Förskolebarnen: ”Du ser ut som en pappa”
Publicerad 2016-05-20
”Jätteviktigt att barn får se människor som inte ser ut som normen säger att de ska”
Allis Staveborg, 20, arbetar på en förskola i Söderköping. För ett par dagar sedan kom ett av barnen på förskolan fram till henne, tittade på hennes ben och utbrast:
”Du ser ut som en pappa, Allis!”.
På en förskola i Söderköping jobbar Allis Staveborg, 20. Och det var där som ett barn här om dagen kom fram till henne, tittade på hennes ben och sa:
”Du ser ut som en pappa, Allis!”.
Efter det gick Allis hem och skrev ett långt Facebookinlägg om varför den kommentaren visar vad som är så skevt med vårt samhälle och hur tidigt normer fäster sig hos oss. I inlägget skriver hon: ”Aldrig har det varit tydligare för mig varför vi har dessa underliga idéer om att det finns färger kopplade till kön, att man som kvinna, TROTS att håret ALLTID växer ut igen, ska göra sig av med det på diverse ställen”.
– Jag är uppvuxen med en föreställning om hur man ska se ut och vara – en bild som aldrig har stämt överens med mig. Därför har jag fått kämpa med självhatet hela livet och det var först nyligen jag insåg att jag inte kan och heller inte behöver leva upp till alla normer. Och det är viktigt att tidigt förmedla det till barn, säger Allis Staveborn.
Föreställningar kommer hemifrån
Hon berättar att pojkar på hennes förskola som är så unga som tre år förstår att de inte får gråta och flickor säger att man måste vara fin som en prinsessa.
– Man tänker ofta att det är reklampelares fel att vi har skeva normer, men i den här låga åldern kommer föreställningarna hemifrån. Barn ser upp till vuxna i sin omgivning och barn gör som man gör, inte som man säger – därför är det viktigt att visa att man kan gå emot de normer som finns.
Önskar att normer inte fanns
Allis säger att när hon insåg att hon bara rakade sina ben för att det förväntades att hon skulle göra det så slutade hon.
– Jag tycker att det är jätteviktigt att barn får se människor som inte alltid ser ut som normen säger att de ska. Så därför försöker jag visa barnen att det är okej, men allra viktigast är såklart deras föräldrar – och får de lära sig hemma att mammor inte har håriga ben är det den normen som kommer fastna.
Hon skriver: ”Vad bra det känns att kunna säga till ett barn som fått lära sig att mammor/kvinnor inte har hår på benen att 'Jaha! Nämen, Jag är ju ingen pappa! Jag är ju fröken Allis!' Och hen tittar lite fundersamt på mig och svarar sen med ett leende att 'Ja! Det är du ju!'”.
I en perfekt värld önskar hon att normer helt skulle försvinna.
– Då skulle alla få vara precis som de vill och det skulle inte finnas några fack att försöka passa in i. Det är så fel att sätta en mall på människor som aldrig kommer passa in i den, det slutar bara i självhat.