London och Europa drog en djup suck av lättnad
I London och Europa drogs en djup suck av lättnad.
Skottarna vaknar i dag med en rejäl baksmälla. Det tar tid att läka såren som delat befolkningen i två läger.
Det är drygt två miljoner människor som är missnöjda med dagens resultat. De som står på den förlorande sidan.
De senaste veckorna och månaderna har folkomröstningen delat familjer, fått arbetskamrater att sluta prata med varandra eller förolämpa varandra.
Nu är vardagen plötsligt tillbaka och det blir inte lätt att umgås igen som om inget har hänt. Det lär ta tid innan det blir "business as usual".
I bästa fall kan självständighetsivrarna trösta sig med att löftena från det politiska etablissemanget i London om kraftigt utökade befogenheter för det skotska parlamentet, verkligen infrias.
Men den där känslan av frihet kommer inte att infinna sig.
Å andra sidan behöver de dryga två miljoner skottar som ville vara kvar i unionen inte oroa sig för valutan, EU-medlemskap, sjukvården eller några av de övriga hundratals detaljerna som man hade tvingats förhandla om vid ett ja.
I slutändan segrade rädslan för det okända över hjärtat hos många skottar. Med hjärtat hade en majoritet röstat ja. Men osäkerheten inför hur en självständighet egentligen skulle se ut fick många att tveka när de väl stod i valbåset.
Ta det här med oljeinkomsterna som på något sätt skulle utgöra grundstommen i Skottlands ekonomi. Hur lång tid hade det hållit med tanke på klimatfrågan och en nödvändig övergång till förnybara energikällor?
Hur lång tid hade det tagit att bli medlem i EU igen och på vilka villkor?
Vilken valuta skulle skottarna ha?
Funderingar som dessa fick många människor att tveka i allvarets stund.
Partiledarna i London är förmodligen de som är mest lättade. Premiärminister David Cameron slipper framstå som den som förlorade Skottland efter 300 år av brittiskt styre.
Om Skottlands blivit självständigt hade labour förlorat sitt starkaste fäste och aldrig mer kunnat komma till makten. Så även partiledaren Ed Milliband är nog glad i dag.
Även Europa andas ut. Skottarnas nej minskar risken för att Storbritannien lämnar EU vilket skulle vara ett hårt slag mot unionen.
Ledsna är däremot alla de självständighetsrörelser på andra håll i framförallt Europa för vilka den skotska valkampanjen varit en stor inspiration.
Hur går det nu med den omröstning som Katalonien planerar i november för att lämna Spanien? Hur blir det i Belgien och Italien?
Skottarnas nej är ett slag även mot dem.Det var lite av nu eller aldrig för Skottland. Erfarenheterna från folkomröstningen om självständighet för fransktalande Quebec visar att intresset för att bryta sig loss successivt minskat när en jämn omröstning slutade i att man ändå blev kvar som en provins i Kanada. Även i den omröstningen 1995 såg det ut som ja-sidan skulle vinna men till slut förlorade man med 54 000 rösters marginal.
I dag visar opinionsmätningarna att bara 25 procent vill bryta sig loss.
Drömmen om självständighet för Skottland är förmodligen död för mycket lång tid framöver.