En mardröm eller dröm?

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-05

Målet är under fem timmar för marathonrookien Arja Pohjola, 48.

Arja Pohjola, 48, stretchar benen, i skogsdungen bakom henne vid Stockholm stadion står ett 20-tal män och pinkar.

Arja berättar att hon är så nervös inför sitt första Stockholm marathon att hon inte kan prata.

– Målet är under fem timmar. Eller snarare komma i mål.

En märklig blandning av svett, toalett och liniment osar vid Stockholms stadion, där löpare från i princip hela Europa trängs bland bajamajor, frukt och funktionärer. Finlandsfärjorna fraktar inte bara festsugna kors och tvärs över Östersjön.

Finnarna kommer med båten

Arja Pohjola, 48, från Helsingfors anlände Stockholm tidigt på lördagsmorgonen med ett mål i sikte: Stockholm marathon. Gå under fem timmar. Förhoppningsvis överleva pärsen. I år är 4 700 kvinnor anmälda till maran – rekordmånga. Arja berättar att Stockholm marathon är extremt populärt bland våra grannar i öst.

– Vad jag förstår så var 5 000 finnar här förra året. Det ska bli spännande. Jag har tränat fyra gånger i veckan och är hyfsat förberedd. Jag kommer nog att dricka runt två liter vatten längs vägen, mer vatten så får man ont i magen. Sedan har jag köpt nya skor inför loppet också, säger Arja och pekar på ett par kliniskt rena gröna skapelser.

"Är väldigt, väldigt nervös"

Det närmar sig start och löpare med franska, tyska eller finska flaggor målade på kinderna joggar förbi. Det är ca 18 grader i luften, en idealisk löpartemperatur. Arja Pohjola är ändå medveten om att maran, 4,2 mil lång, kommer att skörda sina offer. Hon berättar att hon är så nervös för att klappa ihop eller tvingas bryta att hon inte hunnit njuta alls av det fina vädret.

– Jag är väldigt, väldigt nervös för hur det här ska gå. Tänk om jag blir trött direkt, eller om taktiken inte fungerar. Det vore förskräckligt jobbigt.

Arjas taktik är solklar – det blir inte tal om att gå ut hårt och riskera att gå in i väggen eller trassla in benen i andra löpare och falla omkull och kanske till och med hamna på sjukhus. Det vore förödande.

– Usch, nej jag kommer att gå ut försiktigt.

Lite senare är Arja på väg.