Spåren slutar vid brevlådan

Eric Tagesson

, 

Camilla Sundell

Försvunne Håkan Ingerwald förbryllar polisen: Vi har bara en massa frågetecken att räta ut

Här – mellan brev­lådan och ytterdörren – slutar spåren efter Håkan Ingerwald, 58.

– Jag hittade tidningen och hans morgontofflor på marken, säger hantverkaren Daniel Vasuianu, som upptäckte försvinnandet.

I fredags åkte Håkan ­Ingerwald tillsammans med frun och hennes dotter till sommarstugan i Blekinge. Kvar i den blå trävillan i centrala Växjö var då ­Daniel Vasuianu.

– Jag jobbade nere i källaren och de sa till mig att ­låsa om mig, som vanligt, säger han.

Sedan tog han helg. I måndags morse kom han tillbaka, gick in genom ­källaringången och började arbeta.

– Klockan elva ringde jag till Håkan för att fråga en sak, men när han inte svarade ringde jag hans fru i stället. Hon sa till mig att Håkan var på ovanvåningen, att han säkert bara låg och sov.

Vasuianu tyckte det var konstigt, eftersom han inte hört ett enda ljud från huset de timmar han varit där.

– Jag letade överallt, i badrum, sovrum, kök och till och med garderoberna, men han var inte där.

”Överraskade alla”

På vägen ut såg han att Håkans morgontofflor låg på marken.

– De låg med någon ­meters mellanrum, och så låg tidningen och ett ­reklamhäfte där.

Under dagen kom de ­anhöriga till huset.

– Jag hittade blodstänk på trappan till dörren, säger Håkans bror Bengt.

Håkan Ingerwald ­beskrivs som en lugn, ­arbetssam och glad person som älskar livet, sin familj, sin hund och sina katter. I november gifte han sig med sambon sedan tretton år.

– De överraskade oss alla, och skickade ett sms när det var gjort, säger Håkans bror.

Tillsammans driver ­bröderna ett byggföretag. För 18 år sedan sa läkarna åt Håkan att sluta jobba, på grund av reumatism, och bli sjuk­pensionär.

– Men han vägrade, så vi startade eget. Det har gått hur bra som helst.

Hade inga fiender

Håkan Ingerwald har ett förflutet som fallskärms­jägare, och gjorde två vändor som FN-soldat i Sinai på 70-talet. Bröderna träffades så gott som varje dag. ­Senast i söndags kväll pratade de i telefon, la upp veckans jobb och bestämde att de skulle ses måndag eftermiddag.

– Han var som vanligt, glad och så.

Brodern säger att Håkan inte hade några fiender, ­eller personer som hade skäl att vara arga på honom eller firman.

’Bara han inte plågas’

Ingen vet med säkerhet när han försvann. Enligt ­familjen gick han ofta upp tidigt, redan före klockan fem och gick ut för att hämta tidningen.

Polisen famlar nu i blindo. Vid huset fanns, förutom de förmodade blodstänken, inga tecken på strid.

– Vi har bara en massa frågetecken att försöka räta ut, säger Robert Loeffel på ­polisen i Växjö.

Ärendet rubriceras i nuläget som människorov – alltså kidnappning.

I går och förrgår genomfördes tekniska under­sökningar av villan och man sökte bland annat med hundpatruller i närområdet runt villan – utan ­resultat.

För brodern är oviss­heten värst.

– Man fruktar ju att han blivit bortförd och som vår 88-åriga mamma säger: ­Bara han inte plågas.