halv och en timme.

Vilken tid var det?

– Omkring hav två.

Vad var det du fick hos din chef?

– Två böcker.

Hur länge var du hos din chef?

– Jag har ingen tidsuppfattning, kanske en timma.

14.17 Kan du berätta om vädret i Stockholm den här dagen?

– Det var ingen regn eller snö. Jag minns inte vad det var för temperatur.

Vad var det du handlade?

– En kaffe och en smörgås.

Vad gjorde du med det?

– Eh... jag åt det.

Varför har du tidigare sagt att du åkte hem och lämnade dina böcker innan du åkte till stationen?

– Jag har ingen aning varför. För jag är helt säker på att jag läste boken på väg tillbaka till Stockholm.

Hade du med en kamera till Halvardsborg?

– Ja.

När lämnade kameran din bostad i Skarpnäck?

– Det måste ha varit på måndagsmorgonen.

När hade du bestämt dig för att åka till Halvardsborg?

– Det måste ha varit på fredagen, jag hade varit där för kort tid och inte haft kameran med mig. Jag hade inte hunnit titta på varje sten.

Skulle du granska varje sten?

– Ja det var min avsikt, men jag är fortfarande inte klar.

Som jag minns det är det en stor stenhög, vände du på alla stenar?

– Nej jag hann inte.

Hur var du klädd vid tillfället?

– Samma som varje dag, mer eller mindre.

Är det samma skor som du hade vid de senaste gångerna.

– Ja jag har bar ett par sådana i Sverige.

Vad hade du på benen?

– Ett par Jeans.

På överkroppen då?

– En av mina jackor. Jag har bara beige jackor.

Vilken tid kom du till Arboga?

– Vid halv fyra kanske.

Hur ser vädret ut i Arboga då?

– Molningt.

Hur många grader skulle du uppskatta att det är?

– Ingen aning.

Nederbörd?

– Inte vad jag kommer ihåg.

Enligt min väderkarta var det nederbörd den tiden du säger.

– Hur ska jag veta om det var nederbörd den 17 mars 2008. Det enda jag kommer ihåg var att det snöade kraftigt när jag satt i tåget.

Frös du inte när du gick till Halvardsborg, det blåser kraftigt från nord och snöar?

– Nej, jag frös inte.

Hur länge var du där?

– Ungefär en timme.

Fotograferade du?

– Ja, två eller tre bilder.

Vad är det för motiv?

– En från kullen ner från sjön och en på muren.

Vad hände med bilderna, blev de bra?

– Nej, jag raderade dem.

Åklagaren: Vi vet ju att den här kameran är genomgången även vad gäller raderade bilder och det finns inga sådana bilder?

14.28 Ett ord har sparats i Christine Schürrers telefon den 17 mars. Ordet är ”röjda”.

Åklagaren: Hur dök de här orden upp?

– Ibland dyker det upp ord som jag inte vet vad de betyder, då skriver jag upp dem i mobilen för att kunna kolla senare.

14.43 Vad gjorde du när du åkte tillbaka till Stockholm?

– Jag åkte tunnelbana till Gullmarsplan och sedan gick jag till fots hem till mig.

Vilket tåg tog du tillbaka?

– Halv åtta.

Vad gör du sedan, när du kommer hem?

– Jag bara åt och började att packa mina väskor.

Och nästa dag då?

– Då åkte jag till Stockholms stadsbibliotek omkring klockan 11. Jag stannade där till kort innan tre och då tog jag flygbussen till Skavsta. Jag tog ett flyg till Bremen och tog sedan ett tåg till Hamburg där min vän hämtade mig.

Berättade du något för din vän om en hammare?

– Ja, men jag kommer inte ihåg hela historien. Vi skämtade om vad man kan ta med sig i sitt handbagage. Jag berättade att jag blev av med en hammare på Skavsta. Han bara skrattade åt mig.

Jag skulle vilja ha din kommentar kring en anteckning som finns ur en Kent-låt... ”De jävlarna” och så vidare. Är det du som har gjort anteckningen?

– Ja.

Varför skrev du ner den där?

– Det gör jag hela tiden.

Vad hade du för syfte med det?

– Inget syfte alls, jag hörde den i radion.

Den anspelar inte på ditt eget liv?

– Nej och om jag skriver ner Mchael Jacksons I¨m bad så innebär det inte att det handlar om mig.

Åklagaren avslutar förhören med Christine Schürrer. Emma Jangestig och hennes sambo sitter intill varandra i rättssalen. Än en gång har den 17 mars spelats upp inför dem. De håller varandra i händerna och tittar inte åt den misstänkta mördarens håll.

Barnens spindelmannendocka finns med som alltid. Parets målsägandebiträde, Marie Fredborg, ställer frågor till Schürrer.

Varför åkte du för att göra de här arkeologiska undersökningarna i det här vädret?

– Jag hade bestämt mig för att göra det.

Varför var det så viktigt att göra dem då?

– Som sagt, därför att jag hade bestämt mig för att göra det.

Vad skulle du göra med uppgifterna du fick fram vid Halvarsborg?

– Om jag skulle hitta någonting skulle jag kunnat använda det i min doktorsavhandling.

15.05 Barnens pappa, Nicklas Jangestig är inte med i rätten, men hans advokat Kari Schönebrant väljer ändå att ställa frågor till Schürrer. Han börjar med att tala om hennes psykiska hälsa vid tiden för mordet.

Hur mådde du psykiskt vid den här tidpunkten?

– Bra, som i dag ungefär.

Men ändå du säger att din mamma var dödssjuk?

– Jag var ledsen för det, men det hade ingenting att göra med mitt psyke.

Kan du berätta vad du hade för vänner här i Sverige?

– Det kommer jag inte att prata om. Jag har ingen kommentar.

Du riskerar att bli dömd till livstids fängelse, ändå vägrar du att uppge dina vänner varför?

– Därför att jag var ensam i Arboga på måndagen, om min vän hade skjutsat mig hade jag sagt det. Förklara för mig hur det kan ge mig ett alibi?

Det är en fråga om din trovärdhet Christine.

– Jag känner mig verkligen säker, jag behöver inte göra det.

Din resedagbok, om jag förstår det rätt är allt inte sant som står i den. Var du gravid när du var i Grekland i Augusti 2007?

– Ingen kommentar.

Kom du tillbaka till Hannover den 16 augusti?

– Ingen kommentar.

Jag tycker att det är märkligt att det inte står någonstans i din dagbok att du är gravid. Vad är din förklaring till det?

– Ingen kommentar.

Så vitt jag förstår har du inte varit gravid förut. Det måste ha varit en unik händelse eller?

– Ingen kommentar.

Hovrätten bryter för en paus.