Ukrainakrisen har fört Sverige närmare Nato
Ukrainakrisen har fört Sverige närmare Nato.
Oron för ett aggressivare Ryssland har fått oss att omvärdera vikten av ett starkt försvar.
Men så länge majoriteten svenskar är emot ett medlemskap sker närmandet till Nato lite i smyg.
Så sent som för ett år sedan var det svenska försvaret helt inriktat på att kunna sättas in vid fredsbevarande insatser utomlands. Att försvara Sveriges eget territorium sågs i det närmaste som överflödigt efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning 1991.
Det var först när överbefälhavaren Sverker Göranson för ett och ett halvt år sedan deklarerade att Sverige kunde försvara sitt territorium i högst en vecka som det började ringa väckarklockor här och var.
När Ryssland annekterade Krim gick stora larmet. På kort tid ändrades förutsättningarna totalt. Så gott som alla politiska partier utlovar nu satsningar på försvaret. Försvarsmakten omprioriterar sina resurser och höjer beredskapen bland annat genom att låta Jas-plan patrullera svenskt luftrum även på helgerna. Två plan stationeras på Gotland och underrättelseinhämtningen har förstärkts.
Ryssskräcken
I framtiden ska fokus ännu en gång ligga på att försvara Sverige mot ett angrepp.
I och med kalla krigets återkomst har Rysskräcken åter fått fäst i Sverige. Få militära experter tror att president Putin planerar någon invasion av Sverige i närtid eller ens på sikt. Men ett aggressivare Ryssland väcker känslor av oro och fruktan. Vem hade kunnat tro att Putin skulle invadera Ukraina?
Finland har också höjt sin beredskap efter att Ryssland upprepade gånger kränkt finskt luftrum.
Rädslan är ännu mer påtaglig i de baltiska staterna och i forna Sovjetiska lydstater som Polen, Tjeckien, Rumänien och Bulgarien. Länder som numera är med i Nato och som omfattas av Natostadgans artikel fem, den som säger att medlemsländerna kollektivt ska ställa upp för att försvara en medlemsstat som blir angripen.
En paragraf som dessa länder är väldigt glada för men undrar om den verkligen gäller i ett skarpt läge.
President Obama träffar de baltiska ledarna i Estland alldeles innan han fortsätter till Natotoppmötet som inled i Wales på torsdag. Besöket är ett sätt att visa USA:s stöd för Baltikum och också försäkra ledarna att de får hjälp om Ryssland attackerar.
Inga garantier
Som icke-medlem omfattas inte Sverige av några säkerhetsgarantier. Men eftersom Nato gärna ser Sverige som medlem har man gått med på att särbehandla Finland och Sverige.
I förra veckan skrevs ett så kallat värdlandsavtal under. Det innebär att Nato kan skicka trupper till Sverige om den svenska regeringen kommer med en inbjudan. I första hand är detta tänkt att underlätta Sveriges möjligheter att öva tillsammans med Nato. Men avtalet gäller också i krig.
Sverige kan med andra ord få Natos hjälp i ett krigsläge men vi har inga garantier.
Det för oss dock väldigt tydligt närmare Nato. Kritiker anklagar till och med regeringen för att smygvägen försöka föra Sverige in i Nato.
Sedan Sverige blev medlem av Natos partnerskap för fred 1994 har vi stegvis blivit alltmer involverade.
Sverige har en Nato-ambassadör och en ständig delegation på plats vid Natohögkvarteret i Bryssel.
Otänkbart
Att öva med Nato eller att delta i Nato-leda militära insatser sker numera närmast rutinmässigt. Något som varit fullständigt otänkbart före 1989 då Sverige såg sig som neutralt och militärt alliansfritt och då Sovjetunionen hade sin egen militärallians, Warszawapakten.
Främsta skälet till att Sverige inte blivit medlem är ett kompakt motstånd hos svenska folket. Särskilt från de som röstar på socialdemokraterna och vänsterut. Ukrainakrisen har visserligen fått de borgerliga väljarna att röra sig mer mot Nato-medlemskap men partier som centern och kd är fortfarande rädda för att väljarna ska straffa dem om de driver Nato-medlemskap.