Har ingenting hänt sedan jag själv var 26 år?

Mary Mårtensson

Året var 1986. Jag var 26 år – lika gammal som Ging och Jeanette är i dag och redaktör för en näringslivsbilaga.

Men för männen på tjänsteresan till London var jag inget annat än ett sexuellt villebråd.

helskärm

Jag var vikarie på en landsortstidning och skulle producera en näringslivsbilaga om handelsutbytet med Storbritannien. Direktörerna för lokala företag skulle nu till London och jag fick chansen att följa med.

Redan på andra dagen började de sexuella trakasserierna. Männen tävlade om vem som kunde lägga an på mig och blev alltmer hård­föra.

Mitt under en middag på hotellet vräkte sig en av karlarna över mig och försökte kyssa mig. Jag stötte bort honom med sådan kraft att äcklet for i golvet. Gubben blev så förnärmad att han omedelbart lämnade bordet.

Fick jag stöd av de andra männen? Nej. Jag blev syndabocken. Jag hade ju generat den stackars mannen. Och en liten kyss hade jag väl kunnat bjuda på?

Har ingenting hänt sedan dess, undrar jag?

Uppenbarligen inte när man får höra vittnesmålen från Ging Eriksson och Jeanette Vänttinen från det mansdominerade företaget i Scania-koncernen.

Två manliga arbetsledare är nu åtalade, misstänkta för sexuellt ofredande.

Oavsett hur domen faller så framgår det redan i dag att det på företaget rådde en osedvanligt ”rå och tuff jargong”, där olika förnedrande tillmälen, öknamn och könsord var vardag.

Den misstänkte 39-åringen har enligt sin advokat tillstått att han kastat Ging Eriksson i sopcontainern.

Vem skulle stå ut med att bli behandlad så illa på jobbet? Ändå försökte de båda kvinnorna uthärda så länge att de till slut blev deprimerade.

Jag vet inte vad som krävs för att en så grov och kränkande kultur ska uppkomma och frodas på en arbetsplats.

Dock vet jag att en sådan kultur vittnar om att ­ledarskapet på ­företaget måste ha varit under all kritik. Samt att ingen chef på förtaget tagit sitt ansvar förrän kvinnorna polisanmälde de två männen i augusti 2012.

Att kvinnorna blev sjuka är ett tydligt bevis på att dåligt ledarskap och en kränkande ­arbetsmiljö i slutändan är kostsamt, både för före­taget och för samhället.

Scania har på alla sätt misslyckats med att skapa ett gott och värdigt arbetsklimat i sitt dotterbolag samt med att förmedla de värderingar man säger sig ha.

Det är sorgligt att vi trots lagstiftning inte kommit längre än så här 2013.