Mahdi, 16, ska utvisas – skolan protesterar

Niklas Svahn

16-åriga Mahdi Rezai flydde från Afghanistan. Hans familj dödades och nu har han bott i Sverige i ett år.

Han vill inget annat än betala tillbaka till det land som räddade honom – ändå ska han utvisas. Nu stöttar hela Vikskolan sin klasskamrat.

– Jag hoppas att jag får vara kvar så jag kan visa att jag kan bli något, säger Mahdi Rezai.

Det var för två år sedan som Mahdi Rezai, då 14 år, påbörjade sin flykt från hembyn i Ghazniprovinsen i Afghanistan. Med en rädsla i bröstet och avsaknaden av en hel familj lämnade han sitt hemland för att få en bättre framtid. Vägen gick genom Iran, Turkiet, Grekland och upp genom Europa via ”så många länder så jag kommer inte ihåg alla namn”, tillsammans med vuxna män, fastklamrad under redet på lastbilar som åkte i hög hastighet.

– Det var väldigt svårt att hålla sig kvar, säger Mahdi Rezai.

Ansåg inte att det fanns hotbild

I mars förra året kom han till Göteborg och tog sig så småningom till Stockholm. I sin asylansökan har Mahdi Rezai i långa förhör uppgett att han inte känner sig trygg i sin hemby. Kvar i Afghanistan finns bara en farbror som han aldrig haft nära kontakt med. Hans pappa och bror dödades när han var liten och hans mamma är försvunnen. Han har knappt några vänner – men allt det skulle förändras när han kom till Vikskolan i Upplands Väsby.

– Mahdi är otroligt ambitiös och han har en livsgnista, säger Joel Stål, mentor och en av personerna som stöttat Mahdi under hans vistelse. Joel förklarar att Mahdis rum på asylboendet, till skillnad mot många andras, alltid är minutiöst städat – byxorna vikta i räta linjer och skolböckerna prydligt organiserade på bordet. Klasskamraterna beskriver Mahdi som en ”snäll och omtänksam vän” som alltid hälsar på alla.

– Han satsar på skolan, säger klasskamraten Christoffer Hjerne.

90 till 95 procent av alla ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige från Afghanistan får stanna. En inre väpnad konflikt pågår i stora delar av landet, däribland i Ghazniregionen, men Migrationsverket ansåg inte att det fanns en hotbild mot Mahdi i hans hemby och avslog hans asylansökan, vilket tidningen Mitt i skrivit om.

Många grät efter beskedet

I de förhör Migrationsverket hållit har Mahdi känt sig stressad och ibland har myndigheten noterat direkta felaktigheter, enligt Mahdi.

– Man ställde frågor som gjorde mig väldigt förvirrad, säger han. På grund av att 16-åringen knappt har någon familj kvar i Afghanistan har Mahdis juridiska ombud åberopat vad som kallas särskilt ömmande skäl. Utvisningsbeslutet har överklagats och snart vänder de sig till migrationsöverdomstolen. När klassens läraren för två veckor sedan meddelade beskedet inför alla – att Mahdi måste lämna Sverige – blev det helt tyst i flera minuter. Många grät.

– Vi kunde inte förstå, det blev som en chock. Vi trodde inte att något sådant skulle hända, säger Christoffer Hjerne. En annan av vännerna, Ehsan Nabizade, som själv flytt från Afghanistan och kom hit för tre år sedan, märkte hur Mahdi inte kunde fokusera på fotbollsträningarna i laget Bollstanäs SK och hur frågorna blev mer frekventa. Eleverna beskriver det som att Migrationsverket ”inte bara får låta Mahdi bli en siffra på ett papper”. Därför slöt man upp och startade ett upprop. Brev och mejl skickades till Migrationsverket. Man startade en namninsamling och på sociala medier har skolan dragit igång en hashtag #låtmahdistanna samt börjat jobba på en webbsida. Nu står hela Vikskolan bakom honom.

– Det är ett fantastiskt initiativ och att man från klasskamraterna för upp värdegrundsfrågor. Man blir både glad och stolt, säger Vikskolans rektor Annika Gustafson.

”Vill ägna mig åt vetenskap”

Och eleverna tänker inte ge upp.

– Det känns bra att försöka. Jag vill fortsätta tills han får stanna kvar och jag ska göra allt jag kan, han förtjänar det. Jag har redan sett nu att han förtjänar det, säger klasskamraten Tova Magnell Wessman. Mahdi är glad över allt stöd han fått och samtidigt som han pratar om kamraternas engagemang kommer tårarna. Men han är ”rädd för sitt liv” om han skulle bli utvisad.

– Jag har inga kompisar där. Jag har bara bott i Sverige i snart ett år men här är min nya familj. Jag tror att jag kan bygga ett bra liv här.

Vad skulle det betyda om du fick stanna?

– Jag hoppas att jag får visa för omgivningen att jag kan bli något. På ett sätt vill jag att de ska fråga ”Varför gav vi inte honom lov att stanna?”

Vad vill du jobba med? Vad vill du bli?

– Jag vill ägna mig åt vetenskap, doktor kanske. Eller nej inte doktor. Antingen fotbollsproffs eller ingenjör, säger Mahdi Rezai.