Uppdaterad 13.00 | Publicerad 10.22
Beskedet kom som en chock.
Två veckor efter att småbarnsföräldrarna Felicia Övåg och Martin Eklund skrivit på kontraktet om husköp fick de veta att ett intilliggande företag skulle få släppa ut hundratals ton av en farlig kemikalie.
– Det var som ett slag i magen, säger de. Hjärtat bara sjönk. Det var hemskt.
Förtvivlan och ilska lyser ur parets ögon under intervjun. De har sålt sin lägenhet och ska flytta in i drömhuset den 15 november. Från andra sidan gatan ser vi det idylliska röda huset omgivet av prunkande äppelträd och frodig grönska.
Det är bara det att det inte är någon dröm längre.
– I stället har vi en klump i magen av oro.
Skälet ligger en knapp kilometer bort, bakom skogsdungen som ramar in deras hus. Där ligger Senior Materials, ett kinesiskt företag som tillverkar en avancerad plastfilm som ska förhindra att det blir kortslutning i elbilsbatterier.
Problemet är att för att tillverka plastfilmen med företagets metod krävs stora mängder metyklenklorid, en väldigt giftig kemikalie även kallad DCM. Något tidningen Dagens Arbete avslöjade i en serie reportage under sommaren.
Kemikalien har varit förbjuden i Sverige sedan 1996 men det går att ansöka om dispens.
Senior Materials har efter en lång tillståndsprocess får lov att använda 2 770 ton i produktionen och släppa ut 900 ton per år i gasform av det farliga ämnet.
Det ska jämföras med att de totala utsläppen i Sverige numera ligger på 8 ton.
Skälet till att företaget fått dispens är att det i deras process inte går att ersätta metylenklorid med något annat lösningsmedel.
Det upprör paret Övåg-Eklund och en rad andra Eskilstunabor. En Facebook-grupp som kräver att utsläppen stoppas har samlat över 8 000 personer. Över 20 000 har skrivit på en namninsamling med samma krav.
– Beskedet vi fick var att det i så fall skulle bli rättegång och att vi riskerade att förlora vår handpenning och få betala motpartens rättegångskostnader.
Paret kan inte bevisa att mäklaren eller säljaren kände till utsläppen.
Själv blev familjen upplyst om saken av en artikel i lokaltidningen bara två veckor efter att de skrivit på köpekontraktet.
– Framförallt är vi oroliga för hälsoeffekterna för vår dotter som är 1,5 år. Hon kommer att gå i förskola och skola i området och tillbringa hela dagarna i den miljö där utsläppen sker, säger Martin.
Han lägger ena armen om sin sambo.
– Det är märkligt att ett företag kan få tillstånd att släppa ut ett så farligt ämne i så stora mängder. Särskilt i en stad som Eskilstuna som försöker profilera sig som en grön stad.
Både kommunen och företaget säger att utsläppen inte kommer att utgöra någon hälsorisk eftersom de snabbt späs ut när de blandas med luften. Litar ni inte på det?
– Av vad vi hört har beräkningarna inte gjorts på rätt sätt. Vi vill inte bli utsatta för ett experiment. Myndigheter och samhälle ska skydda oss från sådana här saker. Inte utsätta oss för dem.
HR-chefen Cecilia Vallin redogör för hur företaget hamnade i just Sverige och Eskilstuna.
– Eskilstuna har ett strategiskt läge nära Europa och flera av våra största kunder.
Har ni några kopplingar till den kinesiska staten eller har den på något sätt varit inblandad i investeringsbeslutet?
Cecilia Vallin skakar på huvudet.
– Nej, kinesiska staten äger inte Senior Materials. Vi är ett helt vanligt kommersiellt bolag. Men hur jag än svarar på den frågan så riskerar svaret att misstolkas. Vi vill bli bedömda för vad vi gör, inte för varifrån vi kommer.
Fabriken är företagets första utanför Asien. Totalt har företaget 4 000 anställda. I Sverige räknar man med att anställa omkring 600 personer när hela anläggningen är färdig. I Sverige ska företaget sälja sin produkt till framförallt batteritillverkaren Northvolt.
Hittills har man importerat den särskilda plasten, separatorfilm, från Kina och skär bara till den i Eskilstuna.
Vi får sätta på oss skyddskläder, hårnät och skoskydd innan vi går in i anläggningen via en luftsluss som ska ta bort alla dammpartiklar. Klisterremsor i golvet ser till att även skoskydden är rena.
Vi går igenom vita korridorer in till ett stort rum med många maskiner. Några anställda i liknande vita skyddsdräkter står vid maskinerna.
En av dem vill inte säga sitt namn därför att han fått hotfulla mejl på grund av att han jobbar på företaget. Han tycker att det som skrivits om utsläppen är överdrivet och fel.
– Jag känner mig helt trygg och trivs bra med jobbet, säger han.
Processchefen Lars Strömsberg försöker överrösta bullret från maskinerna när han förklarar att minsta partikel som kommer in i plasten kan bli ödesdiger.
– Då kan det bli kortslutning i ett elbilsbatteri.
I den här lokalen används inte den farliga kemikalien. Men bredvid pågår bygget av en mycket större anläggning där den keramiskt belagda plasten ska börja tillverkas andra kvartalet 2025.
Bland annat är en lokal entreprenör i färd med att gjuta det hål där en tank som ska innehålla flytande metylenklorid ska sänkas ner.
– Det kommer att vara ett helt slutet system, förklarar Cecilia Vallin. Vi har jobbat med DCM i Kina i 20 år utan en enda olycka. Personalen är vår viktigaste resurs. Vi gör allt för att skydda dem.
