Bilderna från dödsdramat
Publicerad 2013-08-12
Polismannen: "Jag måste skjuta"
På övervakningsfilmen syns hur den knivbeväpnade mannen i Husby rör sig i trapphuset.
Två timmar senare skjuts han ihjäl av polisen som försökte få honom att ge upp.
– Jag fruktar ju för att få den här kniven i mig, säger polismannen i förhören.
Den 69-årige mannen sköts ihjäl med ett skott i huvudet på cirka en meters håll. Chefsåklagare Eva Finné som lett den interna utredningen mot polismannen kom fram till att inget brott begåtts. Skottet hade avlossats i nödvärn.
En av dem skulle dö
Aftonbladet har tagit del av den nedlagda förundersökningen och där berättar polismannen, som arbetat ett halvår vid piketen, hur han upplevde att en av dem skulle dö. Mannen med kniven eller han själv.
Tidigare på kvällen den, 13 maj, hade mannen och hans hustru varit på en pub i Husby. Han hade druckit öl och hon en Fanta.
När de gick hemåt kände sig mannen provocerad av fyra yngre män. Han gick upp till sin lägenhet, tog en kniv och gick ner för att ”visa” den.
När en väktare anlände hotade han och sa enligt anmälan:
– Jag ska döda dig, jag ska skära halsen av dig!
Väktaren uppgav att mannen var beväpnad med en ”Rambo-kniv.”
Polisen kallades till platsen.
Först påbörjade förhandling med att få mannen och hans hustru att komma ut. När det inte gav resultat beslutade polisbefälet om husrannsakan och att dörren skulle brytas upp. Kvinnan kunde vara i fara. Då hade polisen varit på plats i nära två timmar.
En grupp om fyra piketpoliser gick in i hallen och framför dem fanns en stängd dörr till vardagsrummet. På sidorna fanns rum som visade sig vara tomma. Gruppen öppnade vardagsrumsdörren, puttade upp den och backade tillbaka till entrén.
”Polisman 1”, hade då precis växlats in att stå längst fram i ledet av poliser, något som sker ibland när insatser drar ut på tiden.
Hörde en svordom
Han berättar att han hörde ett ljud som uppfattas som en svordom, inifrån rummet.
– Innan jag ens hunnit tillbaka till entrédörren, alltså i skydd, så kommer kvinnan upp i dörröppningen och det är mörkt i det här rummet, säger han i förhören.
Han har sin vapenlampa tänd och berättar hur han ser kniven i mannens hand glimma till.
Han berättar att han backar, skriker: ”det är polisen, visa händerna, backa ut mot min röst!”
När han ser mannen skriker polisman 1 ”kniv, kniv, kniv” varpå kollegorna bakom använder pepparsprej och kastar en distraktionsgranat som ger ifrån sig sex snabba smällar.
Kvinnan viker av in mot köket, polisman 1 går fram emellan dem och mannen står då med kniven, som har ett 20 centimeter långt blad. Uppmaningar att han ska släppa kniven är verkningslösa.
– Han har verkligen låst blicken, han släpper mig inte med blicken. Och så den här, riktigt, jamen alltså, riktigt såhär psykblick liksom och den här kniven högt hela tiden.
Fyra piketpoliser gick in
Ytterligare två distraktionsgranater kastas in och tolv smällar går av framför mannens fötter. Mannen drar upp armarna lite. Polisman 1 skjuter då ett varningsskott i golvet. Avståndet bedömer han är max två meter.
– Jag ser att det inte är någon reaktion då, så då siktar jag på honom och jag alltså ... vi är ju väldigt nära varandra så jag känner att det här kommer gå snabbt. Jag kommer inte ha lång tid på mig att reagera om han väljer att gå till attack.
Polisman 1 tänker att skottet i så fall måste ha direkt effekt. En ”muskulär” träff räcker inte. Han bestämmer sig:
– Om han kommer närmare än vad han är nu och han höjer vapnet och attackerar mig, då måste jag skjuta, annars kommer jag ha kniven i mig. Så ... ja, jag vet att jag måste få verkan på ... på första skottet annars ...
Höjer kniven
Enligt polisman 1 tar mannen ett steg framåt och höjer kniven.
– Och jag siktar på huvudet, jag har ett skarpt korn och sikte, och han gör den här rörelsen som jag nyss sa, jag trycker av och hans kropp går ner direkt.
Poliserna förbinder såren i bakhuvudet och påbörjar hjärt-lungräddning samtidigt som blodpölen på golvet blir allt större.
Förhörsledaren undrar om möjligheten att backa ut ur vardagsrummet efter att mannen och kvinnan hade separerats och mannen inte längre var något hot för henne.
Var det någon tanke som slog dig?
– Tanken liksom där och då, var att det är jag och han här nu, och att han är motiverad. Han gör ett anfall mot mig och jag känner att någon av oss kommer att överleva och jag känner att, om jag inte gör någonting nu, då kommer jag att dö.
Varför sköt du inte mot underkroppen?
– För att en man står på två meters avstånd, med en stor kniv och jag vet att om jag inte får verkan på det här skottet, så kommer han att lyckas och hugga mig.