Varje jul kommer känslorna tillbaka

Elisabeth, 17, hittades död vid jul 1982 mördaren går ännu fri

Julen är glädjens högtid.

Men för Wendla och Evert Larsson är den en påminnelse om ond, bråd död.

För 21 år sedan hittades deras 17-åriga fosterdotter Elisabeth död.

Mördaren är fortfarande fri.

Aftonbladet har berättat om två andra fall med unga som mist livet under jul och nyår: i lördags Maura Ajouz, 18, som försvann när hon skulle köpa julklappar 1992. I förrgår Jessica Torstensson, 19, som mördades på väg hem juldagskvällen 1992.

Varje dag ser Wendla Larsson, 71, och hennes make Evert, 82, på fotografiet av Elisabeth.

För 21 år sedan hittades hon död, naken i en skogsglänta i Upplands Väsby, norr om Stockholm.

Två dagar före julafton.

Ännu är mördaren inte gripen - om fyra år är det för sent.

Känslorna kommer tillbaka

- Varje år så här års kommer känslorna tillbaka, säger Wendla Larsson, Elisabeths fostermamma.

Det stora porträttet på Elisabeth hänger i tv-rummet i huset i den lilla byn Vavd utanför Tierp.

Här bor Wendla och Evert Larsson sedan 20 år. På den tiden, när Elisabeth bodde hos dem, bodde de kvar på gården en knapp halvmil härifrån.

Wendla har låtit förstora fotografiet av Elisabeth. Nu hänger det bredvid bilderna på de andra fosterbarnen. För dem har det gått bra i livet.

Men Elisabeth blev bara 17 år.

Hon ligger begravd på S:t Botvids kyrkogård i Huddinge utanför Stockholm. Den enkla och av tidens tand anfrätta gravstenen är prydd med en duva.

På stenen står att Elisabeth dog den 20 december 1982. Men exakt när hon dog - eller hur - är det fortfarande, 21 år efteråt, ingen som vet.

Byxorna hittades aldrig

Elisabeth Jansson hittades på förmiddagen den 22 december 1982 i en skogsglänta intill en liten skogsväg i Verka i Upplands Väsby, norr om Stockholm, bara 400 meter från E4 och inte långt från Löwenströmska sjukhuset.

Hon låg på rygg och var helt naken. Hennes kläder låg spridda kring platsen - allt utom hennes trosor, långbyxor och strumpor som aldrig hittades.

Hon upptäcktes av en jägare. Dagen innan hade han passerat samma väg utan att se något särskilt.

I kläderna hittades hennes id-kort och SL-kort, "100-kort", som det hette på den tiden, och på så sätt kunde polisen snabbt identifiera henne.

Den 23 december, dagen före julafton, fick Wendla och Evert Larsson beskedet.

- Vi var inne i Tierp och såg löpsedlarna, "17-årig flicka mördad i Upplands Väsby". Jag blev så orolig och rädd att det var Elisabeth, berättar Wendla.

När hon kom hem fick hon sina farhågor besannade.

Hennes vuxna barn hade fått beskedet per telefon:

- Det är sant, mamma, det är Elisabeth, sa de.

- Jag fryser när jag tänker på det nu efteråt - och varje år före jul kommer känslorna tillbaka, säger Wendla.

Hon och Evert tänker ofta på Elisabeth, trots att åren har gått.

- Vi fäste oss vid henne, säger Evert.

- Vi hade mycket roligt tillsammans. Hon var alltid glad och med henne kunde man verkligen skoja.

I fyra år och åtta månader bodde Elisabeth Jansson som fosterbarn hos Wendla och Evert.

Det var ibland en jobbig tid, men också en tid som skänkte många fina och glada minnen.

Wendla och Evert ler när de berättar om Elisabeth och allt hon kunde hitta på.

Bredvid Wendlas säng hänger ett foto av Elisabeth som konfirmand i en hjärtformad guldram och i fotoalbumet finns bilder på en liten flicka som öppnar paket under granen och som klätt sig fin i klänning.

Kom från ett barnhem

Elisabeth hade inte haft det så lätt i livet. Innan hon kom till familjen Larsson hade hon bott på barnhem i fem år. Hon var 13 år när hon kom till Wendla och Evert, en liten piggögd tjej, med kutig rygg, men alltid med ett glatt och positivt sinne.

- Jag hade haft sommarbarn tidigare och när de ringde och frågade om vi kunde ta hand om en flicka som fosterbarn sa jag ja, berättar Wendla. Vi hade slutat med djuren och våra egna barn var vuxna.

Elisabeth låg två år efter i skolan när hon kom och det gick knaggligt. Men på landet lärde hon sig rida och hon tyckte mycket om djur.

Wendla och Evert beskriver henne som en gladlynt, gullig och charmig tjej. Hon hade lätt att få kontakt med andra, men hon var lättledd - och det gjorde henne till ett lätt offer för den som ville henne illa.

- Hon hade ingen självbevarelsedrift, säger Evert och skakar på huvudet.

- Hon förstod inte vad man fick och inte fick göra, hon kunde inte skilja på gott och ont, hon hade inget begrepp om sådant, säger Wendla.

Trots att hon trivdes hos "mamma Wendla" och "pappa Evert" som hon kallade dem, rymde Elisabeth gång på gång.

- Hon kunde ta sig med buss och tåg till Stockholm utan en krona på fickan, säger Wendla.

Det var dagar och nätter fulla av oro och ängslan innan Elisabeth kom till rätta igen. Det gjorde hon alltid. Men hon rymde igen - och igen.

Till sist orkade inte Wendla mer.

- Jag sa till henne: "nästa gång du rymmer måste du tas om hand."

Och så blev det. I början av december 1982 fick Elisabeth flytta till ungdomshemmet i Drevviken, söder om Stockholm.

Efter jul skulle hon komma och hälsa på hos Wendla och Evert, tillsammans med sin mamma.

Hade mycket pengar

Men natten till den 14 december, efter bara två veckor på ungdomshemmet, rymde Elisabeth tillsammans med en väninna.

Den sista veckan av sitt liv tillbringade Elisabeth i Gallerian och på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

Vad hon gjorde de dagarna är oklart. Hon kan ha prostituerat sig - utan att själv riktigt vara medveten om vad hon gjorde.

- Hon var hemma hos sin mamma som hastigast, då hade hon väldigt mycket pengar, säger Wendla.

Den 18 december träffade väninnan henne i Gallerian - sedan upphör alla spår.

I vår ska kriminalkommissarie Bo Wide vid länskriminalen i Stockholm granska fallet igen. Kanske kan man i dag fastställa hur hon dog - hon hade en hög dos lugnande medel i sig, men inga större skador på kroppen eller spår av DNA.

- Kanske lämnades hon och frös ihjäl, det vet vi inte, säger Bo Wide.

- Och kanske kan det finnas något på hennes kläder som man kan analysera i dag, som man inte kunde då, säger Bo Wide.

Wendla och Evert Larsson hyser inte stort hopp om att mordet ska bli löst nu.

- Jag hoppas, men det har gått så lång tid, säger Wendla.

Det kan finns kopplingar till mordet på Catrine

Kerstin Nilsson