Pappan: ”Värsta dagen i mitt liv”

Nivette Dawod

KARLSKRONA. I dag tar en hel stad farväl av Yara, 8.

Mitt i minnesceremonin finns hennes sörjande pappa, Mohammed al-Najjar.

– Det här är den värsta dagen i mitt liv, säger han.

Skolbarnen håller varandra i händerna på väg till Runda rum, samlingslokalen mitt i Karlskrona. I andra handen bär de alla varsin rosa blomma.

Det är soligt, luften är varm, och några av barnen trallar lite lätt när de går över Stortorget.

Det ser inte ut som om de är på väg för att ta farväl av en liten flicka, Yara, som dog på Valborgsmässoafton. Som misstänks ha mördats av sina egna släktingar, en man och en kvinna i 30-årsåldern.

Har inte sovit efter flygresan

Vid entrén får de information, klassvis, om att den som vill kan få rita en teckning, eller skriva något, till Yara.

Kistan som står i lokalens innersta rum är liten, gjord för ett barn, och vitfärgad. Yaras pappa Mohammed al-Najjar står mitt i rummet. Han är svartklädd, blicken är tårögd. Han har inte sovit sedan han landade på Kallinge flygplats i Ronneby i tisdags, efter 40 timmars resa från palestinska Gaza till Sverige, säger han.

Men det blir ändå han som får ta hand om de vuxna. En äldre kvinna går fram till honom:

– Jag heter Agneta, jag känner sådan sorg över ditt barn, ända in i hjärtat, säger hon med darrande röst.

En annan man, med stödkrage om nacken, nästan slänger sig i Mohammeds armar och gråter hejdlöst.

– Han bodde på samma gård som Yara, säger Mohammed al-Najjar.

"Hon var en av de goda"

Sedan Mohammed al-Najjar kom till Sverige i tisdags har han sökt svar på vad som verkligen hände när hans dotter dog. Kan det verkligen vara så att de två släktingar han skickade sin dotter till, för att ge henne ett nytt liv efter att kriget drabbat Gaza 2012, kan ha mördat henne? Han gråter.

– Det sägs att Gud väljer de goda. Hon var en av de goda, verkligen. Men vi som blir kvar här då? vädjar han.

Öppen för alla

Gamla, unga, klasskompisar, vänner, bekanta, Karlskronabor. Alla kommer de för att ta farväl av Yara. Minnesceremonin är fyra timmar lång, och öppen för den som vill komma. När begravningsentreprenören Tommy Hultgren stämmer av besökssiffran ligger den på 200 personer. Då är det en timme kvar innan dörrarna ska stängas för minnesceremonin.

Yaras pappa samlar sig.

Under eftermiddagen ska han begrava sin dotter på Augerums kyrkogård.

”Fin tradition”

Han körs i den vita begravningsbilen, och en karavan av sörjande följer efter. Flera medlemmar ur stadens palestinska förening har samlats för att visa sitt stöd.

Tillsammans, under ledning av en imam, ber de framför kistan och lägger sedan ner kroppen i graven, allt enligt muslimsk tradition.

Brädor läggs på, för att skydda kroppen.

Sedan tar de upp spadar och börjar tillsammans att täcka graven med jord.

– Det är en väldigt fin tradition i den här religionen, att man sluter upp för den sörjande och hjälper till att hölja, säger Tommy Hultgren.

När graven fyllts får Mohammed al-Najjar kila ner skylten med Yaras namn.

Sedan sätter han sig på knä, klappar på jorden, och viskar ett tyst farväl till sin dotter.

– Jag kommer att sakna henne så mycket.