USA är redan ett annat land

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-20

FÖRBEREDELSER Många har redan samlats vid Vita huset i Washington för att bevittna den historiska installationen.

WASHINGTON. Först vid lunch i dag, lokal tid, svär Barack Obama presidenteden.

Men USA har redan blivit ett annat land.

Det ser man i ögonen på de miljontals människor som kommit till Washington för att få vara med om vår tids kanske mest remarkabla ögonblick.

Redan när jag gått ett första varv runt Capitol Hill och blickar ut över myllret vid

monumenten på oändliga The Mall tänker jag att jag kommer att bli för högtravande när jag ska beskriva det jag ser runt omkring mig och förnimmer i luften.

Som en god vän konstaterar:

– Det här är ju som valnatten i Chicago igen.

Bara ännu större, vill jag lägga till. Och ännu mer märkvärdigt.

Jag har sett så många USA, mött så många sidor av det här väldiga och komplexa landet, men aldrig ens kunnat ana de känslor och stämningar som kokar i huvudstaden just nu.

Det känns plötsligt som att Washington ligger vid regn-bågens fot – och hit har pil-grimer, miljontals, åkt från

hela den nordamerikanska kontinenten för att få vara närvarande när drömmen till sist slår in.

Det lyser i ögonen på de som står vid kravallstaketen nedanför trappan till Capitolium och tittar upp mot den där tomma scenen där snart Barack Obama ska lägga handen på Lincolns gamla bibel och svära sin ed. Jo, det lyser. Av glädje. Av hopp. Av en idealistisk, nästan barnslig tro på den nya tid som ska ta vid när en svart man för första gången i historien sätter sig bakom skrivbordet i Ovala rummet.

Lyckan över att få vara med på den historiska högtiden är rent av så stor att ingen ens tillåter sig att bli irriterad.

Det vore lätt annars – den som uppehåller sig i huvudstaden de här dagarna får finna sig i betydande besvär och olägenheter.

Kylan är sträng och säkerhetsarrangemangen de mest rigorösa USA någonsin upplevt; i princip kan man inte gå på sin egen hotellrumstoa utan att behöva passera en metalldetektor.

Men det lyser i ögonen på besökarna – i alla fall.