’Det bränner och bränner och slutar inte’
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-10-10
Dammen ”kunde inte brista” – nu förgiftar gyttjan allt
SOMLÓVÁSÁRHELY. Byborna hade gott om tid att förbereda sig.
Det tog drygt tre timmar från det att gyttjan hade träffat Kolontár och Devecser innan den kom hit, fyra kilometer längre ner på slätten.
Inget kunde invånarna i Somlóvásárhely göra för att hindra den långsamma, röda vågen som letade sig fram i den smala floden Tornas fåra och längs de lägsta punkterna på åkrarna.
I går stod László Kovács, ingenjör på vattendirektoratet för mellersta Donauregionen, och försökte begripa vad som hade hänt.
I ett avseende var det naturligtvis lätt. Gyttjan vällde fram i ett kilometerbrett stråk och förgiftade allt i sin väg. Livet i Torna släcktes omedelbart. Där finns inte längre en levande fisk eller kräfta. Torna rinner ut i den större floden Marcal, där allt levande också utplånades. Marcal mynnar i sin tur ut i Donau, och man hoppas att flödet i Europas näst största flod är så mäktigt att tungmetallerna och den frätande gyttjan späds ut till ofarlighet.
Allt det är begripligt.
Begripliga är också de prover som László Kovács och hans kolleger utförde under dagen. Vid floden och på majsfälten som breder ut sig åt alla håll från byn kontrollerar de gyttjans PH-värden.
”Fräter som svavelsyra”
Han gav en demonstration med mätapparaturen i en liten pöl bredvid Torna.
PH-värdet var 12,5.
– Det innebär, sa Kovács, att vattnet är lika frätande som svavelsyra. Men det är mer förrädiskt. Man kan få slammet på sig och inte känna något. Du tvättar dig och tror att allt är bra. Efter ett par dagar börjar det bränna, och det bränner och bränner och slutar inte.
Gyttjan är så frätande att brandkåren har tömt alla gasbehållare i Devecser.
Den kan fräta sönder metallen.
László Kovács kavade upp till den smala vägen som går mellan Somlóvásárhely och Devecser. På andra sidan bredde en rödskimrande träskmark ut sig.
Åkrarna täcks av gelé
Nu blev det svårbegripligt.
Fram till 16-tiden i måndags var här vanliga åkrar. Nu låg marken under en dallrande gelé som inte rinner och som inte håller att gå på. Vad ska man göra med den? Går jorden någonsin att nyttja igen?
Mobilen ringde i Kovács ficka. Han svarade snabbt, det var hans chef som ville ha en rapport. Hade vatteningenjören några förslag? Är det till exempel möjligt att från helikoptrar bespruta gyttjan med gips?
Problemet, svarade Kovács i telefonen, är att gipset nog blir liggande på ytan och inte tränger ner tillräckligt djupt.
Han stängde av och såg bortåt byn och floden. En schaktmaskin fällde skopa efter skopa med gips i Tornas snabbt flödande, rödbruna vatten.
Sedan i tisdags har vattendirektoratet dumpat 2 400 ton i floden. Det sänker ph-värdet men tar inte bort tungmetallerna.
Mycket kan människan göra och mycket tror hon sig behärska. 1963 rätade man ut Torna eftersom den ringlade i för många krökar och ibland svämmade över.
Nu forsar floden spikrak med sitt slam och gift mot Marcal.
En ”omöjlig” katastrof
De gigantiska dammarna nedanför aluminiumverket MAL som höll gyttjan påstods vara oförstörbara. MAL:s direktör sa även när katastrofen redan inträffat att den var fysiskt omöjlig eftersom dammväggarna inte kan spricka.
I går larmade myndigheterna om att resten av dammen riskerar att rämna, så att ytterligare 500 000 kubikmeter gyttja väller ut.
Den är torrare och därmed trögare än de dryga 700 000 kubikmeter som rann ut i måndags. Invånarna i Somlóvásárhely kommer alltså att ha ännu bättre tid att förbereda sig på katastrof nummer två.
Vad hjälper det?
Till slut måste man erkänna att det finns krafter som människan trots sin intelligens och påhittighet inte rår på. Dessa krafter blev så tydliga och obegripliga när vatteningenjör Kovács, 49, tittade ut över det röda träsket.
– Jag är pensionär innan vi fått ordning på det här, sa han.