Politikens plattfiskar

Jan Guillou

Om politikerna försvarar sin massavlyssning med argument de inte ens själva tror på, vad har de då för verkliga argument?

Thomas Bodströms trovärdighet som kritiker av de nya avlyssningslagarna är noll och intet. Under sin tid som justitieminister drev han igenom flera liknande lagar och slogs stenhårt i EU – och vann – för att allt vi sagt och skrivit i datortrafiken, alla sajter vi besökt och allt vi över huvud taget gjort på nätet skulle lagras av tele- och data-operatörerna.

Samma typ av massavlyssning som i den nya FRA-lagen med andra ord. Socialdemokratisk massavlyssning är fina fisken men borgerlig massavlyssning av ondo?

När Thomas Bodström talade för att vissa terroristlagar som bara gäller utländska medborgare borde uppgraderas till att gälla även svenskar, förklarade han sin reformplan med att ”problemet är ju att många av dom här människorna gått och blivit svenska medborgare”.

Thomas Bodström stack alltså inte under stol med att det var muslimer (”dom här människorna”) han var på jakt efter. Den svenska allmänhet som inbillar sig ha rent mjöl i påsen uppfattade det budskapet.

Därför blev det aldrig några protester under Bodströms tid, vare sig på nätet eller i journalistkåren.

Den svenska journalistkåren är praktiskt taget helvit och har i den meningen rent mjöl i påsen.

Men när någon upptäckte att det nya avlyssningspaketet innebar att även vita journalister skulle kunna avlyssnas tog det hus i helsicke. Och där befinner vi oss nu.

Om nu riksdagen beslutar att alla människor skall kunna avlyssnas alltid så borde man förklara varför dessa dramatiska förändringar vore nödvändiga. Det är ändå det minsta vi kan begära.

Men där har politikerna misslyckats fullständigt. Statsminister Reinfeldt tog först till taktiken att spela flundra: ligga och trycka utan att säga något. Thomas Bodström, som sommarvikarierar som kolumnist i den andra kvällstidningen, hade visserligen ett perfekt forum för att ge sig in i diskussionen. Men hans första kolumn handlade om Charlotte Perrellis insats i Eurovisionsschlagern, hans andra om vissa problem med tamkaniner i hushållet. Flundra han också.

Uppgiften att förklara nödvändigheten av att kunna avlyssna alla svenskar delegerades alltid till mindre politiker. Försvarsminister Sten Tolgfors drog till med att ”det handlar om att värna svenska soldaters liv i våra internationella insatser.” Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag förtydligade med att det var ”svenska soldater i Afghanistan” som skulle räddas.

Det är ett fenomenalt ohederligt argument. Dels därför att det är närmast skrattretande lögnaktigt, dels därför att påståendet innebär en oerhörd anklagelse mot lagpaketets kritiker, att de vill döda svenska soldater.

När Reinfeldt till slut jagades fram ur bottenslammet försökte han trösta med att det bara var ”dom här människorna” som skulle avlyssnas: ”Det handlar inte om att rikta sig mot enskilda personer eller mot svenska medborgare?…”

Inte mot svenska medborgare? Så svenskar skulle aldrig kunna misstänkas för terrorism eller spioneri eller, för att citera ur propositionen: ”försörjningskriser, ekologiska obalanser, miljöhot, etniska och religiösa konflikter, stora flykting- och migrationsrörelser samt ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer”.

Som synes täcker den lilla uppräkningen ett mycket stort fält av det mänskliga livet som rimligtvis inbegriper även svenskar.

Så varför drog Reinfeldt till med den desperata lögnen, liksom Tolgfors och Ullenhag ljög?

Det är faktiskt gåtfullt, ingen lätt fråga att besvara.

För om politikerna försvarar sin mass-avlyssning med argument de inte ens själva tror på, vad har de då för verkliga argument? När Reinfeldt på nytt tvingades svara drog han till med: ”inte mot enskilda individer, utan mot utrikes företeelser av mer diffus art inom ramen för vår säkerhetspolitik”. Diffust var ordet.

Logiskt sett finns bara två förklaringar till politikernas svammel. De vet inte själva varför de drev igenom massavlyssningslagen. De vet, men vill inte tala om, varför de vill ha massavlyssning.

På Bodströms tid var det ändå klart vad saken gällde, Sverige skulle visa framfötterna i det av USA proklamerade ”kriget mot terrorismen”. Men om det är den bodströmska linjen som den borgerliga regeringen driver vidare borde de väl ändå kunna säga det högt och tydligt så att vi fick något att diskutera för eller emot.

Är Sverige verkligen hotat av terrorism? Varför då lägga ner försvaret? Kommer massavlyssningen att skydda oss mot dom här människorna?

Det är inget ointressant debattämne. Men mot flundror diskuterar till och med gudarna förgäves.