8-åriga Violas gripande teckning av terrorattacken

Malin Wigen

Viola, 8, befann sig alldeles i närheten av terrorattacken i Stockholm. Några dagar senare ritade hon en teckning av händelsen.

– Jag blev alldeles berörd, säger mamman Therese.

Viola, 8, var med sin klass på Skandiabiografen på Drottninggatan där terrorattacken drabbade Stockholm i fredags. Det var när filmen var slut som fritidspedagogerna förstod vad som hänt. Klassen fick vara kvar på bion – i flera timmar.

– De hade otroligt bra fritidspersonal med sig, Och personalen på bion bjöd på popcorn och läsk för att avdramatisera det hela, säger Violas mamma Therese.

Viola kom hem klockan åtta på kvällen. Sedan dess har hon velat prata om händelsen, då den satt sina spår.

– Det har varit väldigt mycket kring det, hon har haft svårt att sova och vill gärna prata om det innan hon somnar.

När Viola nyligen var hon sin farmor satte hon sig med och ritade medan hennes kusiner lekte. Den färdiga teckningen, som föreställer attacken, fick både farmodern och mamman att reagera. På bilden ser man människor fly lastbilen.

– Jag blev alldeles berörd, säger Therese och fortsätter:

– Hon är väldigt bra att prata och uttrycka vad hon känner – så att hon inte sitter och håller det inne.

Hyllar skolan

Therese och Violas pappa ser till att Viola får prata om attacken och låter henne följa rapporteringen på tv – när de själva är med.

– Hon har även velat titta på allt det här fantastiska när alla människor går tillsammans, för att visa att kärlek är starkare än hat.

Therese passar på att hylla hemkommunen Solna och skolan under timmarna de inväntade barnen.

– De samlade oss i skolan. Vi fick information hela tiden, istället för att sitta hemma och inte veta något. Det var jättefint.

Psykoterapeuten: ”Ett sätt att ta kontroll”

Enligt Börje Svensson, psykoterapeut vid Rädda barnen, är det vanligt att barn uttrycker sig genom att rita när de har varit med om något.

– Barn som till exempel har varit med om krig vill rita. Det är ett sätt att ta kontroll över sin egen rädsla, precis som vi vuxna gör genom att titta på mediabevakningen.

Han råder föräldrar att prata med barn om denna typ av teckningar.

– Fråga vad barnet tänkt och vad den känner omkring den teckningen. Det är ett bra underlag till att prata.