Bitvisa avslöjanden taktik och nödvändighet
Därför släpps Snowdens uppgifter bit för bit och förvandlar honom från bov till hjälte
Avslöjandet att USA avlyssnat Angela Merkels mobiltelefon var det kulmen på en lång rad artiklar om den amerikanska massövervakningen.
Sedan det första avslöjandet i The Guardian den 6 juni har nya levererats i stadig takt.
Utportioneringen är en taktik, en nödvändighet och en fråga om liv och död.
Med all säkerhet finns det mer i pipeline.
När Edward Snowden väl bestämde sig för att avslöja omfattningen av USA:s massövervakning så föregicks det av en hyfsat noggrann planering.
Han kontaktade ett antal olika journalister som tidigare skrivit mycket om den amerikanska underrättelsetjänsten NSA, National Security Agency och dess övervakning av amerikanska medborgare.
Glenn Greenwald på brittiska The Guardian och den amerikanska dokumentärfilmaren Laura Poitras var de två första. De är oklart exakt när de första kontakterna togs. Troligen var det i februari eller april i år. Greenwald har sin bas i Brasilien och Poitras i Tyskland.
Senare kom också Washington Post och tyska Der Spiegel med i bilden.
Snowden var noga med att medierna han kontaktade hade stor renommé både i USA och internationellt.
Konsult
Snowden arbetade då som konsult på NSA. Innan han slutade tog han med sig ett stort antal topphemliga dokument. Guardian vill inte säga exakt hur många bara att det rör sig om minst 50 000.
Snowden säger att han ville avslöja för det amerikanska folket hur deras egen regering arbetade emot dem.
Ganska snart efter det första avslöjandet trädde Snowden fram offentligt och erkände att han var källan till de hemliga uppgifterna. Han flydde till Hongkong medan de amerikanska myndigheterna gjorde allt för att gripa honom.
I en intervju med New York Times nyligen hävdade Snowden att han lämnade ifrån sig alla dokument i Hongkong. Förmodligen till Greenwald. Sedan flydde han till Moskva där han numera fått politiskt asyl.
Så när The Guardian, tyska Der Spiegel och andra medier ständigt publicerar nya uppgifter så är det inte Snowden som sitter i Moskva och portionerar ut godbitarna.
Inte som Wikileaks
Sedan den 6 juni har The Guardian publicerat mer än 300 artiklar baserade på Snowdens avslöjanden. Men i motsats till Julian Assanges Wikileaksavslöjanden har tidningen inte publicerat alla dokument rätt av. Greenwald berättar i Guardian att han och ett antal andra reportrar varit mycket noga med att inte avslöja information som skulle sätta personer i fara eller förstöra avlyssningsprogrammen.
– Vi har varit extremt försiktiga och aktsamma. Nästan för mycket så. Snowden var mycket bestämd med att processen måste vara väldigt noggrann.
Förmodligen för att avslöjandena inte skulle drunkna i den kritik som riktades mot Wikileaks för att de satte agenters och människors liv i fara.
Att avslöjanden portioneras ut beror till stor del på att materialet är så omfattande att det inte går att publicera allt på en gång. James Ball, en annan av reportrarna, beskriver det så här i The Guardian.
Lätta på trycket
– Vi lägger ner enormt mycket arbete på att verifiera och bekräfta alla uppgifter i våra artiklar. Ofta tar det flera veckor.
I en chatt med läsarna skriver tidningens US-chef att man varit mycket noga med att skilja mellan "vad allmänheten är intresserad av" och vad som är "allmänintresse". Man har strukit bort känsliga delar i vissa dokument.
Genom att samarbeta med bland annat New York Times har Guardian försökt lätta lite på det enorma trycket från brittiska myndigheterna som på alla sätt försökt stoppa vidare publicering. Snowden har inte bara avslöjat NSA:s övervakning utan också dess brittiska motsvarighet GCHQ.
Senaste avslöjandet om massavlyssning i Spanien publicerades i spanska dagstidningen El Pais men författare till artikeln var Glenn Greenwald.
Att publicera bit för bit har även visat sig vara en effektiv taktik för att få större genomslag.
Uppgifterna om massavlyssning av amerikanska, tyska och en massa andra medborgare väckte viss vrede men var ändå svåra för folk att greppa. Den stora allmänheten ryckte på axlarna. Även Merkel och många andra ledare i Europa tonade ner allvaret.
Ny bild av Snowden
Först i och med avslöjandet att Merkel själv och ett stort antal andra världsledare fått sin mobiltelefoner avlyssnade och i vissa fall sin e-post hackad av USA har "storyn" på allvar gått genom vallen.
Taktiken har också efterhand ändrat bilden av det Edward Snowden gjort. I början betraktades han av många amerikaner, även journalister, som en simpel spion som sökte uppmärksamhet. Och som serverade en rad hemligheter på en bricka åt muslimska terrorister att mumsa i sig.
I verkligheten har Snowden i motsats till Assange skytt all uppmärksamhet. Han har gått under jorden i Moskva och knappt gett några intervjuer överhuvudtaget.
I takt med nya avslöjanden är det uppenbart att väldigt mycket av det USA ägnat sig åt inte har ett dugg med kamp mot terrorismen att göra. Man har avlyssnat ledare från allierade länder, toppmöten som G20-mötet i London och näringslivstoppar. Klassiskt spioneri men riktat mot vänligt sinnade länder.
Ilskna till
Vilket fått Europas ledare och allmänhet att ilskna till ordentligt.
Snowden har med andra ord riktat sökarljuset mot en illegal verksamhet som hotar relationerna mellan stater.
I samma takt har Snowden gått från bov till hjälte i åtminstone många icke-amerikaners ögon.
Istället är det president Obama som tvingas be land efter land om ursäkt.
För Snowden var den gradvisa utportioneringen av material en fråga om liv eller död. Om USA trot att man kunde få stopp på spridningen av information genom att döda Snowden så hade man säkerligen övervägt det. Men både Snowden och The Guardian gjorde snabbt klart att om något hände Snowden så skulle långt mycket mer avslöjas. Ett hot som hade avsedd verkan. USA ansträngningar har hela tiden varit att få tag på Snowden snarare än att lönnmörda honom.
Det mest spektakulära försöket var när flera europeiska länder böjde sig för en begäran från USA att tvinga ner planet som Bolivias president Evo Morales färdades i på väg hem från Moskva. Planet tvingades landa i Wien och söktes igenom på jakt efter Snowden som man trodde fanns ombord eftersom Morales erbjudit honom asyl i Bolivia.
Hederskodex
En extrem åtgärd och ett klart brott mot diplomatisk hederskodex. Vilket visar hur långt USA är berett att gå för att få Snowden bakom lås och bom.
I ljuset av Snowdens nya avslöjanden är det extra pinsamt för de länder som gjorde USA till viljes. Länder som det nu visar sig vars ledare och medborgare blivit illegalt avlyssnade.
Snowdens insats som visselblåsare överskuggar nu Daniel Ellsbergs avslöjanden om USA:s krigföring i Vietnam, den så kallade Pentagonrapporten.
Och det enda land som förmått ge Snowden skydd är auktoritära Ryssland.