Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Eugen, Eugenia

Irans ambassadör: Vi har haft en olycklig historia av patriarkat

Publicerad 2022-10-18

Irans ambassadör Ahmad Masoumifar, 61.

Kvinnorna står längst fram och kräver frihet – men utsätts för brutalt våld från regimen.

I en stor intervju varnar Irans ambassadör omvärlden för att blanda sig i, försvarar slöjtvång – och utvecklar sin syn på kvinnors rättigheter.

– Jag tror att Iran, precis som alla andra länder, har haft en olycklig historia av patriarkat, säger Ahmad Masoumifar, 61.

Följ ämnen
Iran

 

Wolfgang Hansson om intervjun: Irans ambassadör försöker blanda bort korten

Den 17 september greps iranska Mahsa Amini på gatan i Teheran. Hennes påstådda brott: att slöjan inte täckte hela håret.

Vittnen såg 22-åringen släpas bort av den ökända sedlighetspolisen och misshandlas brutalt. Några dagar senare dog hon på sjukhuset. Och protesterna exploderade.

Stora delar av Irans befolkning har sedan dess gett sig ut på gatorna för att visa sin avsky mot det religiösa styret. Kvinnor har slitit av sig sina slöjor och bränt dem i protest.

Regimen har svarat med gripanden och massivt våld.

Människorättsorganisationer som Amnesty larmar om att regimens säkerhetsstyrkor skjuter mot fredliga människor. Minst 200 har dödats, däribland ett stort antal barn.

Aftonbladet har sökt Irans ambassadör i Sverige för en intervju på ambassaden på Lidingö. Vi har velat ställa frågor om det blodiga våldet mot kvinnor och demokratiaktivister.

Och få svar på hur det kan anses kriminellt att inte bära slöja.

Ambassadören har till sist gått med på att besvara frågor skriftligt, utan möjlighet till följdfrågor.

– Att en ung kvinna (reds.anm Mahsa Amini) dog när hon var i polisens försvar är en bitter och smärtsam nyhet för oss iranier, säger han.

 

Världen över har människor gett sig ut på gatorna för att protestera mot regimens förtryck – här i Stockholm.

Har utrett dödsfall

Ambassadör Ahmad Masoumifar uppger att många – däribland landets president –  krävt en särskild utredning av dödsfallet, men hävdar samtidigt att händelsen utnyttjats av olika aktörer från andra stater, för att förvandla fredliga protester till upproriskt våld.

Syftet, påstår han, är att destabilisera Iran.

– Jag är säker på att jag inte behöver påminna en professionell journalist om skillnaden mellan civila protester och organiserad terrorism eller någon annan form av osanktionerat våld som riktar sig mot oskyldiga civila och allmän egendom. Du måste vara bekant med den långa historiken, där detta har sammanblandats många gånger för att rättfärdiga utländsk aggression mot folk i vår region eller antiimperialistiska nationer allmänt i den globala södern, säger 61-åringen.

Ambassadören hävdar att varje större medicinsk organisation i Iran har deltagit i arbetet med att ta fram en obduktionsrapport.

Och att slutsatsen, baserad på Mahsa Aminis medicinska historik och undersökningarna, tydligt skulle peka på att den unga kvinnan dog av hypoxi och efterföljande hjärnsvikt.

– I detta speciella fall har rapporten offentliggjorts och är öppen för medicinsk expertgranskning. Detta fynd motsäger starkt det narrativ som spridits genom västerländska medier och som hävdar att Amini blev "allvarligt misshandlad" av iransk polis innan hon hamnade i koma.

Irans ambassadör Ahmad Masoumifar hälsar på kungen i februari 2020.

”Grov generalisering”

Kvinnor i Iran sliter av sig sina slöjor och bränner dem. Hur reagerar du på detta?

– Det iranska samhället är inte monolitiskt. Vi talar om en nation på 85 miljoner. Att använda termen "iranska kvinnor" är en grov generalisering. För några veckor sedan demonstrerade miljontals kvinnor också för hijab. Du kanske är mindre bekant med detta. Det har tyvärr blivit alldeles för vanligt i västvärlden att förlita sig på stereotyper och anekdoter för att skildra en universell och tidlös metafysisk konflikt mellan religiös fanatism och liberal tolerans i stället för en noggrann analys av särskilda, och därför föränderliga, omständigheter. Iran är ett land som fattar beslut om lagstiftning genom direkt framröstade representanter. Om folkets röst ändras kommer även lagar och regler att göra det, säger Ahmad Masoumifar.

Demonstranter i Iran har mötts av massivt våld. Vad är orsaken till denna brutalitet?

– Brutalitet kan aldrig rättfärdigas. Själva frågan i sig innehåller ett dömande. Civila protester i Iran är lagliga och skyddade enligt lagen. Vandalism, osanktionerat våld mot civila och myndigheter, mord och utbredd terrorism är det dock inte. De senaste attackerna av Jaish ul-Adl, en militant salafistisk jihadistgrupp som huvudsakligen verkar i sydöstra Iran, har lett till att 19 dödats och mer än 20 skadats, inklusive civila. Jag skulle inte beskriva detta som "protester", säger ambassadören, som kom till Sverige för drygt två år sedan och dessförinnan var stationerad i Sydkorea.

