Vännen: ”Ingen hörde av sig”

Lisa Röstlund

Lena Nyman sveks av kollegorna Vännen Leo: Nu verkar alla bry sig

Många säger att de kände henne.

Men på slutet var Lena Nyman ensam.

– Det är lustigt med alla som uttalar sig om hur de älskade henne. Under de sista åren hörde ingen av sig, säger hennes närmaste vän Leo Saukkola.

– Har du någonsin träffat ett lik? undrar Leo Saukkola när vi träffas på Operabaren i Stockholm, dit det hände att han och Lena Nyman gick ”för att skvallra”.

– Det är så underligt att klappa en kind som är helt kall. Och prata med någon som man vet inte kommer att svara.

Han pratar om i fredags klockan 9 på morgonen, då personalen på Stockholms sjukhem gjort Lena Nyman fin inför ett sista avsked.

Kvällen innan, då han varit där och svarat ja på hennes undran ”Vi ses väl i morgon?”, hade hon fortfarande varit varm och levande, med champagne och bananer som vanligt på nattduksbordet intill sängen.

– Jag gick dit minst varannan dag och köpte alltid med det hon ville ha. Nicorette och champagne. Bananer och hallonbakelser. Hon kunde inte äta annat. Och så ville hon ha kvällstidningar. Hon orkade bara bläddra lite i dem, inte läsa.

Livslång vänskap

Teaterscenografen Leo Saukkola och Lena Nyman lärde känna varandra genom jobbet i slutet av 1960-talet. Vänskapen kom att bli livslång och de delade det mesta.

– Men inte säng. Jag är ju bög! Man kan väl dela säng ändå i och för sig, men det gjorde vi aldrig, skrattar han.

Leos två första förslag på mötesplatser inför intervjun hade för tillfället stängt. Vickan, nuvarande restaurang Victoria i Kungsträdgården, och Café Opera.

– Caféet var som ett vardagsrum för oss i början av 80-talet. Alla var där. Vi var där flera gånger i veckan och drack Lenas favorit, Dompa (Dom Pérignon-champagne, reds anm).

Ville inte bli nykter

Lena Nyman hymlade aldrig om sin relation till alkohol. Under mitten av 1980-talet, då löpsedlarna talade om en ”känd skåde­spelerska” som flera gånger åkt fast för rattfylleri, erkände hon i ett öppet brev i Dagens Nyheter att det var hon.

Efter två års behandling uppgav hon i pressen att hon hade kontroll, men att hon inte hade planer på att bli nykter, eftersom ”det är alldeles för gott och trevligt”.

– Hur mycket hon drack? Jag dricker varje dag, hur mycket dricker du? Man drack på ett annat sätt tidigare. Man drack samtidigt som man jobbade. Och det var snaps till maten. På teatern gick scenkillarna knappt upp om det inte fanns en back öl.

Spännande relationer

När det gäller männen i Lena Nymans liv är Leo Saukkola hemlighetsfull.

– Hon hade en del riktigt dåliga förhållanden, som det är för alla. När folk bedrar och är elaka är det inte kul. Men en del förhållanden var bra. Och en del riktigt roliga. Om folk visste! Hon har haft förhållanden som inte är kända för allmänheten. Skulle folk få reda på det – oj, oj, oj. Mer vill jag inte säga.

Rör det kungahuset, eller vad handlar det om?

– Nej, hon var ingen kaffeflicka. Det här handlar om mycket mer intressanta personer. Vissa av dem är döda, men deras barn känner till det. Andra lever. Det här får de berätta om själva, om de nu skulle vilja. Lena skulle bli arg på mig om jag sa något. ”Va fan kunde du inte hålla käften för?”, skulle hon säga.

Kände sig uttnytjad

Samtidigt beskriver han hur kändisskapet gjorde att Lena Nyman var på sin vakt i kärleksrelationer. Att hon kunde undra vilken Lena Nyman männen var ute efter – den offentliga bilden av henne eller den ”äkta varan”.

– Det hände att hon kände sig utnyttjad.

Hade hon någon som var hennes livs kärlek?

– Jag säger som Lena skulle ha sagt: Kaxe.

Kaxe var Lena Nymans dvärg­schnauzer som efter tio år vid hennes sida blev påkörd sommaren 2002. Det beskrev hon i en intervju i Svenska Dagbladet året därpå som ”det värsta som hänt mig”, och att hon var totalt knäckt under det första halvåret efter olyckan.

Det blev aldrig några barn – och det är enligt Leo Saukkola troligen på grund av att hon aldrig hittade någon att skaffa några med. Men det var inte något hon sörjde särskilt.

– Vi pratade sällan om det. Hon tyckte väl att barn verkade kul ibland. Men mindre kul när man såg folk som for hit och dit och lämnade och hämtade och stressade.

Fick två julkort

Teatern var Lenas allt, enligt Leo Saukkola. Och ”alla” kände henne, trots att hon privat hade en ytterst begränsad social krets.

Att ett stort antal skådespelarkollegor och andra nu går ut och sörjer henne offentligt ser han som ironiskt.

– Nu när det är för sent verkar det som om alla bryr sig. Men ingen hörde av sig under de 2,5 år hon låg på Stockholms sjukhem. Hon fick två julkort, varav ett var från en kvinna som sett alla hennes pjäser. Men inga födelsedagskort, inga krya på dig-hälsningar. Kristina Lugn var där ett par gånger, men i övrigt ingen.

Innan Lena Nyman kom in på sjukhemmet låg hon under en längre tid sjuk hemma.

– Dit var det inte heller många som kom.

Enligt Leo Saukkola reagerade även sjuksköterskorna på sjukhemmet över tystnaden kring den folkkära skådespelerskan. Men Lena urskuldade sin forna bekantskapskrets:

– Hon sa att ”de har så mycket annat. De har inte tid”. Till slut blev det så att Lena sa att ingen kom, eftersom hon inte ville ta emot någon. Hon förklarade ensamheten med att det var hon som förbjudit besök. Det var nog för att behålla värdigheten inför sig själv.

Och som alltid var humorn ett skydd.

– Hon skämtade om sin begravning. ”Om han dyker upp får du fan be honom att dra” och ”den där jäveln får inte hålla tal”.

Vilka hon syftade på, vill han inte gå närmare in på.

Hyllar sköterskorna

Leo Saukkola är tacksam över personalen som hjälpte Lena

Nyman mota dödsångesten som drabbat henne sedan hon insett att tiden var räknad.

– Det var sjuksköterskorna som fanns där under nätterna, och tog emot all hennes ångest och alla rädslor.

Han har reflekterat över mönstret han tycker sig se bland legenderna.

– Det är konstigt att det alltid verkar bli så här. De allra största slutar alltid ensamma.