Vinner rädslan över hjärtat?
Det är dött lopp mellan skottarna som vill ha självständighet och de som vill stanna kvar i det brittiska imperiet.
Om bara hjärtat fick bestämma skulle skottarna rösta ja.
Ändå tror jag det lutar åt ett nej i slutändan.
Erfarenheten från andra liknande val visar att när folk väl står där i båset och ska välja röstsedel så sätter tvivlen in och rädslan inför det okända flyter upp till ytan.
Det kommer att märkas extra mycket i Skottland. Ingen vet nämligen vad de egentligen röstar ja till. Villkoren för självständighet ska förhandlas först i efterhand. Med en sårad partner som redan visat att hen kommer att göra allt för att djävlas.
Ja-sidan vill att pundet ska fortsätta vara landets valuta men det säger politikerna i London blankt nej till.
Vid ett ja hamnar Skottland utanför EU. Ja-sidan hävdar att ett återinträde bara är en formalitet medan nej-sidan varnar för att de undantag som Storbritannien lyckades förhandliga sig till om euron och Schengensamarbetet inte kommer att accepteras när Skottland söker ensamt.
Sådär kan man hålla på i evigheter om stort och smått. Ingen vet hur det i slutändan blir.
Verbal lavin
Men det faktum att skottarna de senaste veckorna utsatts för en verbal lavin av varningar från alla möjliga håll kan göra att många tvekar när de har avgörandet i sin hand.
Den brittiska unionen har trots allt fungerat i över 300 år och Skottland har redan ett eget parlament och ett visst självstyre. Och i elfte timmen har politikerna i London skriftligt lovat kraftigt utökade maktbefogenheter för Skottland om de stannar kvar i unionen.
Så även om opinionsmätningarna visar att det är helt jämnt mellan ja och nej så finns det mycket som talar för att fler av de osäkra väljarna till slut stoppar ner en nej-sedel i valurnan.
Om det bara vore hjärtat som avgjorde är jag övertygad om att en majoritet skulle rösta ja. Skottarna drömmer om frihet från överheten. Ju längre från besluten som människor befinner sig geografiskt desto större är föraktet för beslutsfattarna.
Förakt
Min känsla är att skottarna hyser ett större förakt för eliten i London är norrlänningarna gör för beslutsfattarna i Stockholm. Självständighet vore den ultimata sparken i baken på gänget i Westminster.
Men det är som den nödige som kissar i byxan. Först känns det skönt sen kommer obehaget.
Människor är inte dumma. De inser att självständighet får konsekvenser. Inte bara positiva sådana. I slutändan blir det sällan så bra som självständighetsivrarna utlovat men inte heller så eländigt som motståndarna hävdar.
Omröstningen avgörs av vad som tar överhanden i valbåset. Hjärtat eller hjärnan.