Vad är skälet till att staten ska bestämma hur kvinnor ska klä sig?

– Iran är ett land med en muslimsk majoritet. Denna politik lades fram till omröstning och folkets representanter röstade för den. Det pågår dock en nationell dialog om politiken. Båda sidor har sina argument, och du bör hänvisa till denna omfattande diskussion för att hitta respektive sidas återkommande argument. Men för en utländsk läsekrets skulle jag säga att Irans inre angelägenheter är för iranier att själva diskutera och engagera sig i. All utländsk inblandning eller aktivt deltagande i Irans sociala och inrikes angelägenheter utgör exempel på kulturell imperialism som jag inte vill bevara.

Masoumifar har varit Irans ambassadör i Sverige sedan 2020.

”Moralisk nödvändighet”

Står du själv bakom idén om en moralpolis som stoppar kvinnor på gatan för att de inte bär rätt typ av kläder?

– Jag talar till dig här som ambassadör, mina personliga åsikter är inte relevanta. Men om mina åsikter om Irans inrikespolitik någonsin vore kritiska, skulle jag som patriot inte uttrycka dem för någon annan än mina landsmän i Iran. Jag kan säga att lagens metoder för att verkställas ständigt utvecklas och förändras.

Vad är din personliga åsikt om kvinnors rättigheter?

– Jag tror att kvinnors rättigheter är en moralisk nödvändighet. Som muslim tror jag att män och kvinnor är skapade andligt jämställda och att bristen på social jämlikhet mellan dem är en stor synd. Jag tror att Iran, precis som alla andra länder, har haft en olycklig historia av patriarkat, säger den iranske diplomaten och fortsätter:

– Revolutionen hjälpte till att föra fram kvinnor och skingra den löjliga falska uppdelningen mellan islam och kvinnors egenmakt och visa att det finns andra sätt att göra motstånd mot patriarkatet än att acceptera pålagd västerländsk identitet. Vi har gått ifrån svindlande höga siffror på analfabetism bland kvinnor till att ha en högre andel kvinnor i universitetsutbildning än Storbritannien och Japan.

– I dag bidrar kvinnor stort till vår nation, i allt från att representera sitt land på högsta nivå som ambassadörer, parlamentsledamöter och ministrar till att göra framsteg som forskare och konstnärer. Men det är fortfarande en lång väg att gå.

Påstådda bevis

Har du själv döttrar? I sådana fall, vilken framtid önskar du dem i Iran?

– Ja, jag har en dotter och jag önskar henne en framtid där hon aldrig behöver uppleva det lidande och den extrema fattigdom som kvinnorna i Libyen, Irak, Afghanistan, Jemen och många fler länder, som reducerats till ruiner och vars folk dödats i samband med västerländsk aggression. Och jag önskar att hon aldrig behöver vara i händerna på den typen av västerländsk dominans, vars effekt på världen under de senaste 500 åren inte varit annan än smärta, lidande, kolonialism och förödelse för de stora massorna. Det var därför jag gick med i revolutionen och det är därför jag gör det jag gör.

Ambassadören fortsätter:

– Jag är tacksam för att Iran i dag har befäst sin position som ett självständigt land och kommer att göra allt jag kan för att upprätthålla denna stabilitet för min dotter. Jag hoppas att hon alltid kommer att ha styrkan och modet att vara sann mot sig själv och sina egna värderingar.

Den politiska ledningen i Iran har anklagat landets fiender, särskilt USA och Israel, för att ha initierat dessa protester. Varför har ni inte presenterat några konkreta bevis på detta?

– Jag hänvisar till studien gjord av Stanford Internet Observatory som beskriver USA:s militära centralkommandos (Centcoms) desinformation och psykologiska krigföringsmetoder. Det finns en pågående granskning av alla Pentagon psyops-insatser, delvis på grund av den rapporten. Föga överraskande visade sig en betydande del av enhetens ansträngningar vara riktade mot Iran.

Enligt ambassadören har en nyckelstrategi varit att skapa skenmedier som publicerat innehåll på farsi för iranska läsare.

En bild på Mahsa Amini.

Försöker påverka

Han hänvisar till Stanford-studien och uppger att det funnits ett särskilt fokus bland en grupp internetbottar och -troll att sprida material om kvinnors rättigheter.

– Dussintals inlägg jämförde iranska kvinnors möjligheter utomlands med dem i Iran, ett meme på det här temat jämförde foton av en astronaut med ett offer för våld i nära relation, medan andra främjade protester mot slöjan. Påståenden om statlig korruption och stigande levnadskostnader betonades också ständigt. Kvinnors rättigheter, korruption och de höga levnadskostnaderna, varav de senare är ett direkt resultat av kvävande amerikanska sanktioner, är alla tydligt uttalade motiv för demonstranterna.

– Trots rikliga och tydliga bevis på utländsk riktning och sponsring, har västerländska journalister och så kallade experter avfärdat varje antydan om att den senaste tidens oroligheter i Iran skulle vara något annat än av gräsrotskaraktär som konspirationsteorier.

