Nordkoreas vädjan till väst: Skicka hit forskare och företag
Publicerad 2018-04-18
PYONGSONG. Nordkorea har i åratal vägrat vika sig för omvärldens krav på nedrustning – trots de stenhårda sanktionerna.
Men det finns tecken på att bestraffningarna börjar bli kännbara för det mycket slutna landet.
Regimen öppnar nu för att bjuda in västerländska investerare och akademiker till speciella zoner, där marknadsekonomi är tillåten.
– Det vore jättebra om forskare från Sverige eller Finland ville komma hit, säger Kim Kyong-min på byrån för internationellt forskningssamarbete.
En korridor leder till flera små datorrum på den statliga forskningsakademins institution för naturlig energi i Pyongsong, några mil utanför huvudstaden Pyongyang. Alla är tomma. Flera av skärmarna täcks av röda dukar. Det ser ut som om de inte har använts på länge.
I ett rum, som beskrivs som ett elektroniskt bibliotek, sitter dock några studenter. På väggen hänger ett stort foto från när diktatorn Kim Jong-un besökte institutionen och gav ”tydliga och detaljerade” instruktioner för hur verksamheten skulle bedrivas.
Den berättelsen återkommer gång på gång när Aftonbladet besöker anläggningen. Här finns ett museum som nästan uteslutande innehåller bilder på de nordkoreanska ledarnas besök. Uppräkningen från guiden Han Husa-suk blir stundtals parodisk.
– Här tittar vår store ledare sig omkring, och berömmer våra forskares arbete.
– Han besökte den matematiska institutionen, och gav order om att de skulle utveckla egna metoder och program.
– Här ger vår store ledare expertråd till medarbetarna på den biologiska institutionen. Han instruerade dem att etablera världsledande biologisk forskning.
Budskapet: ”Självstärkande kraft”
För stunden ägnar dock studenterna i det elektroniska biblioteket inte Kim Jong-un någon större uppmärksamhet. De håller blicken på texter på sina datorskärmar.
En bit därifrån levererar den seniora forskaren Kim Yu-song och Kim Kyong-min, chef för akademins byrå för internationellt forskningssamarbete, en oavsiktlig sammanfattning av ett av Nordkoreas svåraste dilemman.
Kim Yu-song inleder. Han redogör för olika projekt som institutionen bedriver – och betonar hur framgångsrika de är.
– Det här är vindkraftsturbiner som vi har utvecklat själva. Kim Jong-un har tackat oss särskilt för den typen av lokalt utvecklingsarbete, säger han, och fortsätter:
– Särskilt rotorbladen var väldigt svåra att tillverka. Men vi lyckades.
På bilder syns att vindkraftverken är märkta med blå text. Budskapet kan närmast översättas med ”självstärkande kraft”.
Plötsligt slocknar projektorn och det blir mörkt i rummet. Kim Yu-song harklar sig besvärat. Rapporter om strömavbrott och brist på el i Nordkorea har varit vanliga de senaste åren.
– Tog vinden slut? undrar en av åhörarna.
Forskaren verkar inte uppskatta skämtet.
Vädjar till väst
När strömmen återvänt tar byråchefen Kim Kyong-min över. Han har en krass bild av läget i landet:
– Vår ekonomiska tillväxt är stark, men energibristen är ett problem för oss. Vi måste få mer energi i framtiden.
Förhoppningen är att arbetet som Kim Yu-song och hans kollegor bedriver ska hjälpa en bit på vägen. Men många, inklusive diktatorn Kim Jong-un, har insett att det inte kommer att räcka. Om Nordkoreas ekonomi ska kunna fortsätta växa så måste handeln och utbytet med andra länder öka.
För detta ändamål har regimen planer på att etablera ett tiotal särskilda ekonomiska zoner i landet. Där ska den strikta planekonomin luckras upp, och viss marknadsekonomi släppas in. Ett av områdena, Unjong, ligger på samma plats som forskningsakademin.
– Det vore jättebra om forskare från Sverige, Finland eller andra västländer ville komma hit. Vi står för alla utgifter, och vi har mycket att erbjuda. Det finns så mycket talang här, säger Kim Kyong-min.
Han bjuder också in företag från väst – och experter som kan undervisa i hur fria marknader fungerar.
– I de ekonomiska zonerna ska det finnas ett inslag av marknadsekonomi, men vi vet inte så mycket om det. Tidigare har vi haft fyradagars-workshops om företagande, och det skulle vi gärna ha igen.
– Dessutom vill vi gärna ha kontakt med affärsmän eller investerare som vill satsa pengar i vårt land. Det är bara att skicka mig ett mejl.
Pressas av sanktioner
Ända sedan 1960-talet har Kim Il-sungs jucheideologi, som betonar isolationism och nationell självtillräcklighet, varit landets mest centrala lära. Industrin och jordbruket har helt inriktats på att säkra nationens fortlevnad. Det ses som ett viktigt skäl till att de långvariga och hårda sanktionerna inte haft större effekt. 2016 upplevde Nordkorea den kraftigaste ekonomiska tillväxten på 17 år, enligt beräkningar från Sydkoreas centralbank.
Men enligt många bedömare kan 2018 bli året då omvärldens bestraffningar börjar bita på allvar. I februari införde USA nya sanktioner, riktade mot bolag, handelsfartyg och oljeministeriet i Nordkorea. Sedan tidigare inskränker USA tillsammans med EU och FN bland annat export och import av olja, bensin samt transportfordon.
– Departementet fortsätter att systematiskt slå mot individer och företag som finansierar Kims regim och dess vapenprogram. Det inkluderar myndighetspersoner som hjälper Nordkorea att undkomma sanktionerna, sa den amerikanska finansministern Steven Mnuchin i ett uttalande tidigare i år.
”Vill gärna få till samarbeten”
Den som vill försöka förstå vart det slutna Nordkorea är på väg får leta efter tecken. När det gäller den ökande öppenheten är Kim Jong-uns besök i Kina i mars utan tvekan ett sådant. Det planerade mötet med USA:s president Donald Trump är ett annat.
Byråchefen Kim Kyong-min är dock ovanligt rak.
– Jag vet att sanktionerna gör det komplicerat. Men när det gäller förnybar energi, jordbruk eller medicin bör det gå. Vi vill väldigt gärna få till samarbeten, säger han.
Men Nordkorea har en mycket lång väg kvar. Flera av de ekonomiska zonerna verkar ha fastnat på planeringsstadiet, och det är högst oklart hur mycket substans som finns bakom de fina orden om forskningens framsteg.
När dragningen på institutionen för naturlig energi är över har studenterna lämnat även det elektroniska biblioteket, och korridoren är helt öde.
