Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Gustav Adolf

Vera Vitali gör färgstark biroll i våldsam västern

Publicerad 2016-09-03

Spelar bordellmamma med skinn på näsan

VENEDIG. Svenska skådespelerskan Vera Vitali, 34, är en oväntad gäst x 2 på årets filmfestival.

På bioduken, som bordellmamma i våldsamma västernfilmen ”Brimstone”. Och på riktigt, på blixtbesök för filmens galapremiär.

Och allt tack vare regissörens svärfar…

För lite över ett år sedan Vera Vitali ett telefonsamtal om hon ville provfilma för en roll som bordellmamma i en stor vilda västernfilm som hette ”Brimstone”.

– Va? Igen! Vad fan, tänkte jag, säger hon och skrattar.

Hon fick ju sitt genombrott som prostituerad i hyllade tv-serien ”Hinsehäxan” för fyra år sedan. Efter det har hon bland annat gjort tv-serien Arne Dahl, ”Cornelis”, ”Monica Z”, ”Min så kallade pappa”, tv-serien ”Ettor och nollor” och huvudrollen i Lisa Aschans ”Det vita folket”, i fjol.

Nu var detta en helt annorlunda roll än i verklighetsbaserade ”Hinsehäxan”.

– En bordellmamma i amerikanska vilda västern. En annan tid, en annan plats, det kändes bara spännande.

Trots att filmen utspelas i 1800-talets USA, är den inspelad i Tyskland, Österrike, Rumänien och Ungern.

– Jag var i Tyskland. Västernstaden var uppbyggd några mil utanför Berlin och saloonen i studio i Berlin. Det var så mäktigt, två våningar, på riktigt men ändå på låtsas, liksom.

Huvudrollerna i filmen spelas av Dakota Fanning, Guy Pearce, Emilia Jones och två ”Game of thrones”-stjärnor, Kit Harington och Carice Van Houten.

I filmens mittparti har Vera Vitali en viktig och färgstark biroll som bordellmamman Sally. Det handlar om både sex och våld.

– Sally har ju skinn på näsan och hon försöker skydda den unga flickan som är ny på bordellen. Det var väldigt kul och tufft att få använda sig av en dampickadoll. Och lite märkligt när jag i efterhand skulle eftersynka ljudet. Att hoppa mellan att låta dödskamp och sexuella aktiviteter (skratt).

Vera Vitali gör ett blixtbesök i Venedig. Några korta intervjuer, middag med filmgänget, galavisning, sedan tillbaka till Stockholm på söndagsmorgonen.

Och inget av detta hade hänt, om inte filmens holländske regissör Martin Koolhoven hade haft en norsk flickvän.

Han berättar:

– Flickvännens pappa hade sett en norsk film som heter ”Blind”. Han mer eller mindre tvingade mig att se filmen för att han tyckte det var en svensk skådespelerska som var så bra i den. Han hade ju rätt, så sedan tog jag kontakt med Vera.