’Kvinnliga poliser står lägst i rang’
Publicerad 2013-03-14
Tusentals kvinnor ska utbildas i Afghanistan – men få vågar berätta om sitt yrkesval
I Afghanistan mister mellan tre och fem poliser livet varje dag.
Män dödas för att de exponeras i den extremt våldsamma miljö som råder i vissa delar av landet.
– Kvinnor dödas för att de är kvinnor, inte ens inne på polisskolan är de respekterade, säger en källa till Aftonbladet.
När polisöverste Abdul Rahman får frågan om han skulle vilja att hans egen dotter blev polis blir han för första gången kortfattad.
Han är högste chef på polisakademien i Mazar-e Sharif, en skola där flera svenska polisinstruktörer tidigare har arbetat.
Vi har framfört ett önskemål om att få intervjua kvinnliga polisstudenter, och efter att ha pratat med minst tio uniformerade män har vi hamnat överst i hierarkin, hos översten.
Stolt över skolan
Abdul Rahman har ett stort kontor med mjuka möbler där han bjuder på te och skojar om sin tid som patrullerande polis i Mazar-e Sharif. Han och kollegorna jagade en man som hade klätt sig i burka, men de lyckades överlista honom.
– Kvinnor använder alltid vänster ben först när de ska hoppa över något hinder, säger han och tittar menande som om han just sagt en allmän sanning.
– Mannen avslöjade sig eftersom han tog sats med höger ben, då tog vi honom.
Abdul Rahman skrockar åt sin historia och berättar sedan utförligt om vikten av kvinnliga poliser i Afghanistan.
– Våld i hemmet är ett av de vanligaste problemen i Afghanistan, då måste vi ha kvinnor i kåren som kan ta hand om och förhöra offren.
Översten är stolt över att det på hans skola inte görs någon skillnad mellan män och kvinnor. Alla ska ha chans till samma utbildning och ha samma meningsfulla arbete när de är utexaminerade.
Sen kommer den där frågan om hans egen dotter.
– Ja, det får hon, är det korta svaret, och mötet är avslutat.
Afghanistans president Hamid Karzai har satt upp ett mål att landet ska ha 5 000 kvinnliga poliser i tjänst när Natostyrkorna drar sig ur 2014. I dagsläget är siffran knappt 2 000, vilket är mindre än två procent av kåren.
Dagen efter vårt möte med överste Abdul Rahman får vi till sist vara med på en träning för nya gränspoliselever. De ska lära sig att sätta handklovar på omhändertagna personer.
”En säkrare plats”
Gruppen består av ett 30-tal personer, bara fem är kvinnor. I de praktiska momenten övar kvinnor för sig och män för sig. Allt annat vore otänkbart.
När vi tar fram kameran är det flera av kvinnorna som väljer att täcka över sina ansikten och de vill inte heller att vi skriver deras namn.
Men trebarnsmamman Hadahle låter sig gärna intervjuas. Hon berättar att hon har utbildat sig i fyra månader och att hon ser fram emot att börja arbeta på riktigt.
Varför valde du det här yrket?
– Det är viktigt att kvinnor vågar ta det här jobbet, vi behövs för att Afghanistan ska bli en säkrare plats, för min egen del handlade det även om att jag verkligen behöver tjäna pengar.
Vilken typ av uppdrag kommer du att få göra?
– Eftersom jag ska jobba vid gränspolisen handlar mycket om att för- hindra smuggling. Vi ska spåra upp och stoppa olaglig in- och utförsel i landet. Min roll blir att hantera kvinnor som passerar gränsen. Eftersom män inte får göra kroppsvisitationer av kvinnor är det exempelvis en uppgift för mig.
Finns en hierarki
Flera av dina kollegor vill inte visa sina ansikten, varför är det så?
– Förmodligen vill de inte att folk ska veta vad de jobbar med, kvinnliga poliser är fortfarande en känslig fråga i Afghanistan och det är många som starkt motsätter sig det.
Hadahle säger att hon inte är rädd för egen del, att hon är stolt över att kunna vara polis och att gamla attityder är på väg att förändras. Inom några år tror hon att hon kommer att ha många fler kvinnliga kollegor.
Senare pratar vi med två av varandra oberoende personer som båda har inblick i polisskolans verksamhet. De vill inte träda fram med namn ens för en tidning i Sverige.
De ger oss en annan bild än både överste Abdul Rahman och polisaspiranten Hadahle.
– Till och med inne på skolan är det många som ser ner på kvinnorna, säger en av våra källor.
Personen berättar att det finns en hierarki i klasserna och att kvinnorna står lägst i rang.
Bättre villkor
Chefen för skolan reagerade konstigt på frågan om han skulle vilja se sin egen dotter bli polis, varför?
– Om han svarade ja på frågan så ljög han. Självklart skulle han aldrig låta sin dotter bli polis, men han måste säga så eftersom den här skolan har internationella finansiärer och mentorer, det är en fasad som upprätthålls.
Villkoren för kvinnor i Afghanistan har förbättrats avsevärt sedan talibanerna drevs från makten. Först och främst har de vunnit tillbaka grundläggande rättigheter: att rösta, gå i skola och arbeta. Före 2001 fick kvinnor inte lämna sina hem utan en manlig eskort och de kunde stenas offentligt för äktenskapsbrott.
– Men de här traditionerna finns kvar till stor del, särskilt ute på landsbygden där utbildningsnivån är minimal. Att bli kvinnlig polis är så långt ner man kan komma i samhället, säger en av våra källor
Sverige avslutar sin insats
Sverige håller redan på att avsluta krigsinsatsen i Afghanistan. I maj får den 24:e missionen avlösning och FS 25 kommer att ha 100 färre soldater. Styrkan stannar till november och därefter kommer Försvarsmakten endast att ha kvar ett mindre antal personer under 2014.
Den sista december 2014 ska hela Isaf-operationen vara avslutad efter drygt tolv år.
Redan nu har de utländska förbanden lämnat över säkerhetsansvaret till Afghanistans egna säkerhetsstyrkor. De svenska styrkorna åker inte själva ut på patruller längre utan följer bara med som eskort när afghanerna ber om hjälp.
Sverige kommer att fortsätta att ha sjukvårdshelikoptrar och personal fram till åtminstone sommaren 2014. Just nu pågår inkörningen av de nyinköpta Blackhawkhelikoptrarna. Sjukvårdsteamen undsätter inte bara svenskar utan alla Isaf-styrkor.