Svälter sig i protest

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-10-03

Burmeser hungerstrejkar för att visa sin sympati med svältande munkar i hemlandet

Här lämnar San Ya över petitionen till Monica Lorensson och Klas Waldenström på UNDP, FN:s utvecklingsprogram.”Vi vill visa vår sympati med de svältande munkarna”, säger San Ya.

Utanför FN-kontoret i centrala Stockholm hungerstrejkar sex exilburmeser för att sätta fokus på vad som pågår i deras forna hemland.

– Nu är demonstrationerna i Rangoon nedslagna. Men risken finns att många munkar kommer att få svälta som straff, säger San Ya, en av initativtagarna till hungerstrejken.

Militären har isolerat många av huvudstaden Rangoons munkar i sina tempel, vilket helt enkelt är ett sätt att straffa dem för att de tog initativ till demonstrationerna, säger San Ya.

– I Burma livnär sig munkarna på att tigga mat från folk och nu har de ingen möjlighet att ta sig ut. De svälts som straff, säger San Ya.

Sympatiyttring

Han och hans vänner hungerstrejkar från och med klockan ett på onsdagen och 36 timmar framåt i sympati för hur munkarna behandlas. De hungerstrejkande har också skrivit en petition som de i dag lämnade till representanter för UNDP, som är FN:s utvecklingsprogram. Kontoret ligger på Holländargatan i Stockholm City.

– Det vi gör nu är att ta emot petitionen och för den uppåt inom FN, säger Monica Lorensson på UNDP i Stockholm. Jag förstår verkligen att de här människorna är desperata över situationen i Burma.

San Ya förklarar det som att han och hans vänner har dåligt samvete för de uppoffringar som deras landsmän gör.

– Vi har flytt från landet och lever nu allihop i fred och frihet här i Sverige. Samtidigt vet vi hur svårt våra vänner och vår släkt har det där nere. Vi vill visa att vi tänker och känner för dem, säger han.

Lider med sitt folk

I Sverige finns i dag cirka 800 burmeser. Många av dem samlar pengar som skickas till de som är kvar i hemlandet.

– Alla lider vi med vårt folk. Genom att hungerstrejka och protestera vill vi visa vår sympati, säger San Ya.

Tror du att det kommer att bli demokrati i Burma?

– Det är svårt att säga. Militärens grepp är hårt. Men den enda vägen att nå dit är genom fredliga demonstrationer. Vi tror inte på att använda vapen, säger San Ya med ett leende.