Efter stroken: Nu kan Milton, 6, gå igen
Publicerad 11.58
Fem år gammal fick Milton en stroke på grund av ett vattkoppsvirus.
Han visste inte om han någonsin skulle kunna gå igen – men nu gör han det.
– Han vill inte sitta still överhuvudtaget, säger mamma Sofie.
I mars berättade Sofie för Aftonbladet att Milton gick på rehab för att försöka få tillbaka funktionen i benet. Samtidigt fick Milton inte äta fast mat, utan gick på en strikt diet med purémat och förtjockat vatten för att undvika att det hamnar i hans lungor.
”Vanlig mat” – pizza, pasta, grönsaker, hamburgare, födelsedagstårta – var det inte tal om.
Men nu – nästan ett halvår senare – har mycket förändrats.
– Vi fick hem en rullator till Milton i början av juli. Dagen efter sa han ”släpp mig, jag vill gå själv”. Och sen gick han genom hela Lunds sjukhus själv med rullatorn, säger Sofie.
Hur kändes det för er att se honom gå?
– För oss var det väl en sten som släppte. Nu kan han faktiskt gå och förflytta sig själv, och man märker på honom att han är en helt annan person, säger Sofie.
Nu är det så roligt att röra på sig att det tvärtom blir svårt att få stopp på honom.
– Annars blir han helt slut, och det är då han ramlar och slår sig.
”Vi lyckades”
Mamma Sofie och pappa Christoffer menar att han har gjort stora framsteg på kort tid. Christoffer har varit med honom varje dag och jobbat med rehab.
– Man har gjort det för hans skull och bara fokuserat på honom. Vi har kämpat för att det ska gå framåt. Men vi lyckades, säger han.
Även om förbättringarna är många är Milton inte helt bra än. De behöver fortfarande använda förtjockningsmedel till vattnet, även om dosen nu är sänkt. Maten är inte heller helt normal än, men på senare tid har han fått prova på annan mat.
– Vi har testat nya grejer under sommaren som vi tycker har fungerat bra. Han har fått testa hamburgare, våfflor, chokladbollar, muffins.
Börjat bråka med syrran igen
Sofie och Christoffer beskrev Milton i mars som arg och frustrerad över att han inte kunde röra sig normalt.
– Men nu har han börjat bråka med sin lillasyster igen, det är det största steget. De bråkar varje dag, som de gjorde innan han blev sjuk. Det är ett gott tecken, säger Sofie.
Han är också mycket gladare.
– Han har roligt, han skattar mycket mer. Vi märker stor skillnad.
På torsdag ska han börja skolan.
– Han är ju väldigt taggad på det. Nu sitter vi mer och funderar på hur vi ska få ihop vardagen, hur mycket han orkar med skola och fritids och hur mycket vi kan jobba, säger Sofie.
