Connys kamp för sina mambor
Uppdaterad 2012-01-20 | Publicerad 2012-01-19
Svart mamba är en av världens giftigaste ormar.
Conny Larsson, 49, har haft två hemma – som han nu tvingats lämna bort eftersom kommunen säger nej.
– Jag saknar dem, säger han, och berättar för Aftonbladet om sin kamp.
I dag har Conny Larsson bara sex ormar kvar, plus några majsormsespingar som han fött upp som mat till en av sina älsklingar: en kungskobra av honkön.
Men storfavoriterna, en hane och en hona av arten svart mamba, är borta. Efter fyra år med dem som sambos, kände han sig tvingad att lämna dem till Kolmårdens djurpark för ett par veckor sedan, för att bli kvitt ”allt strul”. Strulet började för två år sedan när någon polisanmälde husdjuren.
”Saknar kunskapen”
Miljö- och samhällsbyggnadsnämnden i Huddinge kommun sa blankt nej till de svarta mamborna. Länsstyrelsen avslog Connys överklagande. Då vände han sig till mark- och miljödomstolen, som även den sa nej. Domstolen ansåg inte att Conny Larsson har kunskapen som krävs för att ”vidta de försiktighetsåtgärder som behövs” för att en mamba inte ska rymma ur terrariet.
”Conny Larssons intresse av att hålla svart mamba i son bostad väger inte tyngre än det allmänna intresset av att hindra att ormhållning medför skada eller olägenhet för människors hälsa”, säger domen.
– Jag behöver inte tillägga mer, säger rådmannen Anders Lillienau till Aftonbladet.
Själv vill inte heller Conny att det ska vara fritt fram för ormhållning. Men för egen del är han besviken.
– Det är ingen självklarhet. Alla är inte födda att ha giftormar. Det borde krävas licens, som ett körkort, för ormhållning. Men det här känns för jävligt på ren svenska, säger han om beslutet och berättar om sin 30-åriga erfarenhet av ormar.
Först med boatillstånd
Som första någonsin i Botkyrka kommun att få tillstånd för en boaorm 1985 blev han omskriven i lokaltidningen.
Hans 20-åriga dotter, sambon och hennes tre numera vuxna barn, har enligt Conny hela tiden respekterat hans intresse, även om de tyckt just giftormarna varit ”läskiga”. De enda som aldrig varit nöjda med hans val av hobby har varit föräldrarna.
– De har varit oroliga. Men jag har haft det i mig sedan barnsben. Har alltid gillat dinosaurier, reptiler och naturen. Min mamma har släktforskat och kommit fram till att jag är släkt med Carl von Linné i rakt nedstigande led. Han gav namn åt de flesta av de här 1758, säger Conny Larsson och blickar ut över sina terrarier som han för några månader sedan flyttade hemifrån till en industrilokal där han har sin egna firma.
– Det är så det är med oss stackars ormälskare. Vi får krypa in och gömma oss.
Blev biten av kobra
Han beskriver sin kärlek till de saknade mamborna:
– Jag hade fascination för de där djuren. De var skojiga att ha. De är intelligenta. Man fick en sådan respons. De hajade till direkt när man kom in i rummet och följde ens rörelser med blicken. De är nyfikna och intresserade. Det är svårt att beskriva. Något speciellt var det med dem.
Att de är bland de farligaste djuren i världen, med ett nervgift som räcker till att döda 40 personer per bett, ser han inte som något problem.
– Det är klart man är medveten om det. De är inte att leka med. Men vet man vad man gör är det ingen fara.
Trots det har han blivit biten flera gånger av sina vänner. Dels av 7-meters nätpytonhonan Geisha, dels av en taiwanesisk spottkobra 2005.
– Det var ren klantighet av mig. Men jag låg inne för observation på sjukhuset, och fick en massa sprutor. Tyvärr fanns inget serum att tillgå men efter något år var jag återställd.
”Farligare inte ge tillstånd”
Ormsällskapet Sveriges herpetologiska riksförening stöder Conny Larsson och vill att han driver ärendet vidare, för andra ormägares skull. Nu har domstolens beslut överklagats till Svea hovrätts mark- och miljööverdomstol.
Mats Wiklund, kassör i föreningen, anser att tillstånd är bättre än att generellt förbjuda innehav av mambor och kobror i flerfamiljshus, som Stockholms kommun gjort.
– Om du uppvisat att du håller ormen på ett säkert sätt och har kunskapen som krävs för att tredje person inte ska komma till skada, då tycker jag att tillstånd ska ges. Vi försöker få med folk i föreningen för att vi ska få bort oseriös ormhållning, för det finns också, säger han till Aftonbladet och tillägger:
– Det finns så mycket annat i samhället som är farligt. Hemmafruar med vassa knivar. Du har mer skador från knivar i hemmet än du har olyckor med ormar. En kvinna som knivhugger sin man eller farliga hundar i bostadsområdet, då är det få som gnäller. Är det sådant här bråk blir det lätt att ormar hålls i smyg, och det är farligare för då har myndigheterna ingen kontroll alls.