Bris: Så pratar du med barn om sexuella övergrepp
Uppdaterad 2017-01-13 | Publicerad 2017-01-12
Granskningen Användarna väcker många frågor, både hos vuxna – och barn.
Bris tar emot två samtal om dagen från barn som handlar om sexuella övergrepp.
– Det är viktigt att vi vuxna vågar ställa frågor, säger Jonas Söderlund, kurator på Bris.
Till organisationen Bris, Barnens rätt i samhället, ringer i snitt två barn varje dag och berättar om sexuella övergrepp. Samtalen börjar ofta med tystnad, och därefter prat om andra, mindre problem.
– Det är först efter att man lyckats etablera ett förtroende som det kommer fram, säger kuratorn Jonas Söderlund.
Lyssna på barnens frågor
Aftonbladets och Svenska Dagbladets granskning Användarna, om nedladdning av dokumenterade sexuella övergrepp mot barn, har väckt starka reaktioner bland läsarna.
Jonas Söderlund tar upp att läskunniga barn också följer nyhetsflödet och tar del av innehållet. Enligt honom är det viktigt att vuxna pratar med barn i sin omgivning, och finns tillgängliga för att svara på deras funderingar.
– Det är viktigt att vara lyhörd och låta barnen själva få formulera sina frågor. Man kan säga: ”Är det något du undrar över om det här?”.
Våga fråga
Många läsare hör av sig och berättar om egna erfarenheter av övergrepp i barndomen, och många uppger att de inte hade någon att berätta för.
Samma sak hör Bris barnen som kontaktar organisationen beskriva.
– Därför är det också oerhört viktigt att vi vuxna vågar ställa frågor. Det kan kännas svårt, men att fråga hur ett barn mår, och om det är något som inte står rätt till, är aldrig fel, säger Jonas Söderlund.
Följa magkänslan
För att förebygga att barn blir utsatta för övergrepp, är det bra att prata med barn om fenomenet. I samtalet måste man givetvis utgå från barnets ålder, mognad och hur mycket barnet redan känner till.
– Grunden är att uppmuntra barnet till att lyssna till sin egen magkänsla, och säga nej om något känns fel. Man kan också säga, konkret, att en vuxen aldrig får ta på ett barns kropp på ett sätt som barnet inte vill, och känns något fel, be någon bra vuxen i din närhet om hjälp.
Gör inte barnet rädd
Det kan också vara bra att enkelt förklara att ett barn aldrig ska följa med en vuxen som de inte känner, även om den vuxna vill det eller ber om hjälp.
Jonas Söderlund tar dock upp att det är viktigt att balansera varningarna så att barnet inte blir rädd för omgivningen, eller för närhet.
– Det får ju inte bli så att barn, eller vuxna för den delen, blir rädda för folk de inte känner. Eller för att pussa och krama. Det är viktigt att påminna om att det finns fin och bra närhet också, så länge det sker på barnets villkor.