Högerextremismen har satt klorna i Norden
Bilden av en välmående och tolerant världsände på väg att krossas
Med Sannfinländarnas jordskred seglar Norden upp som högerextremismens nya skyltfönster i Europa.
Bilden av upplysta länder där tolerans råder riskerar att krossas.
Sannfinländarnas 19 procent är egentligen bara en överraskning i ett enda avseende. De fick precis så många röster som opinionsmätningarna visat under lång tid.
Mycket talar för att det populistiska missnöjespartiet får in en fot i den nya finländska regeringen. I vilket fall blir det väldigt svårt att ignorera Finlands tredje största parti.
Därmed har högerextrema partier framskjutna positioner i alla Nordiska länder bortsett från Island.
I årtionden har Norden av omvärlden setts som en isolerad idyll av välstånd och vidsynthet där konsensus rått om välfärdsstaten. Konflikterna har varit få jämfört med övriga Europa. Alla har dragit åt ungefär samma håll.
Dödsstöt
Den här bilden har luckrats upp under ganska lång tid men i och med Sannfinländarnas framgångar kan den ha fått sin dödsstöt.
Dansk Folkeparti är stödparti till den danska regeringen. I praktiken har de ett mycket stort inflytande på den borgerliga regeringens förslag, särskilt när det gäller invandring.
Fremskritspartiet i Norge är landets näst största parti. Även om de inte sitter i regeringen har de tvingat Arbeiderpartiet att ta steg högerut.
När Sverigedemokraterna kom in i den svenska riksdagen vid valet 2010 bröts en psykologisk barriär. Ny Demokratis korta saga tog ingen riktigt på allvar. SD har förmodligen kommit för att stanna.
Partiets vågmästarroll har redan påverkat den svenska politiken trots att de övriga partierna än så länge vägrar förhandla med SD.
Högerextremisterna har med andra ord på allvar satt klorna i Norden.
När jag beskriver Fremskrittspartiet, Sannfinländarna och de övriga nordiska missnöjespartierna som högerextremister brukar många hävda att de inte alls ingår i den kategorin. De är mycket "snällare" och "inte alls så extrema".
Kosmetiska skillnader
Högersvensken förfasar sig över Le Pen men är inte helt främmande för att rösta på SD.
Är det verkligen en avgrund som skiljer Nationella Fronten i Frankrike från SD, eller Lega Nord i Italien från Danskt Folkeparti?
Gradskillnader finns givetvis. För mig framstår de ändå mest som kosmetiska.
De nordiska partierna försöker tona ner främlingsfientligheten i ett försök att bli mer rumsrena. Fler och fler av deras europeiska meningsfränder gör samma sak. Nationella Fronten i Frankrike har fått en rejäl ansiktslyftning i och med att Le Pens dotter Marine tagit över partiledareposten.
Karismatiska ledare
Partierna har också det gemensamt att de är väldigt beroende av en karismatisk ledare.
Sannfinnländarna hade inte kommit i närheten av sina 19 procent utan Timo Soini. Vad vore holländska Frihetspartiet utan Geert Wilders?
I Finland är det EU-hat, språkbråk och motstånd till invandring som gett framgångar. Men i grunden är det samma stämningar som i övriga Europa.
En rädsla för en hotande omvärld i globaliseringens tidevarv och en önskan att isolera sig från det okända.