”Är som ett diktat från kommunisttiden”
BRATISLAVA. Trots att gränsen ska vara öppen står det en polisbil med blinkande blåljus vid infarten till Slovakien.
Iförda gula västar stoppar två poliser minibussar och lastbilar i jakten på flyktingar.
– Att tvinga på oss flyktingar är som ett diktat från kommunisttiden men nu är det Merkel vi ska lyda, fnyser Peter, 35 missnöjt.
Han är upprörd över att EU fattat beslut om tvingande kvoter vilket innebär att Slovakien måste ta emot 802 flyktingar vare sig man vill eller inte.
– Vi är ett suveränt land, menar statsanställde Peter. Vi måste själva få avgöra om vi ska ta emot flyktingar eller inte. Jag tycker det är helt rätt att vår premiärminister nu tänker få saken prövad av EU-domstolen. Vi måste kämpa för våra värderingar.
”Som under kommunisttiden”
Peter står med 39-årige kompisen Marian på Sedlarskagatan i Slovakiens huvudstad Bratislava. Båda står bredbenta med armarna i kors över skaljackorna som är igendragna som skydd mot blåsten.
Konflikten inom EU kring flyktingkrisen har helt ändrat deras tidigare ensidigt positiva uppfattning om värdet av att vara med i unionen.
– Nu känns det som under kommunisttiden, att vi inte bor i ett fritt land längre. Någon ger oss order.
Många människor är i rörelse i centrala Bratislava denna eftermiddag. En hel del är turister. Men ännu är det inga gäster som slagit sig ner på Jimmys Restaurang så servitören Marek, 25, har gott om tid att prata om flyktingkrisen även om han i likhet med många andra absolut inte vill vara med på bild. Det är inte lätt att få slovakerna att öppet vädra sin uppfattning i flyktingfrågan. Många avböjer.
”Kan inte tvinga oss”
Marek bor nära gränsen och säger att han ser tusentals flyktingar ta sig in i Österrike varje dag.
– Jag tycker det är fel att de ska kunna röra sig fritt över Europa. Om jag vore flykting skulle jag vara tacksam för det första landet som ville ta emot mig. Inte kräva att få fortsätta till något av de rikare länderna. Många är unga män i fina idrottskläder. De känns mer som ekonomiska flyktingar.
Marek ger ett kaxigt intryck med båda händerna instoppade under överdelen av den dunväst han bär över en rutig skjorta.
– Övriga Europa ska inte kunna tvingas oss att ta emot flyktingar. Det är rätt att vi använder alla legala vägar vi har för att stoppa EU:s beslut.
Slovakien är det land inom EU som mest hårdnackat motsatt sig tanken på att alla EU:s 28 länder måste dela på flyktingbördan. För några veckor sedan sa det slovakiska inrikesministeriet att landet kunde tänka sig att ta emot 200 flyktingar. Under förutsättning att de var kristna. Motiveringen var att det inte fanns några moskéer i Slovakien.
Ett uttalande som väckte förundran och avsky runtom i Europa.
”Vi hjälper alla som är i akut fara”
Vi träffar Martin Kramara, talesman för Slovakiska biskopskonferensen (en del av romerskkatolska kyrkan) på hans kontor ett stenkast från Sankt Martins-katedralen där en hord av turister löper amok med sina kameror. Han påpekar noga att han inte är politiker. Men försöker ändå delvis försvara regeringens hållning.
– Vi hjälper alla som är i akut fara oavsett religion, försäkrar den svartklädde prästen som bjuder på vatten i besökrummet. Men handlar det om att integrera flyktingar så är det lättare för oss att ta hand om kristna familjer. Däremot avvisar vi inte muslimer för att de är muslimer.
Hittills har Slovakien bara tagit emot ett fåtal flyktingar.
– Jag tror inte ens det handlar om hundra, säger Martin Kramara men är osäker på den exakta siffran. Hittills har flyktingarna undvikit vårt land. Men inom kyrkan förbereder vi oss på en ökad ström. Problemet är att allmänheten är extremt negativ. 70 procent av alla slovaker är rädda. Kanske beror det på att vi inte har samma erfarenhet av invandrare som länder som Tyskland och Sverige.
