Bofasta – på en öde ö

”Vi har inte ångrat vårt nya liv ”

De ratade karriären i finansvärlden, stängde dörren till kontoret - och bosatte sig på en öde ö mitt ute i Atlanten.

I dag bor Bjørn och Lükka Patursson på Färöiska Koltur och lever på ekoturism och jordbruk.

– Ska barnbarnen komma på besök får de flyga helikopter, säger Bjørn Patursson.

Det lugna vädret snabbt om till regn och vindstyrkan ökar vilket gör det lite svårt att klättra ned till båten vid den branta stegen på stenbryggan, när vi hälsar på hos Bjørn och Lükka Patrusson.

Väl ombord på båten gungar det rejält och det gäller att böja på knäna för att parera vågorna i den tilltagande sjön som har oberäkneliga strömmar. Bjørn och Lükka står på bryggan och vinkar – det är inte svårt att föreställa sig hur utsatt den lilla ön är när höststormarna börjar dra in över havet.

De bor bor på en liten öde ö mitt ute i Atlanten som tillhör Färöarna. Under långa perioder av året är helikopter det enda sättet att ta sig till ön.

Kallt i vattnet

Koltur är bara två och en halv kvadratkilometer stor och den vilda naturen på ön är mycket speciell med branta klippor och ett berg på 480 meter. Det finns en liten sandstrand på ön och det händer ibland att Bjørn och Lükka badar men vattnet är kallt året runt så det blir inte så ofta.

På sommaren går det att ta sig till ön med båt men vädret kan snabbt slå om med stark vind och hög sjö vilket gör att det inte går att lägga till med båt vid den branta stenkajen. Då är det bara helikopter som gäller och den går tre gånger i veckan till subventionerade priser för alla färingar.

– Ska barnbarnen komma på besök får de flyga helikopter och jag har mycket gott samarbete samt direktnummer till flygbesättningen på helikoptern, berättar Bjørn.

Sadlade om

Bjørn jobbade tidigare som finansdirektör på böndernas kooperativa handelsverksamhet och mejeri innan han sadlade om och blev bonde. En lördagsmorgon i början av 90-talet satt Bjørn hemma och drack kaffe i köket när han fick syn på en artikel i tidningen. Den handlade om en fantastisk historiebok från gamla tider och om hur folk lämnade de små öarna.

– Varför hoppar vi inte av tåget och går emot strömmen? Låt oss bygga upp vårt liv på den vackra ön Koltur istället sa jag till Lükka, berättar Bjørn Patursson.

–  Jag skrev brev till myndigheterna och drömmen blev verklighet. Vi hyr gården för en symbolisk summa av myndigheterna som äger Koltur och 1997 flyttade vi hit.

Försörjer sig på jordbruk

I dag försörjer de sig på jordbruk och ekoturism. När de kom till Koltur fanns det redan en del får på ön och i dag har de 160 får som går ute hela året runt och tio skotska höglandskor, en tjur samt höns, gäss och den svartvita fårhunden Glen.

Bjørn och Lükka driver ett ekologiskt jordbruk där de slaktar sina får och kor själva. På en kurs i Roskilde lärde sig Bjørn slakta och skära ut de bästa köttbitarna som säljs lokalt på Färöarna. De odlar lite egna grönsaker och på sommaren kan de jaga lunnefåglar med nät. Mat beställer de per helikopter och sen tre år tillbaka finns det både bredband och parabol på ön.

Många tvivlade

– Många trodde inte att vi skulle vara här mer än ett år men vi saknar inget och känner oss aldrig ensamma. Vi har inte ångrat vårt nya liv här trots att vi inte tjänar så mycket pengar. Det är en livsstil, säger Bjørn.

På sommaren har de fullt upp med att visa runt turister på ön, berätta om de gamla gårdarna och laga lunch till gästerna. Runt 400 besökare per sommar kommer till Koltur men en fjärdedel av turerna blir inställda på grund av vädret. Några av de gamla gårdarna av sten har renoverats och har ett historiskt värde som måste bevaras.

– Vi har åtagit oss att se efter de historiska byggnaderna och de gamla fälten från den tiden då man odlade gräs och säd på ön, berättar Bjørn.

En ny period på Koltur

Bjørn själv är född och uppvuxen på den historiska platsen Kirkjubour som under medeltiden var Färöarnas religiösa och kulturella centrum. Dokument från den tiden visar att Koltur ägdes av biskopens stift och från vikingatiden fram till 1584 fanns det bara två familjer på ön. Runt 1860 bodde det ett 40 tal människor på ön men förändringar inom fiskindustrin drabbade även Koltur och 1989 lämnade de sista bofasta personerna ön.

Det är hårt arbete som gäller för att kunna återskapa Koltur till en nationalskatt för Färöarna och både Bjørn och Lükke hoppas att ön även ska ha ett värde för alla de nordiska länderna.

– Min framtidsplan är att inom tio – femton år ska allt restaureras så att det blir en autentisk och levande naturpark på ön som den såg ut förr i tiden, berättar Bjørn.

– Vi vill starta en ny period på Koltur.