”Jag litar på Putin”

Småbarnsmamman Jekaterina, 32, trivs med livet i Ryssland

MOSKVA

För tio år sedan tvingades Jekaterina från hemstaden för att alls kunna försörja sig.

Nu är hon hemmafru i Moskva med två barn och nöjd med livet.

– Jag har det bra och önskar ingenting mer för egen del. Möjligen att vi får råd att renovera sommarstugan, säger hon.

Aftonbladet.se har hälsat på hemma hos den helt vanliga ryska familjen Jermokov.

Vi skulle egentligen ha träffat hela familjen, mamma Jekaterina, pappa Sergej och barnen Anna och Vladislav. Men just nu är ingenting som vanligt i lägenheten sex våningar i Moskvas nordöstra utkant. Istället för en tvåbarnsfamilj huserar hantverkare i trerummaren. Hallgolvet är uppbrutet och längs väggarna ligger brädor bland verktyg och färgburkar. Ur röran dyker Jekaterina, eller Katja, 32 år fram. Hon är liten och blond, glad och pratsam.

– Jag hoppas du inte tycker jag pratar för högt, min man klagar på det ibland, säger hon och skrattar precis som hon ska göra många gånger de närmaste timmarna.

Hos mormor och morfar

Vi sätter oss i soffan i vardagsrummet som också är sovrum och Katja berättar att barnen är hos mormor och morfar i Penza, många mil söder om Moskva. Mannen är ute på datjan, sommarhuset och arbetar.

Vilket är det största glädjeämnet i livet just nu?

– Att barnen är mindre sjuka nu än tidigare. De har haft mycket problem med allergi och kan inte äta vad som helst.

Katja visar med häftiga handrörelser hur Anna, snart 5, och Vladislav, 2,5, satt och rev sig på armarna. Det var jobbigt att se.

– Men nu är det bättre och det är skönt.

Vad är viktigast för att du ska känna dig trygg i tillvaron?

– Jag vet inte vad jag ska säga, man hör hela tiden på nyheterna om att det sprängs än här än där så egentligen är mycket ganska otäckt. Men för egen del är det viktigaste att man lever och har hälsan och kan arbeta. Jag försöker se positivt på livet.

Samtidigt konstaterar Katja att hon själv inte arbetar. Sedan barnen kom har hon varit hemma.

Vill inte jobba

– Just nu vill jag inte jobba, jag blev så utarbetad av alla galna chefer jag hade här i Moskva. Dessutom går inte våra barn på dagis. De började men blev sjuka med en gång. Så länge det går stannar jag hemma, ännu har jag inte tröttnat. Hur skulle det kunna bli långtråkigt med så små barn? Pojken har precis börjat prata, de håller mig sysselsatt.

Katja har just vant sig vid tystnaden efter Anna och Vladislav. I början saknade hon dem. Det är långt till Penza, en natt med tåg från Moskva. Katja lämnade hemstaden när hon var lite och 20. Då var Moskva och Penza två olika världar.

– Här hade folk mobiltelefoner. Hemma hade vi knappt hört talas om det. Nu finns allt där som finns här.

Det var augusti 1998 och ekonomisk kris. Pengar på banken blev ingenting värda och människor förlorade allt de hade sparat.

Fanns inga rubler

– Jag fick jobb som sekreterare på en utländsk firma och fick min lön i dollar, men det fanns inga rubler att växla till! Det var hemskt.

Men på något sätt ordnade sig livet. Vänner förde samman henne och Sergej. De fick barn och Sergej var driftig och startade eget. Han håller på med datorer, det är det enda Katja kan säga.

– Jag förstår inte sånt.

Har du råd att leva det liv du vill i dag?

– Ja, det tycker jag nog. Jag har en kompis från universitetet som också bor här i stan. Hon byter ut sin garderob hela tiden, det skulle jag inte ha råd med. Men för det jag behöver räcker pengarna. Jag behöver inte avstå från det som är nödvändigt.

Vad gör du helst när du är ledig?

– Ibland åker vi till datjan, sedan har vi en skog alldeles i närheten dit jag brukar gå med barnen. I vintras åkte vi skidor där, någon gång hela familjen. Men det är sällan vi gör något allihop eftersom min man arbetar mycket. Sedan åker vi till Penza förstås, det är vår kurort. Den här sommaren har vi inte råd att göra någonting på grund av renoveringen.

Vad tycker barnen om att göra?

– De ritar, vi läser, leker ute. Den äldsta tycker om att vara ute. Hon blir ofta kallad pojke för att hon far omkring så mycket. Folk skriker ”hon kommer ramla, hon kommer ramla”, men jag säger ”hon ramlar inte, hon håller ju i sig.”

Vilka böcker läser ni?

– Sagor, dikter, Sergej Michalkov, Tjukovskij. Ryska och ukrainska folksagor.

Vilka är barnens favoritleksaker?

