HBTQ-rörelsen skäms över sitt misslyckande

helskärm

När jag gick ut i helgen med arrangemanget Pride Järva har hbtq-etablissemanget kommit med hätska angrepp mot mig när de i själva verket borde välkomna mig. Dels för att platsen är helt ny som arena för hbtq-folk, dels borde det uppmuntras att jag som är lierad med SD, som är ett parti som i mediesammanhang utpekas som homofobiskt och negativt till just Pridemarscher. Istället för att få respekt anklagas jag givetvis för att vara rasist. Det är inte alls min avsikt att peka ut personer i förorten. Kritiken har kommit från kvinnor och homosexuella.

Den utlandsfödda kvinnokämpen Zeliha Dagli skrev i Aftonbladet den 29 maj:"Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här. Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? Jag orkar inte längre utan vill återigen söka asyl i mitt andra hemland Sverige. "Homoaktivisten Per Pettersson skrev i Expressen: "Efter tio år i Husby känner jag inte längre igen mig och känner mig inte välkommen längre/.. ./när jag hittat ett nytt jobb tar jag min nyblivna sambo och flyttar någonstans där allas olikheter respekteras."

Tydligen var jag på rätt spår med att arrangera en Pridemarsch som ska sluta i Husby, men istället för positivt eller ens neutralt bemötande så kommer en motdemonstration, "Antirasistiskt parkhäng", möta oss i Husby på onsdagseftermiddagen under Prideveckan i innerstaden.De hatiska angreppen på oss och oviljan att samarbeta beror på HBTQ-etablissemangets skam över att de har underlåtit att agera i förorterna. De skäms och reagerar känslomässigt. Deras illvilja kan också bero på avund på att en person hittar på något som de borde ha gjort. Mitt syfte med Pride Järva är visa hur viktigt det är att alla ska kunna känna sig säkra oavsett sexuell läggning, härkomst och religion. 

Jan Sjunnesson

Folkbildare och fri skribent