Kvinnor spred bronsåldern över Europa

Samhällena under bronsåldern tycks ha varit mer socialt komplexa än vad man hittills trott. Och det tycks ha varit kvinnorna som spred kunskaperna att bearbeta brons över Europa, något som anses ha haft en avgörande betydelse för de samhällen som finns i dag.

Bronsåldern var den tidsperiod då människan lärde sig utnyttja en legering av koppar och tenn – och i takt med att konsten att bearbeta denna "nya" metall spred sig, växte en helt ny elit med mycket skickliga hantverkare och mer komplexa samhällssystem fram.

Antagligen var det kvinnorna som spred denna kunskap i Europa. Det konstaterar tyska forskare i en uppmärksammad studie som nyligen publicerades i tidskriften Science.

– Att vi överhuvud taget tycker att det är konstigt eller ens värt att nämna att det var på det viset säger mer om den tid vi lever i nu, än om bronsåldern, säger Philipp Stockhammer, arkeolog vid Ludwig-Maximilians-Universität München i Tyskland, till TT.

Tillsammans med kollegor har han analyserat de mängder av fynd som gjordes på 1990-talet i samband med diverse byggarbeten i Lechdalen söder om Augsburg i södra Tyskland.

Fynden visade sig vara mellan 4 750 och 3 300 år gamla, vilket innebär att de dels härrör från bronsåldern, som i norra Europa tog sin början för cirka 4 300 år sedan, dels från den så kallade klockbägarkulturen som föregick bronsåldern. Denna kultur, som var spridd i stora delar av västra Europa, dock inte i Sverige, har fått sitt namn på grund av de böjda, klockliknande, keramikbägare som är vanliga fynd från den här tiden.

Samma mönster

Men i stället för att antingen studera skelettens dna, eller konstföremålen, eller något annat analyserade forskarna allting.

– Det är det som gör den här studien så unik, att vi analyserade precis allt. Vi har studerat de talrika konstföremålen, utformningen och metallurgin, liksom skelettens genetik och förekomsten av olika isotoper. Detta för att få en så komplett bild av de här människorna som möjligt. Det är extremt dyrt sätt att forska på. Den här studien kostade säkert en miljon euro, men det gav helt ny information, säger Philipp Stockhammer.

De talrika fynden kommer från 14 enskilda gårdar som låg utspridda med några hundra meters mellanrum i en nord-sydlig riktning i dalgången längs floden Lech.

– Alla gårdar följde exakt samma mönster. Öster om gården fanns alltid en begravningsplats som oftast hade använts i flera generationer och de döda låg alltid begravda med blicken riktad mot öster, säger Philipp Stockhammer.

Avancerat system

Det mest anmärkningsvärda är dock inte vad forskarna hittade, utan snarare vad de i n t e hittade. I gravarna fanns nämligen inga vuxna döttrar. Det vill säga kvinnor som genetiskt hörde samman med andra, äldre, kvinnor eller män.

– Det var ett högst slående mönster och det kan bara betyda en enda sak; att döttrarna giftes bort i unga år, säger Philipp Stockhammer.

Det fanns gott om vuxna kvinnor i gravarna. Men de genetiska analyserna visade att dessa kvinnor kom utifrån. Långt därifrån, dessutom. För när forskarna analyserade den kemiska signatur som fanns i tändernas emalj, som kan säga var man är uppväxt, visade det sig att kvinnorna kom flera tiotals mil därifrån, ibland ända från dagens Tjeckien. Och genom att analysera denna signatur i olika tänder som växer fram vid olika åldrar, kunde forskarna se att nästan alla kvinnor var 16 eller 17 år när de anlände till dalen.

TT: Hade det inte varit enklare att gifta sig med någon från granngården?

– Definitivt, men det gjorde man inte. Vid en viss tidpunkt, antagligen när döttrarna ansågs giftasmogna, lämnades de bort långt därifrån. För oss låter det oerhört grymt. Tänk dig själv att lämna bort din dotter som du därefter aldrig får träffa igen. Men studien visar att det här pågick i minst 700 år, så det måste ha varit ett mycket avancerat och stabilt system som ingen ifrågasatte, så för de här människorna måste det ha varit helt naturligt, Philipp Stockhammer.

Avgörande resor

Kanske, säger han, träffades man någon gång per år i samband med en fest eller något liknande, där det också fanns en sorts marknad för giftasmogna kvinnor, något som antagligen innebar en vandring på många mil hemifrån.

– En amerikansk journalist ringde mig nyligen och sade att man inte kan gå så långt, men är det något vi människor är bra på så är det att gå. Tyskland tog nyligen emot en miljon människor som hade gått ända från Syrien, så visst kan vi gå alltid, säger Philipp Stockhammer.

En annan slutsats är att det troligtvis var kvinnorna som spred kunskaperna att bearbeta brons över Europa, inte männen.

– Att lära sig hantera brons på det här viset tar månader, om inte år, och det var kvinnorna som förflyttade sig långa sträckor. Männen reste också, men de var aldrig borta tillräckligt länge för att de skulle hinna lära sig hantverket på det här avancerade sättet, säger Philipp Stockhammer.

Studien visar också att den sociala ojämlikheten under bronsåldern var stor, något som det finns spår av än i dag. Män med hög status, som begravdes med rika gravgåvor, hade nämligen en annorlunda variant av sina Y-kromosomer, jämfört med män med låg status, vilket tyder på ett annat ursprung på fädernet. Eftersom denna variant, men inte den andra, är vanligt förkommande än i dag, fick de rika männen antagligen fler söner, än de fattiga.