– Flickan leker med dockor, hon har en dockvagn som hon nattar dem i. Sedan har vi fått en doktorsutrustning, så nu lyssnar de på varandras hjärtan. Men mjukdjur leker de inte så mycket med, bara om de sjunger eller låter. Sonen tycker om bilar. Vi hittade pappas gamla leksaksbilar i datjan, av märkena Volga och Tjajka.

Vilken är barnens älsklingsrätt?

– Allt sådant som de inte får äta, som godis. De blir dåliga av sötsaker. Sonen tycker mycket om salt mat, som inlagd kål som mina föräldrar brukar göra. Och så tycker han om salt fisk. När det vankas går han som katten runt smetana och bara tittar på fisken.

När var ni utomlands senast?

– Tidigare arbetade min man mycket med Tyskland och då åkte vi dit. En gång tog vi bilen och körde genom Finland, Sverige och Danmark. Vi gick omkring i Stockholm i tre timmar. Det var fint det vi såg.

Finns det någon tidsepok du längtar tillbaka till?

– Nej, svarar Katja bestämt.

– Det som har varit har varit. Det är klart att man minns saker som var bra, men jag försöker att inte tänka bakåt utan leva i nuet, eller möjligtvis se framåt.

Putin står för stabilitet

Katja är nöjd, helt nöjd. Hennes liv är barnen, renoveringen av lägenheten, mannen. Hon litar helt på honom. När Katja var gravid med Vladislav gick makens företag om intet. Plötsligt satt de där med tusen dollar i besparingar. För hur lång tid visste ingen.

Var du inte orolig då?

– Nej, egentligen inte. Jag var säker på att Sergej skulle klara det, säger Katja.

Att Ryssland är stabilt ekonomiskt är den viktigaste frågan för henne och familjen. Hon vill inte tillbaka till en tid då ingen visste någonting om morgondagen. President Vladimir Putin står för stabilitet.

Vad tyckte du om Putin när han blev president?

– Jag tänkte att det var en klartänkt person som kom till makten. En normal, utbildad, seriös person som vi inte behövde skämmas för när han var utomlands.

Vad tycker du om honom i dag?

– Jag tycker, personligen, att det verkar som om han har blivit väldigt trött. När jag ser på honom tycker jag till och med synd om honom och önskar att han skulle få vila.

Men Katja skulle helst se att Putin stannade kvar som president ytterligare en period efter valet nästa år. Fast det tillåter inte konstitutionen.

Förstår inte kritiken

I Sverige och många andra länder är synen på Putin mindre positiv. Det sägs att demokratin har fått stå tillbaka under hans tid, att mediernas frihet har blivit mindre. Katja förstår inte kritiken.

– Jag tycker det är struntprat. Jag läser mest bara en tidning, Komsomolskaja Pravda. Det är möjligt att journalister på andra tidningar säger att de censureras, men jag tycker att man kan läsa allt varsomhelst, så jag tror inte det är några större problem. Jag tror att mycket av kritiken beror på att Ryssland har blivit starkare.

Ska du rösta i dumavalet i december?

– Jag röstar alltid, så är jag uppfostrad. Men jag har inte bestämt mig för vilket parti än. Valkampanjen har inte börjat.

Här skiljer sig Katja från sin man. Han tycker inte om politiker och har alltid tidigare kryssat i rutan ”mot alla”.

– Hur var det, tog de bort den möjligheten eller inte? Undrar Katja.

Jo, den möjligheten finns inte längre.

Ska du rösta i presidentvalet i mars?

– Ja, självklart. Jag är nog lite av en patriot.

Tittar i album

Katja skrattar igen. Högt och det smittar. Hon pratar mycket hellre om barnen och vardagslivet än om politik. Vi tittar på bilderna i fotoalbumen. Ett för varje barn, och ett gemensamt. Och så bröllopsalbumet.

Har ditt liv blivit som du tänkte dig för tio år sedan?

– Det har nog blivit bättre, säger Katja och gapskrattar igen.

– Allt har blivit till det bästa. För tio år sedan flyttade jag till Moskva och då handlade allt om att hitta ett arbete så att jag hade råd att äta. Sedan träffade jag ju Serjosja. Vi började semestra ihop, sedan kom barnen så jag tycker nog vi har ordnat det ganska bra.

Hur tror du att ditt liv ser ut om tio år? Vad hoppas du på?

– Jag vet inte. Att barnen studerar och blir bra människor, får en utbildning. Jag tänker nog mest på dem.

Men för egen del?

– Jag drömmer inte om något, jag har det bra.

Vad grälar ni om hemma?

- Vi bråkar inte särskilt mycket. Sergej har så mycket humor och brukar svara med ett skämt om jag blir arg, och så går det över.

Vad önskar du mest av allt just nu?

– Att renoveringen blir färdig och vi kan ta hit barnen igen. En annan dröm skulle vara att få datjan i sådant tillstånd så det gick att bo där året runt. Men riktigt så långt räcker inte pengarna just nu.

Bildextra

Familjen Jermokov

Blogg

Läs mer