Under kommunisttiden var Slovakien ett slutet land. De enda invandrare som kom hit var studenter från Afrika och de var så få att de mest sågs som ett exotiskt inslag i stadsbilden. Dagens gigantiska flyktingström in i Europa ser slovakerna på enbart med oro.
Får öppna bagageluckorna
Polisbevakningen vid gränsstationen mellan Österrike och Slovakien är ett sätt att försöka kontrollera att inga flyktingar kommer in i landet. Åtminstone inte utan att registreras och kontrolleras.
Under den dryga timme vi tillbringar vid gränsen stannar polisen bil efter bil. Förare får gå ut och öppna lastutrymmet innan de får fortsätta.
I andra riktningen, in i Österrike, finns ingen kontroll alls. Här flyter trafiken på helt utan problem. Som är tanken med de öppna gränserna inom EU.
Bara ett hundra meter in på den österrikiska sidan står två rader med blå containrar på en annars tom asfaltsplätt. Det är en nästan helt nyöppnad flyktingförläggning. Trots att den ligger i Österrike blev Slovakien mycket upprörda när de fick höra om planerna.
Den slovakiska regeringen beslöt att sätta in särskilda polispatruller för att se till att inga flyktingar tar sig över gränsen. De som korsar den ska omedelbart föras tillbaka till den österrikiska sidan, meddelar Slovakiens inrikesdepartement.
”Allt är så dyrt”
Förläggningen rymmer bara 60 flyktingar. De flesta är från Syrien. När jag kliver in i det kommunala köket stiger en angenäm doft upp från grytorna på spisen. De här flyktingarna är redan inne i asylprocessen och får flyktingarna laga sin egen mat.
På dörren - och för den delen på varenda dörr i lägret - sitter en lapp som på arabiska talar om att det är förbjudet för flyktingarna att gå över gränsen in i Slovakien.
– Enda anledningen att gå över gränsen är att alla varor är billigare där, förklarar Mostafa Fawakhiry, 36. Här i Österrike är allt så dyrt. Men människorna är trevligare.
Regimen i Syrien tvångsrekryterar alla män till armén.
– Jag ville inte dö, säger Mostafa. Därför flydde jag.
Var bilmekaniker
I andra änden av det stora rummet går ett antal tvättmaskiner för fullt. Bredvid står några torkställningar delvis fyllda av tvätt.
Abu Kamal var en av de första flyktingarna som kom hit för två veckor sedan. Hans namn står utanpå en av containrarna som han delar med en annan flykting. I Syrien var han bilmekaniker.
– Kriget och bomberna kom hela tiden närmare, berättar han. Jag lämnade min fru och våra tre äldre barn i hemstaden Latakia. Om jag får asyl hoppas jag att de kan komma efter.
Han slår handflatorna mot varandra upprepade gånger och säger att Syrien är slut som land.
– Inga syrier vill längre stanna kvar. Miljoner är på väg till Europa. Snart är hela Syrien på flykt.
Tillbaka i Bratislava träffar vi faktiskt några slovaker som har en annan inställning än majoriteten.
Maria, 26 år är student och handlar på en marknad i centrala stan.
– Jag tycker vi i första hand ska försöka hjälpa till att få slut på kriget i Syrien så att folk slipper fly. Men de som lyckas ta sig till Europa tycker jag vi ska ta hand om.
”Tycker vi ska hjälpa”
Nikolas, 20, plockar ut en jacka ur bilen för att slippa bli våt i det begynnande duggregnet.
– Om de inte är för många så tycker jag vi ska hjälpa flyktingarna. Jag har heller inget problem med att ta emot såna som inte är kristna.
Men om Slovakien verkligen tänker ta emot de flyktingar som EU försöker tvinga dem till återstår att se.
Premiärminister Robert Fico går hellre till domstol än tar emot dem.