Barnen togs: ”Bara vi kvar”
Uppdaterad 2014-08-16 | Publicerad 2014-08-15
Familjen på flykt efter att IS stormade byn - pappan och sex barn försvunna
När bilarna med de svarta flaggorna kom var det redan för sent.
Terroristerna från den Islamiska staten stormade in i familjens hus.
– De slet mina barn ur famnen på mig, säger Nofeh, 36.
Tolv dagar har gått sedan den Islamiska staten tog över staden Sinjar. Över hela den kurdiska delen av Irak söker yazidiska flyktingar nu skydd.
I varje stad, på varje utbränd åker, i tomma skolor, lager och fabriker.
Vi möter ögon fulla av rädsla och röster tjocka av förtvivlan. Historier så grymma att de nästan inte går att berätta.
Nio barn
Nofeh Ido, 36, bodde tillsammans med sin man och sina nio barn i en by strax utanför Sinjar. De skötte sina får och levde enkelt, men bra.
När terrorgruppen Islamiska staten kom till området den 3 augusti hann varningen inte fram. Familjen såg jeepar med svarta flaggor komma körande mot deras gård.
Skäggiga män med automatkarbiner rusade mot huset. Nofehs man ropade:
– Vi ger oss!
De tvååriga tvillingarna Dilshad och Hariman gömde sig i Nofehs famn.
– Vi ska ta hand om era barn, skrek en av männen.
Och slet tvillingarna ur mammans famn.
”Var livrädd”
– Jag var livrädd, visste inte vad jag skulle göra. Tänkte om jag springer skjuter de oss allihop. Om jag stannar skjuter de oss i alla fall, säger Nofeh.
Hon fick tag i sin tre månader gamla dotter Heyam och sprang, med dottern Seve, 7 och sonen Dilkes, 5, efter. De fortsatte tills de inte längre kunde höra skotten från dalen.
– Då var min man, tvillingarna och våra fyra andra döttrar försvunna. Det var bara vi kvar.
Efter två dagar på Sinjarberget kom ett kort telefonsamtal från hennes tioåriga dotter.
– De skäggiga männen har tagit oss mamma, sa hon.
Inga fler samtal
Några fler samtal kom inte. Nofeh och de tre kvarvarande barnen kämpade mot törsten och hungern i åtta dygn. Heyam fick ingen mat från mammans bröst och blev allt sämre.
De nådde säkerheten i kurdiska Irak för två dagar sedan, men då var det redan för sent.
Fick begrava dottern
Klockan ett på natten till i går slutade Heyam att andas.
Nofeh låg tätt intill sin döda flicka till gryningen. Sedan begravde hon henne.
Tårarna har runnit ner i den urtvättade tröjan. Varje gång Nofeh bryter ihop trycker sig Seve och Dilkes mot henne, precis som deras småsyskon gjorde när terroristerna kom.
– Det kommer inte mer gråt, säger hon.
Vindar blåser, utan att ge svalka i den fyrtiotvågradiga hettan.
Inga tårar kvar
Vi ställer inga frågor om vad som hänt hennes man och tvillingarna och de äldre döttrarna. Rapporterna om Islamiska statens brutalitet ger allt för lite hopp.
Jag backar några steg. Ser ut över de ofärdiga byggnaderna som nu blivit hem åt hundratals yazidier och tänker: hur många liknande flyktingläger finns det?
Hur många historier som Nofehs återstår att berätta?
Hon står mot en vägg, bakom de andra. Kroppen skakar, men hon har inga tårar kvar.
Så kan du hjälpa de drabbade i Irak
Tusentals familjer flyr för sina liv i Irak. Många behöver skydd, nödhjälp, mat och vatten. Här är några sätt som du kan hjälpa på.
Röda korset har öppnat en katastroffond. Du kan också sms:a AKUT till 72 900 så skänker du direkt 50 kronor.
FN:s flyktingorgan UNHCR ger skydd och nödhjälp. Det går också att sms:a, exempelvis IRAK100 till 72980 för att skänka 100 kronor.
Läkare utan gränser arbetar i Irak. Du kan också sms:a LIV till 72970 för att skänka 100 kronor.
Rädda barnen har öppnat en katastroffond. Du kan också sms:a AKUT100 till 72911 så skänker du 100 kronor.