Ingen tror att vård kan göra David Sjöblom friskare
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-08-26
För drygt sju veckor sedan sammanträdde länsrätten i Dalarna om David Sjöbloms farlighet. Han ansökte om att få åka till Borlänge med sin morbror under sju timmar.
Frågan diskuterades. Sedan sa man ja. Den sjuke mördaren har trots allt under åtta år skött samtliga sina permissioner ”klanderfritt” - och så skedde även denna gång.
Vad som egentligen rörde sig i David Sjöbloms huvud visste de inte. Jag vet inte heller.
Men David Sjöbloms rymning sätter fingret på ett dilemma med den rättspsykiatriska vården, nämligen att det är meningen att den ska vara vård.
Meningen är att David Sjöblom ska bli frisk. Människor som aldrig tar ett steg på egen hand blir inte friska.
Samtidigt tror ingen på allvar att han kan bli frisk. Åtminstone inte någon av de experter jag pratat med. Åtta år har han vistats på Säter.
Där har han fått ungefär 18 minuters vård om dagen. Han har suttit drygt åtta timmar framför teven och i rökrummet. Sådan är vardagen på Säter, enligt psykologen Knut Sturidssons studie, publicerad förra året.
En gång i veckan har David Sjöblom även gått på egen hand runt sjukhusområdet under en timmes tid. Även detta är godkänt av länsrätten. Varje gång ska personalens ansvara för en säkerhetsbedömning. Har David Sjöblom verkat ”som vanligt” så att han kan släppas ut en stund?
På Säter sitter även Tomas Quick. De är båda killar som inte är i närheten av friskförklarad frihet.
Vad ska vi göra med dem?
Vi kallar det vård, men David Sjöblom lider av exakt samma psykiska störning som när han för elva år sedan avlivade sin granne som han blivit förbannad på i tvättstugan. Det fastslogs senast 12 juni i år, även det i länsrätten som varje halvår gör en rutinmässig prövning om han är färdigbehandlad.
Sanningen är att det just inte finns någon behandling för en sådan ”personlighetsstörning med antisociala och psykopatiska drag” som David Sjöblom enligt rättspsykiatrin lider av.
Särskilt svårt är det att behandla psykopater. De som förr behandlades i samtalsterapi blev snarare ännu sjukare, eftersom de lärde sig mer om manipulation.
Syndromet Aspberger är behandlingsbart, men de skickligaste experterna är inriktade på oskyldiga barn, inte 34-åriga mördare.
Samtidigt säger man att det ingår i David Sjöblom ”behandling” att någon gång emellanåt vistas en stund utanför sjukhuset. För att han inte ska tappa livsgnistan alldeles.
Jag tror inte att David Sjöblom har något särskilt festligt liv på Säter.
Men är det en mänsklig rättighet att ha tillgång till internet, och göra bilaffärer? Att ha en mobiltelefon?