Grekernas beteende påminner om ”Lyxfällan”
Är det någon som på allvar tror att det tredje valet i Grekland på mindre än ett år ska lösa landets kris?
Grekland behöver mer av nationell samling och mindre av partipolitiskt käbbel och orealistiska löften.
Att Greklands avgående premiärminister Alexis Tsipras ens ställer upp i söndagens val är en gåta. Ingen politiker i modern tid har ställt ut så många löften och sedan brutit nästan alla.
En ännu större gåta är att så många greker uppenbarligen fortfarande är beredda att rösta på en så totalt misslyckad politiker.
Grekernas kollektiva beteende påminner mig om tv-programmet Lyxfällan. Människor med en total oförmåga att inse verkligheten och förstå sambandet mellan sina egna handlingar och den situation de hamnat i.
Människor som tror att det finns enkla lösningar som inte kostar något. Människor som tycker att allt är någon annans fel.
Det var därför Alexis Tsipras lyckades komma till makten med sin humbug-politik som gick ut på att Greklands skulle slippa åtstramningspolitiken men ändå fortsätta ta emot nödlån från övriga Europas skattebetalare.
Lyssnade på ett reportage i radion där arga greker ondgjorde sig över hur Tsipras svikit och att han till slut visade sig vara en lika usel politiker som alla andra.
Stämningar av det slaget visar att många greker fortfarande tror att det finns en mirakellösning. En politiker som ska trolla bort statsskulden och de tuffa besparingar som landets påtvingats av sina långivare.
Folket kommer ännu en gång att bli grymt besvikna.
Opinionsmätningarna som tidigare pekade på att Tsipras skulle få förnyat förtroende visar att grekerna nu möjligen sätter sitt hopp till konservativa Ny Demokratis nye ledare Vangelis Meimarakis. Det är väldigt jämt.
Han har inget trollspö men på en viktig punkt är han ett bra alternativ till Tsipras.
Meimarakis vill bilda en samlingsregering vilket i det nationella krisläge Grekland befinner sig i och har gjort de senaste fem åren verkar vara rimligt.
Det är inte genom politiskt käbbel som landet löser sin kris utan genom att se till att de reformer Greklands åtagits sig att genomföra också blir verklighet.
Och genom att en gång för alla bryta med det klientsystem som håller kvar landet i korruption och ekonomisk tvångströja. Annars vrids penningkranen från EU snart åt igen.
För att nå dit behövs nationell samling.
Om opinionsmätningarna stämmer kommer inget parti att kunna bilda en egen majoritetsregering.
Men Tsipras fortsätter uttala sig på ett sätt där han utesluter samarbete med partier som står till höger om hans Syriza. Detta trots att hans eget parti splittrats i två.
Grekerna har prövat det mesta. I ett sådant läge är det alltid medvind för extremistpartier. Nynazistiska Gyllene gryning ligger på tredje plats i opinionsmätningarna. Men frågan är om grekerna ens i sitt depressiva tillstånd är beredda att ge dem regeringsmakten.
Omvärlden är denna gång inte lika intresserad av grekiska valet eftersom en klar majoritet av partierna sagt ja till dealen med EU. Paradoxalt vore det kanske enklast för Merkel och resten av euroländerna om Tsipras fick fortsätta. Det är ju med honom som EU gjort upp. Med en ny ledare finns alltid risken att cirkusen börjar om igen.