Är det rimligt att påstå att alla demonstranter skulle arbeta för utländska intressen, med tanke på hur många som protesterat?

– Din fråga antyder en halmdocka. Du gör en karikatyr av den utländska styrningen och sponsringen av dessa protester. Ingen påstår att varje man på gatan skulle vara på CIA:s lönelista. Metoderna för hemlig krigföring som bedrivs på flera fronter och de psykologiska operationernas mekanismer är mer komplicerade och nyanserade än så. Det finns omfattande litteratur om detta. Jag skulle råda dig att börja med att läsa studien från Stanford som jag nämnde ovan. Litteraturen om utländsk inblandning vid stormningen av Kapitolium 2021 och det amerikanska valet kan också vara till hjälp om du vill lära dig mer, säger Ahmad Masoumifar.

Demonstration utanför Irans konsulat i Istanbul.

Vill Sverige håller sig borta

Varför ger Iran inte visum till internationella journalister?

– Det finns ingen policy för detta på plats. Du hittar en ansökningsblankett online.

Borde det inte ligga i Irans intresse att internationella medier kan rapportera sakligt om vad som pågår?

– Det är det definitivt.

V-ledaren Nooshi Dadgostar krävde nyligen att det svenska utrikesdepartementet kallar upp den iranska ambassadören som ett sätt att öka trycket mot landet. Själv säger sig Masoumifar vilja uppmana Sverige att hålla inne med sina fördömanden.

– Vi förväntar oss att den svenska regeringen inte kommer med domar innan de har tillgång till alla fakta. Att kommentera utredningen innan experternas medicinska rapport var ute var knappast konstruktivt. Vidare förväntar jag mig att den svenska regeringen, liksom alla utländska regeringar, inte lägger sig i Irans inre angelägenheter utan låter den naturliga nationella dialogen forma Irans framtid. Jag förväntar mig att de förstår att västvärlden inte längre kan påtvinga sina åsikter på andra genom våld, och att västerländska ideal och västerländsk identitet representerar en minoritet av människorna i världen och inte kan anses vara universella och inte kan motivera kränkningar av andras självstyre.

”Kan påverka kärnavtalet”

Delar du bilden av att dessa protester allvarligt undergräver den iranska regeringen?

– I den mån att jag tror att avsikten bakom den imperialistisk sponsringen och styrningen av protesterna har varit att undergräva vår regering. Men jag ser också en känsla av desperation i den taktik som används för att driva dessa agendor. Denna desperation överensstämmer med den allmänna strategiska riktningen för globala och regionala trender som inte har varit till förmån för hegemoner. Den politiska riktningen att sätta maximalt tryck har misslyckats, Iran fortsätter att främja sina ekonomiska förbindelser och den allmänna riktningen för globala trender har alltmer en försämrad effekt på västvärlden hegemoni och Irans inflytande i och utanför regionen fortsätter att vara starkt. Som en sista tillflykt har de tillgripit dessa slöa taktiker.

Ambassadören fortsätter:

– Det faktum att västvärldens angrepp på Iran har gått från uppenbara försök till militär ockupation till hemliga operationer som försöker utveckla socialt missnöje, är i sig ett positivt tecken på Irans nationella styrka.

Kan hårdare sanktioner, som vissa EU-ministrar har föreslagit, påverka framtida samtal om att återuppliva kärnavtalet från 2015?

– Naturligtvis skulle det det. Det skulle mycket tydligt kommunicera bristande engagemang och allvar kring förhandlingarna.

Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei.

Stärkt ekonomi

Vilken utveckling hoppas du själv se i Iran på kort och lång sikt?

– I det mångfacetterade kriget mot Iran har såväl omänskliga ekonomiska sanktioner som varje form av aggression använts. Det här har skapat utmaningar för Iran på kort sikt. Irans ekonomi har dock visat sig ha den motståndskraft som bevisar att sanktioner som utrikespolitiskt verktyg är ohållbara och ineffektiva. Ekonomiska indikatorer stiger stadigt mot tidigare nivåer och den ekonomiska kapaciteten för inhemsk produktion och regional handel har stärkts och utökats ännu mer, säger Ahmad Masoumifar och fortsätter:

– Irans utrikespolitiska doktrin om motstånd mot imperialism och utländsk aggression i vår region har visat sig ge stark återklang bland människor i vårt närområde och längre bort och vi fortsätter att sträva efter starkare band och relationer med länder som inte kräver att Iran överlämnar sin nationella suveränitet för att upprätthålla förbindelserna med dem. Och det är en ständigt växande grupp av länder. På lång sikt tror jag att Iran har fattat ett mycket klokt strategiskt beslut att inte förlita sig på västerländska makter för sin stabilitet och politiska trovärdighet, tidigare än andra har gjort. Det kommer att ge vårt land strategiska konkurrensfördelar under övergångsperioden i en global maktdynamik.

 

Fotnot: Frågorna till Irans ambassadör ställdes under vecka 41, före helgens dödliga brand inne på Evin-fängelset i Teheran, ökänt för sina många politiska fångar. Svaren har redigerats något av läsbarhets- och utrymmesskäl.