Faller Kobane faller också Obamas strategi mot IS
FN-sändebudet Staffan de Mistura är inte ensam om sin åsikt att marktrupper behövs mot Islamiska staten.
Faller Kobane har Islamiska staten visat att hela västvärldens strategi mot dem rasat ihop som ett korthus.
Symboliken om Kobane faller är nästan mer avgörande än det militära nederlaget i sig.
Inför den insikten fem i tolv har den USA-ledda koalitionen plötsligt intensifierat sina bombningar av IS fästen runt Kobane. Mycket tyder på att dessa luftanfall kommer för sent och att staden ändå faller.
I så fall blir det första gången sedan president Barack Obama presenterade sin strategi mot Islamiska staten för en månad sedan som terroristgruppen vinner en avgörande militär seger.
Det hårda slaget är inte att IS i så fall kontrollerar en stad alldeles intill Nato-landets Turkiets gräns. Det förödande för Obama och västvärlden är att det visar att USA:s strategi inte fungerar. Risken är uppenbar att man måste pröva något nytt.
Dödsfiender
Man kan hävda att Kobane är ett särskilt fall. Staden hölls fram till nu av de syriska kurdernas armé YPG. Turkiet och kurderna har under decennier varit dödsfiender. Många av de turkiska kurderna är organiserade i PKK, en grupp som samarbetar med YPG och som länge drivit en väpnad kamp mot Turkiet. PKK är terrorstämplat av både USA och EU.
Turkiets vilja att hjälpa kurderna mot IS är därför minst sagt begränsad. Något USA måste ta hänsyn till eftersom Turkiet är ett viktigt Natoland med en nyckelroll i den USA-ledda koalitionen.
Turkiet är oroat för att den amerikanska strategin att försvaga och krossa Islamiska staten ska hjälpa Syriens diktator Bashar al-Assad att sitta kvar vid makten. Turkiets engagemang så här långt har främst gått ut på en sak, att störta Assad.
Inte ett skott
Det är därför de turkiska stridsvagnarna står demonstrativt uppställda på den turkiska sidan av gränsen utan att avlossa en enda granat mot IS. Turkarna har hittills ägnat mer energi åt att slåss med de kurder som demonstrerar mot IS vid gränsen.
Även med hänsyn till dessa särskilda omständigheter går det inte att blunda för hur misslyckad den amerikanska strategin hittills varit. På några håll i Irak har stödbombningar lyckats stoppa IS från att sätta upp sin svarta flagga i nya städer. Men bara i undantagsfall har en kombination av bomräder och trupper på marken lyckats driva bort IS från områden de kontrollerat.
Även om en månad är kort tid för att helt döma ut Obamas strategi så är den definitivt starkt ifrågasatt. De flesta experter se händelserna på marken som ett bevis på att flygbombningarna inte räcker utan att det krävs "boots on the ground", från andra än Irak och Syrien.
Ingen vill bidra
Frågan är bara vem som ska bidra med dem. Obama har sagt definitivt nej precis som övriga västländer. De bidrar med små enheter specialtrupper och flyg men inget mer. Turkiet, Saudiarabien och Gulfstaterna bidrar också med flyg och pengar men har hittills inte varit pigga på att sätta in marktrupper.
Iran kan tänka sig att bidra men det vill inte USA och de övriga i koalitionen.
Medan omvärlden tvekar om vad den ska göra så kan IS relativt ostörda fortsätta sin blodiga framfart och fortsätta rekrytera nya soldater från bland annat militanta muslimer i västvärlden.