Så var livet på Guantanamo

Frigivne brittiske fången berättar om sina två år i fånglägret

Efter två år i fångenskap på Guantanamobasen på Kuba är Jamal al-Harith, 37, hemma i England igen.

Han berättar om hårda fyskiska villkor - och hur prostituerade kvinnor användes för att knäcka fångarna.

– Misshandeln var inte i ens i närheten av hur hemsk den psykologiska tortyren var. Såren läker men det andra sitter kvar för evigt, säger trebarnspappan från Manchester.

Jamal är en av de första fångar som frigetts från Camp X-Ray, och den första som öppet berättat om livet på fånglägret på den amerikanska militärbasen.

– Ibland kunde vi bli fastkedjade vi golvet med händer och fötter sammanbundna. En av mina vänner hölls fastkedjad så i 15 timmar, säger han till den brittiska tidningen the Mirror.

Han hukar när han går. Gångstilen är fortfarande anpassad till de korta fångkedjorna i lägret.

Fångarna hölls inspärrade i de öppna burarna, fick bara duscha en gång i veckan och fick utstå hård bestraffning för minsta förseelse, säger han.

Plågades av prostituerade

Men de utsattes inte bara för hårda bestraffningar och fysisk misshandel, hävdar han. Även mindre konventionella metoder för att bryta ner fångarnas vilja användes.

Bland annat användes prostituerade kvinnor för att tortera vissa fångar på Camp X-Ray, främst oerfarna och djupt religiösa unga män som aldrig sett nakna västerländska kvinnor tidigare.

Kvinnorna dansade och onanerade framför fångarna.

– Det hände kanske tio gånger, säger Jamal.

– Det var djupt upprörande för fångarna. De vägrade tala om vad som hände där. Det kunde ta fyra veckor för dem att berätta för en vän.

USA har ännu inte kommenterat uppgifterna. Men på Vita husets sajt står att läsa att fångarna på Guantanamo behandlas humant och i enighet med Genèvekonventionen.

Tvångsmatades

En hungerstrejk som bröt ut när en vakt medvetet sparkade till ett exemplar av Koranen slogs ned med våld sedan 70 av fångarna tvångsmatats.

– Hela poängen med Guantanamo var just att knäcka oss psysiskt.

Under hela tiden hölls han inspärrad i en öppen bur med betonggolv, helt oskyddad från den stekande hettan, insekter och ormar.

På Camp X-Ray fanns ingen avskildhet. Till och med toalettbesöken skedde inför allas åsyn:

– Jag vande mig aldrig vid det där. Vi brukade försöka skyla oss med handdukar och kläder. Men vakterna i tornet såg allt.

I början fick de bara duscha en gång i veckan. Senare utökades duschransonen till tre gånger i veckan.

Sämre än djuren

När Jamal krävde en mänskligare tillvaro fick han till svar att han inte hade några rättigheter.

– De sa verkligen det: du har inga rättigheter här, säger han.

Efter ett tag började han istället kräva att behandlas som ett djur, nämligen den hund som bodde i en grön hundkoja in närheten av burarna

Hunden hade ett litet trähus med luftkonditionering och grönt gräs att springa på.

– När jag sa till vakterna att jag ville ha samma rättigheter som hunden, svarade vakterna att ”Den hunden tillhör USA:s armé”.

Fredrik Rundkvist