Svårt att kväsa motståndet i Iran

I går fick Parvin Ardalan Olof Palme-priset.

Ceremonin hölls i Stockholm, själv var Ardalan kvar i Teheran. Hon vägrades utresa och myndigheterna i Iran har ännu inte brytt sig om att förklara varför.

Det visar, bland mycket annat, att regimen i Iran är livrädd för Ardalans politiska arbete. Tillsammans med en grupp aktivister driver hon en kampanj för att kvinnor och män ska behandlas lika inför lagen. Ett kontroversiellt krav i ett land där en kvinnas vittnesmål inför rätten bara väger hälften så tungt som mannens.

I princip är det inte förbjudet att kräva jämställdhet, men missnöjet mot mulla­styret växer i det iranska samhället, och då slår de snabbt och effektivt ned även mot grupper som Ardalans. Nyligen dömdes hon till tre års fängelse för statsfientlig verksamhet. Hon har överklagat domen och väntar på att den ska avgöras i en överklagandedomstol.

I mitten av mars hålls parlamentsval i Iran. Nästan alla reformister har förbjudits att ställa upp. Valet står mellan mer eller mindre konservativa krafter. Inför valet har säkerhetspolisen intensifierat jakten på aktivister.

Ändå vågar människor protestera.

Ardalan är ett av många bevis för att nära 30 års brutal teokrati inte slagit ut motståndsviljan och det civila samhället i Iran.