”Det var som att skriva på sin dödsdom”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-26
Noomi, 29, bröt med Jehovas – och sin familj
Noomi Lappalainen, 29, växte upp med föräldrar som var nitiska pionjärer i Jehovas vittnen. Hon var med och knackade dörr när hon var två veckor, gick på möten i församlingen flera gånger i veckan, kunde citera bibeln utantill.
När hon var 15 år hade hon fått nog.
– För mamma och pappa var det värre att jag gick ur sekten än om jag hade dött. Då hade jag i alla fall fått evigt liv, säger hon.
Det var när Noomi gick ut årskurs nio som hon fattade beslutet. Hon satte sig ner i föräldrarnas hem och skrev ner sina tankar i ett brev. Hon stängde lägenhetsdörren och gick nerför trappan till Rikets sal och församlingen. Hon lämnade brevet där med vetskapen att hon hade fattat ett väldigt stort beslut.
Hon blev kallad till möte hos de äldste. Hon tittade dem modigt i ögonen och fortsatte begära sitt utträde ur sekten. De försökte med hot övertala henne att stanna kvar. Men hon visste redan. Med det brevet sa hon för alltid hejdå till sina föräldrar, sina vänner och all trygghet hon någonsin känt. Hela sitt liv.
– Det var som att skriva på sin dödsdom, säger Noomi.
Prenumerera på Plus för att läsa hela Noomis berättelse.