Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

De är krisens barn

Publicerad 2012-02-17

Lämnas bort när mamma inte längre har råd

Längtar hem – hela tiden  Barnhemmet tar emot barn till föräldrar som i krisens spår inte längre har råd med sina barn. ”Jag säger till alla barnen: Din mamma vill ta hand om dig men för tillfället går det inte”, berättar husmor Evangelia Markomichelaki.

Barnbyn söder om Aten är ett hem för en modern Oliver Twist. Fast det syns inte på de stojande ungar som strömmar ut ur skolbussen. De ser ut och låter som barn är mest, men de är förebud om samhällets kollaps.

Hit kommer barn som mod­ern, hon är alltid ensamstående, inte har råd att ha kvar.

Om vi ska försöka att föreställa oss hur det är att lämna bort sitt barn kan vi betrakta den här scenen:

En kvinna besöker sin dotter på barnhemmet. När de ska skiljas håller de om varandra. De släpper inte taget på en och en halv timme.

Vill men kan inte

Evangelia Markomichelaki berättar om det avskedet. Hon är husmor, de säger mamma här. Evangelia, en före detta affärskvinna, blir blank i ögonen när hon berättar.

– Sedan tog jag flickan i min famn och sa: Din mamma kommer så ofta hon kan. Jag säger till alla barnen: Din mamma vill ta hand om dig men för tillfället går det inte. De flesta förstår till slut och gör sitt bästa för att samarbeta.

Men längtan efter modern klingar inte av. Den är lika stark även när barnen varit på hemmet i månader. De talar med sin mor i telefon två gånger i veckan. De får besök var fjortonde eller tjugonde dag beroende på hur lång resväg modern har. Efter varje besök och varje samtal är barnen arga eller ledsna, de kommer ur gängorna.

– Jag tröstar och kysser dem, säger Evangelia.

Hon har just dukat matbordet, tio platser. När barnen kommer från skolan i dag är det fest, det vankas kött eftersom det är grillningens dag i Grekland.

Hemmet tillhör SOS Barnbyar. Organisationen arbetar i den enda sektor i landet som har högkonjunktur: nöden. Här pekar alla siffror uppåt och något avmattning finns inte i sikte.

I år kommer SOS Barnbyar att bistå ungefär 900 familjer och ensamma barn. Förra året var det 400. Året dessförinnan 250.

Det är en gammal organisation och familjer söker sig till den av olika skäl. SOS Barnbyar har ett dagcenter med psykologer och familjerådgivare inne i Aten. Men problemen är numera ”mer materiella”, säger avdelningsdirektör Panos Sofios. Så dagcentret har börjat dela ut matpaket.

– Stat och kommuner kan inte ta sig an alla nödlidande. De förlitar sig på organisationer som vår. Vi skulle behöva fördubbla antalet platser men saknar resurser, säger Panos Sofios.

Tigger på gatorna

Hemmet hyser 75 barn. Fem av dem är här av enbart ekonomiska skäl. Inget missbruk, ingen sjukdom, inga konflikter finns i deras familjer. Bara fattigdom. De är:

En sjuårig flicka. Modern ­arbetslös. Flickan har svårt att anpassa sig till barnhemmet. Hon frågar efter mamma hela tiden.

En sexårig pojke. Nu har modern hittat ett jobb som hembiträde. Hon bor hos ­familjen hon tjänar och har vare sig lön eller plats nog för att kunna återförenas med sitt barn.

Två bröder, fyra och åtta år. Modern blev arbetslös och tiggde på gatorna. Nu säljer hon frukt på torghandeln men pengarna räcker inte för att ta hem barnen.

Sexårig pojke. Modern ­arbetslös.

Men många fler befinner sig på barnhemmet av ekonomiska skäl, fast indirekt.

– En familj med god ekonomi kan hålla problem borta, maskera dem. De kommer fram när pengarna tar slut, säger Panos Sofios.

Barnhemmet ligger på ett berg med utsikt över Varkizabukten och havet. I allrummet finns bordtennisbord, olika spel, piano, en tv.

Där finns en liten idrottsplats.

Barnen går på vanliga dagis och skolor i grannskapet.

Ångest och oro

På ytan är det en harmonisk anläggning. Men under dunkar ångest och oro och längtan. Personalen på SOS Barnbyar har sett mycket av samhällets skuggsida. Ändå verkar chefen för barnhemmet, en medelålders karl som ­heter Peter Papadakis, närmast chockad:

– För åtta år sedan arrangerade vårt land olympiska spelen. Alla var optimistiska. Ingen av oss kunde ana att vi skulle falla så fort och så djupt. Medelklassen är utraderad. Ingen investerar. Folk tänker ­bara på sin överlevnad. Och staten har inte ens råd att hjälpa de mest utsatta.

Evangelia Markomichelaki har fått ­besked om att fler är på väg. De ensamma barnen är en rännil som riskerar att bli en flod.

– På natten kan de inte sova. Jag sitter uppe och pratar med dem. De berättar hur de hade det hemma.

EU kan ta över helt

Grekland kan komma att styras direkt från Bryssel eftersom landet har svårigheter att uppfylla eurozonens krav. Kan landet undgå konkurs? EU känner tveksamhet.

Grekernas tålamod testas. Tumskruvarna dras åt ytterligare inför mötet på måndag där beslutet om det nya miljardlånet väntas, skriver AP.

Sent i går kväll kom dock tecken på att utbetalningen är på väg. Euron steg efter att ha tappat i värde mot dollarn fyra dagar i rad.