Sorayas resa till EU-parlamentet

Eric Tagesson

Hon har gjort en osannolik resa.

Född i utanförskap har hon kämpat sig uppåt, framåt.

Soraya Post, 57, är Feministiskt Initiativs kvinna i Bryssel.

– Jag vill skapa en bättre framtid för mina barn och barnbarn och för alla andras barn och barnbarn.

"Ursäkta, men varför äter folk korv med räksallad?"

Det var rubriken på Annette Kullenbergs kolumn om Soraya Post som publicerades i Aftonbladet i september år 2000.

Kolumnen utgick från den grillkiosk Soraya Post drev i Göteborg, och en av frågorna som ställdes var om det fanns några skillnader, när det gällde räksallad, mellan män och kvinnor.

Det gjorde det inte, sa Soraya.

Skillnader i hur människor behandlas är det som Soraya alltid slagits mot.

– När jag ser alla dessa orättvisor så mår jag dåligt och kan inte känna att jag kan leva ett bra liv, för mitt liv är beroende av att se att alla andra människor också mår bra, sa hon i en 42 minuter lång kampanjfilm för Feministiskt Initiativ.

Drivit romernas kamp

Framför allt var det hennes eget folks, romernas, kamp hon förde. Inte minst de romska kvinnornas.

– Det var ett av mina mål, att samla romska kvinnor att organisera sig och att lyfta den romska kvinnofrågan på den politiska agendan i Bryssel och Europarådet. Det har jag gjort och det är jag väldigt stolt över.

Hon var, eller blev, lobbyist.

Det dröjde fjorton år efter artikeln om räksalladen innan Soraya dök upp i tidningen igen.

Hon var då en av de romer som förekom i Skånepolisens register över romer som Dagens Nyheter avslöjat.

– Jag är helt ostraffad och har till och med föreläst för polisen om mänskliga rättigheter. Det som polisen har gjort är ovärdigt ett demokratiskt samhälle, berättade hon för DN.

Levt i utanförskap

Hennes berättelse om uppväxten i Göteborg är kantad av utanförskap.

När hennes mamma väntade Sorayas andra syskon tvingades modern abortera barnet i sjunde månaden. Därefter tvångssteriliserades modern. Eftersom hon var rom.

Innan Soraya fick börja i skolan tvingades hon genomgå en sinnesundersökning.

– Man ville inte ha mig i skolan, säger hon i kampanjfilmen.

Men hon gick igenom grundskolan, med 4,2 i snitt.

- Jag spelade ett spel hela tiden för att passa in i bilden, för att bli accepterad, trots att alla visste att jag var en tattarunge. För mig gällde det att hävda mig och försöka prestera ännu bättre än andra, sa hon i en intervju med Göteborgsposten 2003.

Men under gymnasiets andra år, ekonomisk linje, slog kärleken till, och hon hoppade av. Med sin make fick hon fyra barn och drev samtidigt flera kiosker i Göteborg.

– Man måste ju försörja sig. 

Startade romsk folkhögskola

1982, 26 år gammal, tog hon initiativet till en stor utställning om romernas liv och kultur som visades på kulturhuset i Frölunda. Tjugo år senare startade hon en komvuxutbildning, skräddarsydd för romer. 2007 en romsk folkhögskola.

Hennes brinnande engagemang har gett henne plats i bland annat regeringens delegation för mänskliga rättigheter, delegationen för romska frågor, kommissionen mot antiziganism och en kvinnogrupp på justitiedepartementet.

Vill påverka

Nu är tiden som lobbyist över.

– Jag har sprungit färdigt i de politiska korridorerna för att lobba och påverka. Nu vill jag vara inne där man fattar besluten och påverkar agendan, sa hon i en intervju med tidningen Fokus som publicerades förra veckan.

Därför stod hon som förstanamn på Feministiskt Initiativs lista. 

Därför blir hon nu den första rom som tar plats i Europaparlamentet.

– Jag föddes fördömd, har tagit mig ton, tagit position och tagit makt, sa hon när hon valdes till Fi:s kandidat.

"Sjukt att inte jämställt"

Beröringspunkterna mellan hennes egen bakgrund och Fi:s poltik är tydlig, säger hon till Aftonbladet.

– Utgångspunkten är alla människors lika värde. Alla människor har inte lika värde i det här Europa. Även jämställdhet mellan män och kvinnor är en människorättsfråga. Det är sjukt att det fortfarande, 2014, inte är jämställt.

– Jag har jobbat med dessa frågor hela mitt liv och jag har blivit jävligt duktig på det. Jag slutar inte förrän ni lyssnar, skrev hon i en debattartikel i mars.

"Blandade känslor"

Nu har hon makt - i EU-parlamentet.

– Det känns helt underbart. En fantastisk känsla som man inte riktigt kan beskriva med ord.

– Samtidigt är det blandade känslor, stor glädje och en historisk framgång för feministerna samtidigt som jag tycker det är väldigt otrevligt att veta att så många rasister kommer in i parlamentet och blir så starka i exempelvis Frankrike. Det är inte kul.

Rent konkret, säger hon, ska Feministiskt Initiativ driva frågan om en jämställdhetskommisionär som bara har jämställdhet på sitt bord, som jobbar aktivt och förvandlar alla ord till handling.

– Jämställdhet ska sättas som prio i alla politiska sakfrågor och i budget.

– Jag tycker inte om att prata om "svaga grupper" som samhället gör, jag vill prata om "svaga strukturer" i förhållande till vissa grupper.

Makt är ansvar

Och nu har hon alltså nått en maktposition i Europa.

– Makt är alltid ansvar. Och när ansvar tillåts axlas av de drabba­de, kan man vitalisera demokratin.

När hon dagen efter skrällen i EU-valet kommer till Tantolunden i Stockholm möts hon av öronbedövande jubel.

– Jag är så tacksam för att ni har satt mig på plats - i parlamentet, säger hon.

Soraya Post avslutar sitt tal med att berätta om de tre sanningar hon lever efter, som spridits av en överlevare från Auschwitz:

– Det finns bara en ras - människan. Det finns bara en religion - kärleken. Och det finns bara en värld - eller ingen alls.

"Som en rockstjärna"

Hon är, efter att ha tagit mot ovationerna från de hundratals som samlats i parken, märkbart rörd. Mängder av unga väljare kommer fram, vill ge henne en kram, eller ta en bild tillsammans med henne.

– Du är så himla inspirerande, säger en ung kvinna.

– Jag känner mig som en rockstjärna, säger Soraya Post.

Hon döljer, som en rockstjärna, trötta ögon bakom svarta solglasögon.

– Det blev inte så mycket sömn i natt. Telefonen plingade hela tiden, men jag vågade inte stänga av den - jag har ju familj också, vet du.

Några särskilda intressen, utöver sitt engagemang har hon inte.

– Nej, det är mitt liv.

Från de många åren som grillkioskägare tar hon inte med sig mycket till Bryssel.

Men en sak. Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor.

– Inte ens när det gäller räksallad.