Gaserna som blir restprodukt samlas upp innan de släpps ut via en särskild ventilation.
Företaget har fått tillstånd att släppa ut 900 ton men Vallin försäkrar att det inte kommer att bli i närheten så mycket. Åtminstone inte till en början.
– Ansökan byggde på att vi skulle ha sex produktionslinjer. Men miljötillståndet försenades. Nu bygger vi bara två. Kanske utökar med fler i ett senare skede.
Inte minst är företaget beroende av att dispensen för att använda metylenklorid förnyas. Tillståndet går ut den sista maj 2025, bara någon månad efter att företaget hoppas ha kommit igång med produktionen.
– I nuläget går det inte att ersätta med något annat lösningsmedel men vi jobbar på att försöka hitta alternativ, säger Cecilia Vallin. Det ligger i vårt eget intresse. Det är egentligen inte vi som vill använda DCM. Det är våra kunder som ställer krav på att vi gör det eftersom kvaliteten då blir högre. Vi har ett väldigt bra samarbete med Northvolt.
Hon betonar att företaget sökt och fått alla tillstånd som krävs för produktionen.
– Jag förstår att folk blir oroliga om de får felaktig information. Men det är inte vårt jobb att informera och lugna allmänheten. Det är myndigheterna som måste göra det.
Vi går vidare mellan kala betonggolv, grävmaskiner och skyddsnät. En del av de anställda är här på arbetsvisum från Kina. För närvarande ett 30-tal.
– De är här för att lära upp vår ordinarie personal i hur processen går till, berättar Vallin. När den tekniköverföringen är gjord kommer de att återvända hem. Vi hoppas ju att några av dem vill stanna och bli Eskilstunabor. Men den stora merparten av vår personal kommer att vara lokalanställda.
– Eskilstuna och hela Mälardalen är tunga när det gäller produktion för traditionella fordon. Senior Materials ger oss en chans att bredda vårt sortiment av företag.
Kommuner runtom i Sverige slåss om att få utländska och svenska direktinvesteringar till sina kommuner. Men kommunen har ingen möjlighet att på egen hand leta upp utländska företag som kan vara intresserade.
– I det här fallet var det som träffade Senior Materials i Kina och såg det som en bra investering för Sverige på grund av Northvolt, berättar Edmark.
Först var tanken att lägga fabriken i Skellefteå eller Västerås. Men Eskilstuna hade lämpliga lokaler att erbjuda. Och mark intill som var till salu.
– Dessutom har vi väldigt bra järnvägsförbindelser till hamnen i Göteborg.
2021 skrevs avtal om att reservera marken för Senior Materials.
– I det här fallet handlar det om en grön teknologi som vi inte har i Sverige. Vi får kompetens från Kina.
Kommunen hävdar att man inte förrän 2022 fick reda på att produktionen förde med sig utsläpp av metylenklorid. Men eftersom Kemikalieinspektionen tillät användningen och gav grönt ljus till utsläppen anser man inte att etableringen innebär några hälsorisker för Eskilstunaborna.
– Vi är vana vid industrier som hanterar farliga ämnen. Det är inget konstigt. Om hanteringen sköts enligt de givna tillstånden så är det ingen fara.
Edmark lutar sig tillbaka en aning i stolen.
– Jag känner mig bekväm med det ämne Senior Materials använder om man följer miljötillståndet.
Den initiala ilskan från kringboende har förbytts till en organiserad protest. För mindre än två veckor sedan bildades föreningen Stoppa skadliga utsläpp av miljögifter med Katti Svedberg som ordförande. När vi besöker henne plockar hon fram en tjock bunt med dokument som hon grävt fram om metylenklorid.
Hon pekar på en studie som IVL, Svenska miljöinstitutet, har gjort där man antar att gasen från det kemiska ämnet har samma vikt som den omgivande luften och därför snabbt blandas med denna och späs ut.
– Beräkningen är helt fel, hävdar Katti Svedberg. Gasen är tre gånger tyngre än luft och kommer därför att falla ner över närområdet. Något som både SMHI och professor Åke Bergman vid Örebro universitet bekräftat.
Hon pekar på en sida i IVL-rapporter som visar utbredningen av utsläpp vid en viss vindriktning. Hon pekar på en liten prick mitt inne i det grönmarkerade området.
– Här bor vi.
Hon kan inte förstå hur de myndigheter resonerat som gett företaget dispens till så stora utsläpp.
– Vi har en farlig kemikalie som Sverige försökt fasa ut under 30 års tid. Nu har vi kommit till nästan noll. Då säger myndigheterna plötsligt ja till ett jätteutsläpp på 900 ton i ett tätbebyggt område. Hur tänkte man då?
Katti Svedberg ser det som hon deltar i ett experiment.
– Tidigast om tio år vet vi vilka konsekvenser de här utsläppen fått. Vi vill inte vara försökskaniner.
Hon hänvisar till en studie på Cypern där metylenklorid släpptes ut av en fabrik som tillverkade skosulor från 1983 till 2009. Studie är gjord av lokala forskare och publicerad i European Journal of Public Health.
– Hos de som bodde i en radie av 500 meter från fabriken såg man en signifikant ökning av cancer i hjärnan.
Den informationen gör inte direkt Felicia Övåg och Martin Eklund på bättre humör. De känner att de inte har något annat val än att flytta in i sitt nya hus om två månader. Men de hoppas att utsläppen aldrig kommer igång.
Deras och föreningens krav är att ingen ny dispens för utsläpp ska ges när den gamla går ut i mitten av nästa år.
– Senior Materials är väldigt välkomna att vara här – men då får de hitta en ny metod för att tillverka sin plastfilm.
